Inte primärt i alla fall. Jag vill gå ner i vikt. Men det är lite tabu över att vilja det. Så fort jag uttrycker missnöje över min vikt uppmanar folk mig att sluta väga mig och börja mäta istället. Jotack. Jag vet att det är ett effektivt sätt att urskilja resultat av en minskad fettvikt då muskelmassan ökat och vikten således står still. Och visst vore det trevligt, och visst blir det en följd av mitt mål, men mitt mål är ändå att gå ner i vikt.
Jag vill inte gå ner i vikt för att passa in i någon form av ideal. Ingen kommer ändå att få reda på vad jag väger, så för den sakens skull är det helt oväsentligt.
Nej, jag vill gå ner i vikt för att skona min kropp. Jag vill gå ner i vikt för att minska belastningen på mina knän då jag springer. Jag vill gå ner i vikt för att kunna röra mig smidigare under danspassen. Jag vill gå ner i vikt för att min kropp ska slippa påfrestningarna helt enkelt. Och påfrestningar blir det, vare sig man som jag har en kropp som består av både mycket muskler och en del fett, eller om man haft en kropp mest består av fett.
Idag vägde jag mig för första gången på en månad. Ingen skillnad. Nada. Trots fokus på konditionen och ökning av styrketräningsreps till 12-15, allt för att inte lägga på mig mer muskler. Muskler har jag. Och uppenbarligen också en kroppsvikt som ligger bland mina toppnoteringar.
Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar