lördag 29 augusti 2009

På semester

Nu åker jag iväg på semester en vecka, dessvärre utan att ens ha haft tid att kommentera alla era gulliga och tänkvärda kommentarer, sorry. Om det finns en duglig dator på hotellet kanske jag slänger in någon bild, annars hörs vi om en vecka igen!

fredag 28 augusti 2009

Jag försöker se det positiva

Idag var jag hos en sjukgymnast. Efter klämmande, benböjande och springande var hon ganska säker på att det inte är någonting som är sönder i knäet. Däremot tror hon att jag är rejält svagare i den ömma sidan, och att mina trötta muskler gör att jag springer för stumt vilket ger smärtor lite här och var kring knäet.

Hon tror inte att det är farligt att springa just nu, men vill helst inte att jag gör det innan vi fått fason på styrkan i benet. Spinning och annan träning som inte gör ont funkar fint. Ett par löppass på semestern nu när det inte finns annan träning går också bra. Jag ska till henne igen när jag kommit hem för att gå igenom bra övningar för benen men även för höfterna som hon tyckte jag borde stärka upp.

Så vad lämnar det mig nu? Vid en paus i marathonprogrammet. Är väl egentligen inte hela världen eftersom jag inte har ett fast datum satt då jag ska springa, men är lite dumt då vinterns kyla kan sätta käppar i hjulet. Men skit samma, jag ska stärka upp mitt ben och min kropp och kommer att bli ännu bättre och starkare efteråt (även om jag pga långt uppehåll får hoppa tillbaka någon vecka i programmet, jag överlever, nej - jag blir starkare!).

Idag tränade Andréa och jag enbensstyrka på Göteborgs fräshaste gym. Det kändes gott för själen att göra något som är helrätt för kroppen, istället för att nöta på i löpspåret med ett halvömt knä. Höftböjarna fick även sitt med diverse drag från cablecrossen och det kändes tungt och bra.

Träningspasset avslutades med BodyBalance i en vacker lila sal. Jag känner mig så mentalt stark och fokuserad i mina krigare att jag blir lycklig djupt inne i själen. Nu ska jag skynda vidare till socialiserande med fantastiska människor.

torsdag 27 augusti 2009

Tusingar, styrketräning och lättdistans (marathonpass 1 och 2, vecka 16)

Jag har inte orkat blogga de senaste dagarna eftersom jag jobbat mycket och allt har varit upp och ner känslomässigt. Inte heller nu känner jag att jag kan lägga energi på ett maffigt inlägg, så här kommer istället en informativ sammanfattning :)

  • I måndags tränade jag stationsbaserad core i 45 minuter. 9 av 10 stationer angrep magen. Inte optimalt, men jag fick iaf träningsvärk i magen vilket jag inte fått på evigheter.
  • I tisdags jobbade jag precis hela dagen.
  • I onsdags smet jag tidigare från jobbet och lyckades efter en väldig massa jobbiga känslor ta mig ut och springa just innan det mörknade. 4 * 1000 meter stod på schemat. Knäet värkte ordentligt från början till slut, pulsen var oroväckande låg och helst hade jag velat ligga kvar i sängen. På något sätt lyckades jag ändå ta mig igenom intervallerna, därtill inom rätt tidsramar (runt 5:30 per intervall).
  • Idag vaknade jag med massivt knäont. Ringde och bokade tid hos sjukgymnat som jag ska till imorgon. Gick till gymmet för att försöka träna bort det onda så som jag brukar men det funkade bara lite halvdant. Tränade i trekvart, dock inte speciellt intensivt.
  • Under dagen lättade värken lite och för att verkligen känna efter var det onda sitter sprang jag den planerade lättdistansen nu ikväll. Knäet ömmade men inte lika mycket som igårkväll.
  • På söndag morgon åker jag hit. Som jag behöver det!

onsdag 26 augusti 2009

Stirrandes i taket

Oj vad jag inte är på topp just nu. Jag är helt desperat efter att få slippa timvikarierandet. Jag orkar verkligen inte vakna dag på dag och inte veta om jag måste skynda iväg till arbete eller inte. Aldrig kunna planera mer än en vecka framåt. Ständigt räkna arbetade timmar och försöka få allt att stämma. Jag förtjänar mer än så. Jag har utbildning och jag är svinbra på det jag gör. Men jag är ung och jag är tjej.

I förra veckan blev jag uppringd av en arbetsgivare som erbjöd mig en fast tjänst. Han hade fått mig rekomenderad av en kollega och ville ha dit mig på intervju, ge mig ett tremånadersvik och därefter förhoppningsvis tjänsten om allt kändes bra. Jag skulle dit på intervjun imorgon. Imorse ringde han och berättade att han visst inte fick anställa någon under 26 år. Vi pratade klart och jag började störtgråta. Tre minuter senare ringer de från en av arbetsplatserna jag jobbar på och beodrar in mig. Och jag måste tacka ja för att jag måste visa mig intresserad eftersom jag så desperat vill ha ett jobb.

