Långpass + Backintervaller

Långpass

Det var släktkalas igår. Massvis med god mat följt av många timmars socialiserande. Det hela började vid ett och planerades avslutas vid sex, men då klockan var tre och vi bara besökt ett av de tre ställen vi skulle till insåg jag att tidsplanen inte riktigt höll.

Jag hade planerat att springa mitt långpass efter att kalaset avslutats, men fick planera om. Och det var tur, de sista gästerna försvann i den mörka sommarkvällen kring klockan tio. Strax efter klockan fyra ursäktade jag mig således, bytte om och sprang iväg. Just som regnet kom. Inget lugnt och stilla regn heller, utan stora droppar. Men jag fick låna ett regnställ av mamma, och lyckades hålla mig torr åtminstone den första halvtimman...

Det kändes riktigt tungt att springa den första biten, mest tungt mentalt att veta hur lång sträcka och tid jag hade framför mig. Jag försökte dock att inte tänka på det utan istället leva in mig i min ljudbok, Flickan som lekte med elden - och vips hade jag sprungit i 42 minuter och skulle vända.

Hemvägen var stundtals lite seg eftersom jag vid det laget var rejält blöt och ben och knän hade börjat stelna lite. I de sista backarna tog jag löjligt små steg :)

Till sist var jag hemma på gården igen, efter 83 minuters löpning med en medelpuls på 79% av max (160). Då var det gott med en varm dusch och ännu mer god mat. Jag somnade såfort jag la huvudet på kudden igår!

Backintervaller

Idag sprang jag intervaller i backe. Jag visste inte riktigt hur kroppen skulle kännas efter gårdagens prestation, så jag värmde upp ordentligt. Först promenerade jag i en halvtimme ihop med ett par släktingar, och sedan vek jag av från dem för att börja jogga. Jag tog mig fram till min backe, och provsprang en intervall. Det tog cirka 35 sekunder. Så var det bara att göra om samma sak 9 gånger till... Även här kändes det lite mentalt tungt, men det vara bara att springa på och strax inse att jag redan sprungit hälften.

Min puls sjuker för övrigt väldigt snabbt efter ansträngning nuförtiden. Trots att pulsen efter intervallerna var uppe runt 190 slag i minuten sjönk den redan efter 20 sekunder till runt 150. Ett bra formtecken!

De sista tre intervallerna sprang jag ännu kortare och kraftfullare steg och lyckades kapa ett par sekunder på tiden och dessutom få upp pulsen på 192 (94% av max). Efter den sista var jag till och med tvungen att sätta mig ner lite.

När jag var färdig hade jag en underbar stund i skogen där jag lunkade fram och lyssnade till den fina låten "Here I am to worship". Den allra sista biten stängde jag av musiken och gick bara och andades in den friska luften, lyssnade till gruset som knastrade under mina fötter och såg mig lyckligt omkring i den vackra skogen.

(Imorgon väntar, föga förvånande, vila)