Människor i min närhet tycker att det är ganska underhållande att umgås med mig efter att jag har tränat. Min energinivå skiljer sig ofta markant före och efter träning. Före träning är jag ofta ganska slö i kroppen, kan halvligga i soffan och vara seg i huvudet. Sen går jag och tränar, och vips - en ny Susanna stormar in i lägenheten!
Efter ett bra träningspass är jag ofta jättelycklig, jättelycklig över allt! Stora saker som små. Dessutom pratar jag oerhört fort. Det är som om jag behöver berätta om hur bra allting är, och jag måste göra det snarast möjligt!
I förra veckan skulle jag träffa ett par kompisar på ett café efter att jag hade tränat. Den ena kompisen är kvinnan jag tillfälligt delar lägenhet med, så hon är ganska medveten om alla mina egenheter. Den andra däremot, hon var lyckligt omedveten. Ja, tills dess att jag som ett yrväder kommer in på caféet, och innan jag ens hunnit sätta mig högt och snabbt börjar berätta om vilket fantastiskt pass jag varit på. Direkt därefter övergår jag till att, i detalj, redogöra för min dag. Utläggningen tar dock inte speciellt lång tid eftersom jag pratar så fort att jag nästan snubblar på orden.
Då jag tar en paus för att ta upp vattenflaskan kan min kompis inte hålla sig längre, utan brister ut i ett gapskratt. "Herregud" säger hon, "jag har aldrig hört något liknande. Du pratar så fort att jag faktiskt inte förstår vad du säger!". Då börjar jag också skratta. Med vatten i munnen. Det tar min fulla koncentration att svälja vattnet innan jag skrattar vidare, för skratta måste jag ju - just i stunden är hennes uttalande det roligaste jag någonsin har hört.
Efter ett bra träningspass är jag ofta jättelycklig, jättelycklig över allt! Stora saker som små. Dessutom pratar jag oerhört fort. Det är som om jag behöver berätta om hur bra allting är, och jag måste göra det snarast möjligt!
I förra veckan skulle jag träffa ett par kompisar på ett café efter att jag hade tränat. Den ena kompisen är kvinnan jag tillfälligt delar lägenhet med, så hon är ganska medveten om alla mina egenheter. Den andra däremot, hon var lyckligt omedveten. Ja, tills dess att jag som ett yrväder kommer in på caféet, och innan jag ens hunnit sätta mig högt och snabbt börjar berätta om vilket fantastiskt pass jag varit på. Direkt därefter övergår jag till att, i detalj, redogöra för min dag. Utläggningen tar dock inte speciellt lång tid eftersom jag pratar så fort att jag nästan snubblar på orden.
Då jag tar en paus för att ta upp vattenflaskan kan min kompis inte hålla sig längre, utan brister ut i ett gapskratt. "Herregud" säger hon, "jag har aldrig hört något liknande. Du pratar så fort att jag faktiskt inte förstår vad du säger!". Då börjar jag också skratta. Med vatten i munnen. Det tar min fulla koncentration att svälja vattnet innan jag skrattar vidare, för skratta måste jag ju - just i stunden är hennes uttalande det roligaste jag någonsin har hört.
Är det inte ruset efter träningen underbart ;)
2 kommentarer:
Bland det absolut bästa!
Haha, jo, underbart!
Skicka en kommentar