Så kom jag hem efter 11 timmars intensivt arbete. Helt slut i huvudet. Orkade visst inget annat än att lägga mig på sängen och stirra i taket en stund. Helst hade jag legat kvar där tills imorgon. Men det gick ju inte, för då hade min träningsplanering spruckit den också, och om jag inte ens kan planera den... Alltså sprang jag tusingar med alldeles för låg och hög puls. Det gick ok, men det känns dessvärre inte direkt bättre nu efteråt. Kanske imorgon. Jag återkommer då.

söndag 23 augusti 2009

Body Balance begär


Jag är fullkomligt förälskad i BodyBalance. Sedan Erika, Emil, Sara, Andréa och jag tränade det i tisdags har jag dagligen varit inne på olika gyms hemsidor för att lista ut var och när jag kan få träna det igen. Jag hade bara testat klassen tre gånger innan i tisdags och inte fastnat för det på detta sättet, men då föll allt på plats. Musiken, rörelserna, stretchen. Jag känner att det är en klass som gör min kropp väl. Att balansera och använda alla små muskler i kroppen, att få sträcka ut och stärka upp. Den enorma känslan det ger mig att stå i en krigare tills låren bränner och förbi. Body Balance är ren och skär lycka, ända utifrån musklerna och in i själen och hjärtat. Ikväll fick jag njuta igen. Äntligen. Nu ska jag studera gymscheman och se var och när jag kan träna det nästa gång.

Långpass (marathonpass 3, vecka 15)

Pass enligt schema:
14 km på 101-112 minuter

Känsla innan passet:
Gårdagskvällen spenderades i goda vänners lag och med ett antal glas vin. Imorse plågade sambon och jag oss upp vid 06.00 och åkte tillbaka till Göteborg. Jag fick dock lyxen att sova nästan hela vägen och därefter krypa ner i sängen vid hemkomsten, medan sambon åkte iväg till jobbet. Frukost och tidningsläsande i sängen, och så var det dags för löpningen.

Min plan:
Lite spänd inför hur knäet skulle kännas vid en så lång tur. Planerade att hålla jämn och lugn fart passet igenom, mitt näst längsta pass någonsin.

Mitt pass:
De första kilometrarna kändes lite tunga, vilket jag fick förklaringen till när jag såg på klockan, de hade avverkats i under sjutempo, trots att jag borde använt dem till att värma upp. Psykologiskt kändes det dock skönt att ha kommit en bit på kort tid eftersom jag visste att ett par ordentligt sega backar väntade. Där går det inte fort vill jag lova.

Men det gick faktiskt lite lättare i backarna än det burkar. Jag tror att backträningen har slipat min teknik för det känns smidigare att springa genom dem. De riktigt sega tog jag mig uppför gåendes och passade på att dricka under tiden.

Idag sprang jag som vanligt ett varv på åttan i Skatås, men lade på Andréas inrådan till mina extra kilometrar genom ett varv kring lilla Delsjön. Det ångrade jag verkligen inte. Det var fantastiskt vackert kring sjön, och dessutom någorlunda folktomt. Jag passade på att stänga av ljudboken och bara njuta av naturens stilla ljud.

Löpningen kändes ok passet igenom. Benen var trötta och fulla av mjölksyra vid minsta lutning, men det funkade. Pulsen var lite högre än den brukar men känslan var behaglig så jag sprang på. Knäet bråkade inte alls. Kilometer efter kilometer avverkades och plötsligt sprang jag upplopp mot mål. Tiden hade verkligen flugit iväg, och det är lite konstigt med tanke på att jag var ute i över 100 minuter...

Så nöjd med att passet flöt på bra och med att jag kunde springa på så länge utan att det blev varken tråkigt eller för jobbigt. Nöjd!

Mitt pass:
13,8 km på 105 minuter. Tempo 7:36. Medelpuls 82%.

Inför nästa pass:
Nästa veckas schema innehåller bland annat tusingar som seriösa löpare (väl?) kallar en kilomtersintervaller. Således ser jag extremt mycket fram emot att få springa dessa, och kommer att känna mig som en profsig och seriös löpare när jag genomför dessa. Det ser jag fram emot!

lördag 22 augusti 2009

Skogsäventyr och styrketräning

Igår var vi ett gäng ur min släkt som vandrade tre kilometer rakt in i och upp genom skogen, för att nå fram mot ett häftigt naturfenomen, en "jättekälla". Uppe på ett av de högsta punkterna kring föräldragården finns nämligen en stor håla i berget, urgröpt av mindre stenar som legat och slitit i samma grop i år efter år efter år. En väldigt trevlig utflykt och ett häftigt fenomen.


På väg upp hittade jag också lite overkligt vacker skog, så jag passade på att leka lite träd själv :)


Sedan tränade jag ben. Jag hade lite inspirationstorka och sökte på internet efter övningar. Då hittade jag sidan
Stykeprogrammet som gratis erbjöd fullt av övningar med rörliga beskrivningar. Perfekt!

Jag började med att mjuka upp benen med ett tre småövningar från sidan; stående hikelyft, stående höftlyft och stående rumplyft. Därefter avverkades benpress, vadpress, raka marklyft och sumobenböj. Mellan de senare övningarna passade jag på att lägga in "uppvärmnings"övningarna som lite aktiv vila. Det gjorde att passet kändes roligt och nytt.

