Vem kunde ha vetat, sjöng Pink i början av spinningpasset. Om jag hade vetat hade jag inte besökt gymmet idag.
Som ni kanske kommer ihåg styrketränade jag ben och rumpa i tisdags, och avslutade passet med lite vibrationsträning. Träningsvärken efter passet har inte varit sådär brutal som benträningsvärk kan vara, jag har mest känt mig stel. Efter gårdagens vila bokade jag sedemera idag glatt in mig på ett RPM (spinning) pass.
Jag cyklade de 15 minutrarna till gymmet och satte mig någorlunda uppvärmd på cykeln. Så startade passet och jag konstaterade att jag började svetttas jättemycket direkt (det är obehagligt när man sitter på spinningcykeln och svettas, så det rinner från armhålorna ner för armarna).
Så kom låt nummer två, How knew med Pink, och en upptrappning av uppvärmningen. Och där satte mjölksyran i. Hårt. Sedan övergav den inte mig knappt förrän jag spinnat klart, cyklat hem, och satt mig i soffan.
Spinningpasset var plågsamt. Jag hade ingen styrka alls i de stumma benen, och jag orkade knappt ens stå upp! Usch. Jag hade redan iförväg bestämt mig för att ta det lite lugnare på passet, men kanske inte såhär lugnt. Jag kunde inte använda benen för att komma upp i någon puls alls. Men svettas gjorde jag...
Efter 40 aktiva minutrar stod pulsklockan på 134/174 och jag kunde stappla av cykeln. Nu är jag så seg i benen att jag tror jag fuskar och tar bilen till jobbet istället för att cykla. Så illa är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar