Imponerande ben, mindre bra fötter

Jag lånade en bok utgiven av Runners World i veckan, som heter "Spring snabbare". Där fanns många bra beskrivningar på hur man kan lägga upp variera de olika löppassen man springer. Fartlekar bara på känn (utan pulsklocka), backträning för sig eller i långrundor, intervaller på bana i tävlingsfart där man adderar ett antal sekunder. Det bästa för mig var dock att de gav förslag på vilka pulszoner man ska hålla sig inom på de olika passen. Jag har annars lätt för att springa för fort på distanspassen, och för sakta på tempopassen.

Efter lusläsning av boken, och en matladdning som hette duga (GI kycklingburgare på Max, chokladbrownie på McDonalds) gav jag mig på ett försökt till tempopass igår. Enligt boken ska man då ligga på 85 - 92% av sin maxpuls och springa i runt en halvtimme (som nybörjare). Pulszonen ska få en att ligga precis under mjölksyregränsen, så att man pushar sig så mycket som möjligt utan att få stela ben.

Här hos svärföräldrarna finns en superfin skogsrunda som är mellan fem och sex kilometer lång, vilket skulle bli perfekt för min tempoträning. Ösregnet höll dessvärre i sig, men jag tänkte att jag nog inte blir alltför blöt på en halvtimme. Efter uppvärmning satte jag iväg i ett tempo som var cirka 85 % av max och det kändes bra. Det var som segast i början faktiskt. Sen bara ökade jag.

Bitvis var jag uppe kring 90 % och snuddade, och enligt pulsklockan hade jag som max en puls på ett ynka slag från min riktiga maxpuls (så trött kände jag mig dock aldrig, så klockan kan ha överdrivit lite). Hursomhelt kände jag mig stark och smidig i benen hela rundan trots att jag var blöt och rimligen nära mjölksyregränsen.

Tillbaka på gården var jag efter 30:30, helt fantastiskt bra! När jag började jogga den där rundan för ett år sedan tog den minst 40 minuter. Wohoo!

Efter dusch märkte jag dock att min ankel ömmade och var svullen. Jag vet att jag snubblade lite en gång under passet, men märkte inte att den ömmade då. Under kvällen igår värkte den en del, men idag är svullnaden nere och värken borta. Puh! Idag är det för övrigt vilodag, vilket passar min fot bra. Det passar förresten benen bra också, för idag är de snarare stela än smidiga...

Update: Aj, riktigt bra i foten var jag visst inte. Och lite svullen kanske den är... Undrar vad man skulle kunna träna imorgon om den fortfarande ömmar? Aja, det blir ett senare problem. Nu ska pojkvännen och jag packa in oss i bilen för en lång mysig bilfärd i regnet, då jag ska dricka latte och läsa Stieg Larsson. Nice.