Idag har jag transporterat mig tillbaka till Göteborg igen, och här ska det springas långpass om en timme. Två timmar ska jag vara ute. Hoppas att benen någon gång under den tiden bestämmer sig för att släppa den hemska träningsvärken som börjar slita sig fast i mina muskler...

fredag 21 augusti 2009

Intervaller genom mjölksyran + greppstyrka (marathonpass 2, vecka 15)

Pass enligt schema:
2 km uppvärmning
3*80 meter koordinationslopp
8*300 meter kort intervall, cirka 100 sekunder. 60 sekunders ståvila mellan varje.
2 km nedvarvning

Känsla innan passet:
Jag överlevde monsterarbetspasset, men det tärde. Lyckligtvis var det två ganska lugna dygn, men det kommer nog dröja innan jag bokar in två dygnspass efter varandra igen.

Min plan:
Det kändes som en evighet sedan jag sprang sist, och korta intervaller är lite av min grej, så det här skulle bli roligt!

Känsla under passet:
Idag var knäet inte lika medgörligt och värkte redan under uppvärmningen. Det var en av två saker som störde mig idag, den andra var den tryckande känslan i luften. Åska på ingång. Stundtals kändes luften så tjock att den var svår att få ner i lungorna. Det glömde jag dock av under intervallerna, även om det kanske påverkade mig ändå.

Efter uppvärmning och koordionationslopp kände jag att min energi nog inte var på topp idag. Tur då att det snarare var explosivitet än uthållighet som gällde, explosiviteten har jag ryggraden. Jag satte av på den första intervallen och den tog knappt 90 sekunder. Den första biten sprang jag i det tempot jag brukar hålla när jag springer en 30 sekunders intervall och det höll såklart inte. Mjölksyran brände och gjorde mig seg, pulsen låg kring 90%.

De följande fem intrevallerna lyckades jag hålla en jämnare fart intervallen igenom och sprang på ganska exakt 90 sekunder varje gång. Tekniken kändes bra, jag gillar att springa lite snabbare! Konditionsmässigt var det riktigt tungt, men det ska det ju vara i intervaller.

När det återstod två turer tryckte jag på för att få ta ut mig ordentligt, och sprang några sekunder snabbare; toppnoterade gjorde jag på 92%. Ganska slutkörd, men lycklig.

På nedjoggen hade jag samma problem som jag haft de senaste passen - pulsen vägrade sjunka, men jag ignorerade det och sprang på känsla. Ett ihärdigare regn hade börjat falla och jag välkomnade de svalkande dropparna mot min överhettade hud.

Mitt pass:
2 km uppvärmning, 14 minuter, 74% i medelpuls
Koordinationslopp
20 minuters intervallande, 81 % i medelpuls, 92 % i maxpuls
1,5 km nedvarvning, 10 minuter, 80 % i medelpuls.

Inför nästa pass:
Mitt långpass springs på söndag. Festen blir ikväll istället, och imorgon hoppas jag orka träna ben. Dessutom längtar jag efter ett bodybalancepass till, kanske på söndag kväll.


Bonus:
Brodern utmanade mig i greppstyrka, i något som hette Rolling Thunder. Övningen gick ut på att hålla kring ett stort rör, vilket i huvudsak aktiverar greppet och underarmarna. Detta är inget jag tränar medvetet, men hade nog lite gratis sedan allt gårdsarbete för jag lyckades hålla 67 kg, vilket nog klassas som bra. Skojig övning!

torsdag 20 augusti 2009

Bra

Jag tänkte bara använda min lilla rast här till att meddela att jag lever och har det bra på jobbet, och att jag hade en jättetrevlig dag i tisdags. En fika på stan, ett rivigt spinningpass och ett balancepass fullt av viktiga stretchövningar, allt med supertrevliga människor som jag är väldigt glad över att ha börjat lära känna. Riktigt roligt att kunna sitta och umgås över vin och mat på kvällen - nästa gång tar vi det på en helg så vi inte behöver stressa upp till jobb dagen efter!

tisdag 18 augusti 2009

Core och knästatus

Efter lite övervägande och bollande med kloka personer kom jag fram till att jag kunde byta ut mitt lättdistanspass mot den spinning jag tänker medverka på ikväll. Det gjorde att jag som bonus fick tid över till att träna 45 minuter core igårkväll. Win win! Corepasset var bra och varierat. Tiden flög förbi och vips var det över.

Imorse hade jag tid bokad hos min naprapat. Naprapaten är ett härligt energiknippe med många idéer och teorier kring hälsa. Intressant att lyssna på! Han fixade till min rygg och nacke och verkade lika nöjd som jag över att jag blivit bättre. Samtidigt passade han på att avdramatisera ryggont och berättade om hur många saker kroppen faktiskt kan korrigiera på egen hand, även så upptrissat heliga saker som ryggraden. Intressant tanke som han i sitt yrkesval borde undvika att dela med sig av om han inte var helt övertygad om dess riktighet. Naprapaten uppmanar mig också alltid att se mina besök som engångshändelser, och ryggjusteringarna som något jag inte ska behöva göra igen i framtiden. Lite skillnad från vissa kiropraktorer som vill att man ska boka in besök var och varannan vecka i all framtid...

