Oj vad jag inte är på topp just nu. Jag är helt desperat efter att få slippa timvikarierandet. Jag orkar verkligen inte vakna dag på dag och inte veta om jag måste skynda iväg till arbete eller inte. Aldrig kunna planera mer än en vecka framåt. Ständigt räkna arbetade timmar och försöka få allt att stämma. Jag förtjänar mer än så. Jag har utbildning och jag är svinbra på det jag gör. Men jag är ung och jag är tjej.
I förra veckan blev jag uppringd av en arbetsgivare som erbjöd mig en fast tjänst. Han hade fått mig rekomenderad av en kollega och ville ha dit mig på intervju, ge mig ett tremånadersvik och därefter förhoppningsvis tjänsten om allt kändes bra. Jag skulle dit på intervjun imorgon. Imorse ringde han och berättade att han visst inte fick anställa någon under 26 år. Vi pratade klart och jag började störtgråta. Tre minuter senare ringer de från en av arbetsplatserna jag jobbar på och beodrar in mig. Och jag måste tacka ja för att jag måste visa mig intresserad eftersom jag så desperat vill ha ett jobb.
I förra veckan blev jag uppringd av en arbetsgivare som erbjöd mig en fast tjänst. Han hade fått mig rekomenderad av en kollega och ville ha dit mig på intervju, ge mig ett tremånadersvik och därefter förhoppningsvis tjänsten om allt kändes bra. Jag skulle dit på intervjun imorgon. Imorse ringde han och berättade att han visst inte fick anställa någon under 26 år. Vi pratade klart och jag började störtgråta. Tre minuter senare ringer de från en av arbetsplatserna jag jobbar på och beodrar in mig. Och jag måste tacka ja för att jag måste visa mig intresserad eftersom jag så desperat vill ha ett jobb.
Så kom jag hem efter 11 timmars intensivt arbete. Helt slut i huvudet. Orkade visst inget annat än att lägga mig på sängen och stirra i taket en stund. Helst hade jag legat kvar där tills imorgon. Men det gick ju inte, för då hade min träningsplanering spruckit den också, och om jag inte ens kan planera den... Alltså sprang jag tusingar med alldeles för låg och hög puls. Det gick ok, men det känns dessvärre inte direkt bättre nu efteråt. Kanske imorgon. Jag återkommer då.
6 kommentarer:
Jag har inte jobbat med särskilt många som blir rekomenderade till andra arbetsplatser. Jag vet däremot en som blivit rekomenderad att söka sig till ett annat jobb, men det är en helt annan historia. Poängen är i alla fall att du helt uppenbarligan är jättebra på det du gör, och det kommer att löna sig. Schemaraden kommer att komma, och det är oreättvist att du måste vänta så länge! Up Yours ödet!
Var själv timvikarie ett bra tag innan jag fick en tillsvidare anställning. Vet hur jäkla jobbigt det är att inte kunna planera sin tid & känna en ekonomisk trygghet. Kände mig tidvis helt livegen. Är helt övertygad om att du kommer att hitta din fasta plats du också! LYCKA TILL!
Linus said it all. Du ÄR grym. Livet är orättvist. Fan.
jag vill bara komma upp och ge dig en stor kram. Ja du förtjänar så mycket bättre (och jag med)!
Men du, hur många hade givit sig ut för att springa tusingar efter ett sånt besked? Hur många hade inte bara deppat ner sig totalt och legat kvar där i sängen tills imorn? Det gjorde du ju inte, grym som du är. Och vad spelar det för roll att pulsen var lite för hög? Pulsen SKA ju vara hög när man springer intervaller! Och om sen farten var lägre än den borde så är det ju så ibland, utan anledning.. (fast frustrerande är det såklart)
*Ger en styrkekram!*
fina fina du :(
hoppas det löser sig!!
tänker på dig och skickar massa kramar även om det inte direkt löser nåt
Skicka en kommentar