Vi tog oss också en titt på mitt knä. Naprapaten var inne på samma tankar som jag kring att något överansträngdes när jag sprang på Bohusleden, han funderade över om hållningsmuskler och stabilisatorer inte riktigt orkade med hela vägen, vilket fått min instabila ländrygg att hoppa omkring lite och eventuellt klämt någon nerv. Att det skulle vara farligt att fortsätta springa trodde han absolut inte. Puh! Han kollade även igenom styrkan i benen och gav mig klartecken även där, om än med en tanke kring att lägga lite mer krut på styrkan i baksidan.

När min halvtimme var över och jag fått en skönt mjukgörande massage blev jag ivägskickad men en klapp på axeln över mitt träningsengagemang och min vilja att ha en välfungerande och stark kropp.

Efter en bra start på dagen laddar jag inför en superhärilig tränings och umgängeskväll med Sara, Emil, Erika och Andréa. Vi ska spinna för Emil, Bodybalancea och gå ut och äta (och dricka vin!).

måndag 17 augusti 2009

Snabbare snabbdistans (marathonpass 1, vecka 15)

Pass enligt schema:
1,5 km uppvärmning
2*80 meter koordinationslopp
5 km tempolöpning med stegrande fart eller om det känns bra 5 km snabbdistans med konstant snabbare fart. 33-34 minuter.
1,5 km nedvarvning

Känsla innan passet:
Tänkte inte speciellt mycket på den stundande löpningen. Hade en ledig dag och gick och fixade i lägenheten innan träningen.

Min plan:
Att springa uppvärmningen superlugnt och sedan ägna snabbdistansen åt att försökta hitta flytet igen.

Känsla under passet:
Redan under uppvärmningen kände jag att något hade fallit på plats i kroppen igen. Steget kändes lättare än förra veckan, och kroppen verkade ha hittat tillbaka till den där löpningen som knappt känns ansträngande alls. Därtill kändes absolut inget ont från knäet vilket var oerhört skönt.

På de två koordinationsloppen tog jag det ganska lugnt för att känna på knäet, men det gjorde fortfarande inte ont. Så satte jag av på min snabbdistans. Och det kändes plötsligt bra! Jag sprang på i en fart som kändes "lite snabbare", och med ett steg som var medvetet lätt och spänstigt. Nu hade jag nämligen kraft att trycka ifrån i steget igen! Jag sprang på i en stadig fart och det kändes så bra! Även fast det såklart var konditionsmässigt ansträngande var det idag jobbigt på ett skönt och utvecklande sätt, istället för den där hemska känslan jag haft förra veckan av att det är så oerhört tungt att jag bara velat stanna.

Jag passerade halva sträckan på drygt 16 minuter och var överlycklig. Det inte bara kändes snabbare alltså, det var faktiskt snabbare också. Andra halvan kändes inte alls lång och plötsligt var jag i mål, på 32'30. Wohoo! Nu kanske det börjar bli lättare igen? Hoppas det! Känslan efter ett sånt här härligt pass är i alla fall väldigt angenäm :)

Mitt pass:
1,5 km uppvärmning, 11'35 minuter, 74% i medelpuls
2,5 km snabbdistans, 16'21 minuter, 83% i medelpuls,
2,5 km snabbdistans, 16'07 minuter, 85% i medelpuls, 6'29 tempo på snabbdistansen
1,3 km nedvarvning, 10'12 minuter, 80% i medelpuls

Krämpor:
Absolut inga bekymmer från knäet. Benhinnorna håller sig smärtfria de också.

Inför nästa pass:
När nästa pass ska springas är lite krångligt. Denna veckas marathonschema innehåller fyra pass, de jag har kvar är ett vanligt lättdistans, ett långpass och ett med korta intervaller. Imorgon kan jag dock inte springa för först ska jag till naprapaten tidigt på morgonen (behöver verkligen fixa ryggen, känner mig helt sned, och ska även be honom ta en titt på knäet), och på kvällen ska jag träna annat roligt. På onsdag morgon går jag på jobbet och slutar sedan inte jobba förrän fredag lunch. Ingen träning på två dygn där alltså. På fredag tänkte jag springa ett av passen och på lördag ytterligare ett. På söndag vill jag helst inte springa för jag ska på fest på lördagskvällen. Återstår alltså att springa ett pass till idag, i så fall lättdistansen och springa den väldigt lugnt, som återhämtning. Undrar om det är dumt? Eller om jag ska försöka ta den på söndag i alla fall. Vad tror ni?

Ps.
Festen i lördags var jättekul och lyckad. Jag inte bara hade roligt och fick umgås med mina vänner, jag fick fullt av genomtänkta presenter också. Se till exempel de här overkligt fina tesilarna gjorda i mjukplast. Älskar dem!

lördag 15 augusti 2009

Styrketräning för självförtroendet


Med tanke på hur lågt mitt löparsjälvförtroende är just nu kändes det extra skönt att få till ett ordentligt styrkepass idag. Skönt att göra något man vet att man är bra på. Jag tränade lite allt möjligt idag, rygg och mage, armar och axlar. Det var kul. Ännu roligare är ljuset i hemmagymmet som trollar fram massvis med konturer om man står på rätt plats (vilket ni kan se nedan).

Nu ska jag fixa det sista inför kvällens fest. Imorgon blir det vilodag...
Ha en underbar lördag!!

fredag 14 augusti 2009

Fartlek i otakt (marathonpass 3, vecka 14)

Pass enligt schema:
2 km uppvärmning, ca 15 minuter
3*80 meter koordinationslopp
5 km fartlek, 33-35 minuter
2 km nedvarvning, ca 15 minuter

Känsla innan passet:
Efter förra löppasset, det med backintervaller, blev jag mer öm i knäet. Det höll i sig i en halv dag ungefär, innan det gick tillbaka till hur det har varit de senaste veckorna då det bara ömmar i vissa lägen. Jag är fortfarande helt nervös inför löppassen och oroar mig mycket för hur det skulle bli om jag tvingas ta en längre löppaus på grund av knäet.

Min plan:
Springa passet så likt schemat som möjligt, men vara medveten om att det kanske skulle ta längre tid än vanligt då jag sprang på en backig lite för mjuk väg.


Känsla under passet:
Jag började springa och jag hade inte ont i knäet. Härligt! Uppvärmningen gick ok, det kändes lite tungt att springa men det kändes ändå bra. Koordinationsloppen kändes bra och steget fint. Så kom fartleken. Det var verkligen ingen lek. Plötsligt kändes det som om kroppen hade glömt allt vad löpning heter. Jag fick inget flyt alls i löpningen och var därtill riktigt ansträngd. Pulsen var i höjden fast det kändes som om jag knappt tog mig framåt. Hallå vad är det som har hänt?! Kan kroppen verkligen ha blivit så mycket sämre på att springa efter ett uppehåll på två ynka veckor? Helt galet!
Någonstans kring kilometer 3 i fartleken kom takten tillbaka. Jag fick ordning på mina armar och hållning, på höften och på benen. Jag hittade flytet igen. Nu ska jag bara hitta farten också, för det är inte kul att åter igen traggla runt i över sjutempo och vara så ansträngd att man känner för att lägga ner och börja gå vid varje liten lutning.

Mitt pass:
Ca 2 km uppvärmning, 15'20 minuter, medelpuls 79%
Koordinationslopp
5, 2 km fartlek, 36'01 minuter, medelpuls 85%
Ca 2 km nedvarvning, 16'12 minuter, medelpuls 82%

Eh... För en knapp månad sedan sprang jag 5 kilometer på 30 minuter utan att dö. Saker händer snabbt här. Hoppas de går lika snabbt tillbaka upp i fart igen!

Krämpor:
Knäet gjorde lite ont när jag sprang som "fortast", och är ömt nu efteråt. Idag känns det dock mest i ett muskelfäste som dessutom är varmt. Ska massera det och smörja in med läskiga krämer!

Inför nästa pass:
Jag har faktiskt inte ens koll på hur nästa veckas schema ser ut, trots min överstrukturella läggning. Det är väl en ledsam indikation på hur stor tilltro jag har till att jag kan genomföra det. Jag måste helt enkelt kolla upp knäet. Vore väldigt dumt att springa på sig en bestående skada. Men tills jag får tid hos någon är det väl lika bra att jag fortsätter springa så att jag känner var jag har ont när jag väl kommer dit, right? :)

Vilken klänning ska jag välja?

Mitt i allt pajbakande inför festen imorgon har jag nu tagit en paus och provat mina outfitsalternativ inför morgondagen. Är fortfarande lite osäker på vad jag vill ha på mig så jag fotade och tänkte att ni gärna får komma med synpunkter och hjälpa mig välja.

Klänning nummer 1:
Egentligen inte en klänning utan en top och en kjol. Sitter bra och är bekvämt. Känns kanske lite för vintrigt (även om jag nog skulle uppskatta det i den kalla sensommarnatten).


Klänning nummer 2:
Älskar överdelen av den men tycker den trollar bort min midja lite för mycket. Känns dock mest uppklädd av alternativen. Kjoldelen har en tendens att åka upp och gör att jag inte är 100% bekväm i den.



Klänning nummer 3:
Klassisk Susannaskärning på klänningen. Smickrar figuren fint men har som nackdel att den kanske är lite för alldaglig för en 25års fest. Skulle den funka om man pimpar upp den med blingiga smycken?

Vad tycker ni? Har ni någon favorit?

onsdag 12 augusti 2009

Backintervaller (marthonpass 2, vecka 14)



Pass enligt schema:
2 kilomters uppvärmning
2*15 meter höga knän/skip (right?)
15 minuters backlöpning. Flack backe med teknikfokus. Cirka en minuts löpning uppför.
2 kilometers nedvarvning

Känsla innan passet: Ingen vidare bra känsla faktiskt. Har varit en tung dag emotionellt och egentligen var jag inte sugen på att göra någonting alls. Men, med hopp om lite träningsendorfiner gav jag mig iväg ändå.

Min plan: Egentligen älskar jag ju backintervaller, så jag hoppades på att hitta glädjen i löpningen någonstans på vägen.

Känsla under passet: Under uppvärmningen var mina steg pyttesmå. Fast jag knappt haft känt någon träningsvärk efter styrkan igår påverkade den säkert spänsten och steglängden. Inte för att det gjorde något, jag hade ingen press på mig under uppvärningen utan lunkade på genom skogen och försökte njuta.

Efter höga knän var det dags för intervallerna. Wihoo! Nästan iallafall. Det var roligt att springa i backen och det var häftigt att känna hur de där knälyften fick en att verkligen nöta in tekniken. Fram med höften, upp med blicken, spring på framfoten. Det kändes som en väldigt effektiv teknik. Det var dock något som saknades i passet idag. Den där gnistan. Ibland får man till ett superpass just för att man är nere, ibland når man inte dit. Det gör inte så mycket. Jag sprang mina intervaller och jobbade med min löparutveckling, men det var bara halvkul. Fine. Sista intervallen kände jag dock för att springa ifrån alla känslor och gav gärnet, och det var kul. Och befriande. Härligt att tokspringa och få ha skogen för sig själv.

Mitt pass:
14 minuters uppvärmning, cirka 2 km, 78% i medelpuls.
Löpskolning.
16 minuters backlöpning, 83% i medelpuls, 92% i maxpuls.
15 minuters nedvarvning, cirka 2 km, 81% i medelpuls.

Krämpor: Knäet kändes inte av under uppvärmningen. Ett steg framåt! I backarna började det dock värka, men bara just då jag sprang hårt. I nedvarvningen och nu efteråt känns det ok igen, bara lite lite ont. Jag kör på med schemat veckan ut som planerat och ser vad som händer.

Inför nästa pass: Bara ett pass kvar denna veckan, fartlek. Ser fram emot att få lite rull på fötterna!


Gillar mina nya långa tights (trots konstig spegelvinkel)

Ps. Jag har det lite stressigt nu med allt möjligt som händer så jag hinner inte läsa och kommentera allt jag vill. Tråkigt, men jag är snart hos er igen!

tisdag 11 augusti 2009

Aj aj i baksidan

Efter en snabbvisit på ett regnigt Lotta på Liseberg igår tog jag imorse bilen till Småland. Där ska jag nu vara hela veckan och arbeta extra på en fabrik. Enformigt men välbetalt. På lördag går mitt 25-årskalas av stapeln, så hela fredagen är tänkt att gå åt till att baka åtskilliga pajer och tårtor. Ska bli väldigt roligt! Tills dess är det dock bara jobb, träning och natur och djurnjutning som gäller. Inte fel det heller.



Idag tränade jag ben och rygg ihop men min bror i hans hemmagym. Det är ingen dålig samling maskiner och redskap han har samlat ihop - man kan träna det mesta där. Idag började jag med att nöta på gång efter gång i min älskade benpressmaskin, för att knäna skulle bli nöjda. (De känns för övrigt inte ömma efter gårdagens löprunda, wohoo!). Efter det gick jag på vadpress och rodd. Det känns alltid bra att få dra tillbaka axlarna ordentligt i rodden efter att ha suttit halvt ihopsjunken på en stol hela dagen. Slutligen fick jag lite teknikguidning av brodern i raka marklyft. De tog ordentligt! Jag har eftersökt en bra övning för baksidan men varit lite osäker på tekniken, men nu ska den definitivt in i benstyrkan!


måndag 10 augusti 2009

6 kilometer lättdistans (marathonpass 1, vecka 14)

Då var jag igång med programmet igen efter två veckos uppehåll. En vecka där jag inte tränade alls och en där jag tränade ungefär lika mycket som vanligt, fast annan konditionsträning än löpning.

Det som har ställt till det är alltså dels rejäl förkylning och dels ett ömmande knä. Nu har knäet dock inte gjort ont på några dagar så i förmiddags var det dags att testa löpningen igen. Jag var riktigt nervös inför de första stegen. När jag testade att springa några steg för en dryg vecka sedan gjorde det rejält ont. Det gjorde det inte idag!! Det kändes kanske lite konstigt i början, men det gjorde inte ont. Alltså kunde jag med glatt sinne fortsätta in i skogen och mot mina planerade sex kilomtetrar.

Knäet gav sig till känna lite till och från under passet. Aldrig så att det högg till av smärta eller gjorde riktigt ont, men ibland molade det till och ibland kändes det lite trögt och tungt. Jag försökte så gott jag kunde att inte kompensera för det utan att springa på precis i samma stil som vanligt, men det är nog svårt trots medvetenhet. Det var förresten inte bara knäet som protesterade. Kroppen hade visst glömt av det här med löpning under den långa tvåveckorspausen... Steget kändes något tungt, konditionen ansträngd och olika kroppsdelar och muskler turades om att ömma till lite. Inte helt oväntat.

Jag sprang i mål på 42:30 och är supernöjd över att det gick att springa. Knäet gör inte ont nu efteråt heller, men det känns lite trögt. Planen är att följa marathonschemat denna veckan och se vad som händer med knäet. På programmet är det passande långpassvila, istället en fartlek och ett backpass. Dessa tänkte jag springa på onsdag respektive fredag. Däremellan blir det styrka, speciellt med fokus på benen. Jag hoppas det visar sig vara en plan som funkar för knäet.

lördag 8 augusti 2009

Bästa coren

Jag är precis hemkommen från ett fantastiskt roligt corepass. Bara roliga och nytänkta övningar som verkligen fick det att suga i magen och bränna i ryggen. Fin fördelning mellan mage och rygg (äntligen!), en stor utmaning för balansen och riktigt tunga övningar. Jag blir så väldigt glad av att ha fått ut så mycket träning och så mycket lyckokänslor av ett enda litet corepass! Perfekt start på en härlig lördag som först ska spenderas med älsklingen i stan och sedan med ett vinglas i handen hemma hos Andréa.

fredag 7 augusti 2009

En annan sorts konditionsträning

Att jobba dygn på ett ungdomslöst ungdomshem kan bli lite långtråkigt. När alla administrativa uppgifter är slutförda, tv:n och datorn inte underhåller längre; då är det illa.

Tur då att den enorma (och backiga) gräsmattan här inte har blivit klippt på åtta veckor, och att jag hade träningskläder med mig. Perfekt sysselsättning! Gräset var så tjockt och gräsklipparen så svag att jag ofta fick dra den bakom mig för att den skulle orka, och då och då även lyfta upp framänden för att den inte skulle dö av ansträngningen. Det hela slutade med nästan två timmars gräsklippning där min puls lång mellan 70 och 75%. Ett väldigt bra och välbetalt träningspass alltså.

Styrketräning

Igår spenderade jag en väldigt varm men rolig heldag med jobbet på Skara sommarland. Lyckligtvis verkade min kollega inte hört talas om ngdomshemmets sparbeting utan sprang ständigt iväg och köpte drickor till oss (vilket iof verkligen behövdes). Således var jag trots värmen inte helt död när jag slutade jobbet vid 21, och kunde fullfölja min plan att svänga förbi Sportlife Ullevi på vägen hem.

På Ullevi var det ganska gott om folk, fast att det var sent. Jobbigt nog fanns där ett gäng tonårskillar som satt och hängde på maskinerna och bara pratade istället för att träna. Inte rätt dag att glömma mp3:n på alltså. Men, mitt benpass gick bra ändå. Jag körde två olika former av benpress, utfall, benspark för baksidan och vadpress. Snabbt och effektivt. Nu hoppas jag att mitt knä ska vara på tillräckligt gott humör för att jag ska få kunna börja springa på måndag igen.

onsdag 5 augusti 2009

Challenge

Dagens lunch; macka med hummus. Väldigt god men lite oväntat så mäktig att jag inte orkade äta mer än ett bett av min muffin :(


Med mage och rygg full av träningsvärk sedan gårdagen, och med en väldigt mysig dag med sambon i bagaget infann jag mig i gruppträningssalen ikväll. Lite slö efter en varm dag, men det glömde jag snart bort. Det var en vikaire som ledde passet idag, och istället för att ha runt två konditonsstationer av tio hade vi idag ungefär hälften hälften. Rolig omväxling men svinjobbigt. Tur då att instruktören sprang runt som en energivind i salen och peppade och berömde. Allra bäst (eller värst) var det när hon kom med kommentarer som "jag ser att de där axlarna orkar hela vägen ut" eller sprang fram och hängde fram extra vikter på min stång. Upp till bevis, det går inte att fuska då, och vilken extra energikick man får. Så kul när instruktörer verkligen ser en och får en att krama ur det där sista.

Min sambo fyller år idag så nu ska vi snart äta trerätters. Först toast med rödlök, gräddfil och rom, sedan lövbiff med kryddsmör och hasselbackspotatis och slutligen min livs första hemmabakade gräddtårta. Mums!


Tårtan igårkväll innan garnering och så en nytagen bild på det dekorerade mästerverket.

tisdag 4 augusti 2009

Core och spinning (marathonpaus)

Mitt knä är bättre idag! Det gör knappt ont alls när jag går, och ömmar mindre när jag joggar. Väldigt lättande! Jag planerar dock att inte hoppa på marathonprogramet igen förrän nästa vecka även om knäet känns ok nu, för att vara på den säkra sidan. Det blir styrka och spinning den här veckan istället.

Vid sextiden ikväll stod Andréa och jag och väntade otåligt utanför salen där Coren skulle hållas (ok, inte så otåligt, vi hade en del att tala om), när vi plötsligt blir avbrutna av gymmets chef som bedjande undrade om inte Andréa kan hoppa in och leda coren. Hon ställde upp och fick improvisera ihop sitt livs första corepass på en halvminut. Hur imponerande är det inte då att det blir ett riktigt bra och balanserat pass? Så duktig!

Coren var intensiv, jobbig och tvingade mig att kämpa. Andréa stod ju och iaktog mig! Övningarna kändes ganska tunga idag, speciellt den sista rygglåten där jag verkligen dog, men så har jag ju inte kört core i grupp regelbundet på ett tag heller. Blir lättare att klämma in när höstschemat startar.

Efter coren sprang vi vidare till cykelsalen där ett spinningpass skulle genomföras. Idag hade jag ganska höga förväntningar på spinningen för instruktören som höll i passet är riktigt bra. Jag har i och för sig bara tränat för honom en gång tidigare men gillade det verkilgen då han är en mästare på att måla upp visuella bilder i ens huvud. Och jag blev inte besviken.

Passet var bitvis ganska tungt (fyra gånger sex minuter på 85% av max), men det var hela tiden riktigt roligt. Bra musik, härlig pepping och intressanta historier. När vi cyklade tungt beskrev han hur vi tog oss fram genom djup lera och då vi raceade låg vi just bakom en buss som vi försökte knappa in på. Hur roligt som helst! Studtals var berättelserna så inlevelsefulla att jag nästan glömde bort hur jobbigt det var, men pulsklockan berättar att jag hade en medelpuls på 80% inklusive uppvärmning och nedvarvning. Kanske lite väl hårt för att vara första riktigta passet efter förkylningen, men det går inte att hålla igen under ett så roligt pass. Allra roligast var det när vi mitt i en historie blev överraskade av något oväntat och lurades till att cykla oss igenom en dubbelt så lång intervall som vi trott. Det är roligt att ha fått upp ögonen för hur mycket spinning kan vara.

måndag 3 augusti 2009

Rehabstyrka för knäet

Jag tänkte inte så långt tillbaka när jag skrev att jag inte hade någon erfarenhet av knäskador. För drygt fem år sedan, när jag flyttade till storstaden för att plugga och för första gången i mitt liv hade tillgång till ett riktigt gym fick jag problem med knäna, och främst vänsterknäet. Jag tyckte det var så oerhört roligt att ha tillgång till alla gruppträningspass att jag tränade aerobics, dans, step eller combat nästan varje kväll, medan styrketräningen prioriterades bort. Ett halvår senare började knäna svullna och bli stela. Om jag stod upp en längre stund utvecklades en molande värk som kunde hålla i sig i timmar.

Jag gick till en läkare som misstänkte att baksidan på mina knäskålar inte var helt släta, och att knäna blev irriterade av detta. En lösning på problemet var att fokusera på att träna upp styrkan i benen, något som verkligen stått i skymundan. Den allra bästa övningen för knäna sades vara lutande benpress, och den har varit ett stående inslag i min benträning sedan dess.




Efter mitt läkarbesök började jag träna benen ordentligt och snart hade de värsta problemet försvunnit. Den molande värken kom tillbaka lite då och då om jag gått mycket, men kunde avhjälpas av stretch och ytterligare benträning. De senaste åren har jag knappt tänkt på skadan alls (uppenbarligen).

De senaste månaderna har jag som ni vet satsat mer på löpträning. Styrketräning är fortfarande något jag älskar, men ett par träningsvärkstunga ben hämmar löpningen i flera dagar, så utan att egentligen ha tagit något medvetet beslut har jag ändrat om lite i min träning. Från att ha varit supernoga med att träna benen en gång i veckan har jag nu gjort det ungefär varannan, och från att alltid ha kört benpress har jag gått över mer till övningar med fri stång. Kanske, kanske, och jag hoppas verkligen det, kan detta vara orsaken till att mitt knä mår dåligt just nu. Så bra det vore om det var fallet, för det är ju lätt att rätta till!

Ivrig efter min påkomst befann jag mig på gymmet 07.15 idag för att hinna träna innan jobbet. Cykelturen dit gick för övrigt helt smärtfritt så spinning borde fungerar redan i nuläget. Själva styrketräningen gick också bra, jag körde väldigt lugnt och med många lätta reps. Det gjorde inte alls ont i knäet träningen, men det gör fortfarande ont när jag går -kanske lite, lite mindre än igår. Hoppas på det!

söndag 2 augusti 2009

Strongmanfödelsedag och ett irriterat knä


Tack så mycket för alla gratullationer snälla bloggläsare! Igår inträffade den riktiga födelsedagen, min 25 års dag, och det var en väldigt trevlig dag. Vi steg upp tidigt och reste långt för att hejja på Sebastian när han tävlade i en Strongmantävling. Det var varmt och soligt, tävlingen var spännande och sällskapet trevligt. Ännu bättre blev det när det visade sig att Sebastian stod som vinnare. Härligt!


Absolut ickehärligt är dock mitt knä. Det gör ont. Jag har inte tänkt så mycket på det i veckan eftersom jag varit sjuk och ändå inte tagit några löpsteg, bara känt att det varit stelt och försökt stretcha. Men då jag sprang lite kort i fredags gjorde det ordentligt ont i varje markisättning. Inte bra alls! Jag har ingen erfarenhet av knäproblem och vet inte hur jag ska hantera det. Det skulle kunna vara en inflammation i knäet efter påfrestningen i söndags. Hur hanterar man det i så fall? Jag har försökt massera kring knäet och musklerna där är ömma, så det borde hjälpa lite. Men sedan då? Byta ut löpningen mot t ex spinning tills det släpper, eller springa ändå fast lugnt? Eller gå till doktorn eller någon sjukgymnast? Eller vila helt?