måndag 1 september 2008

Maxpuls 237


S -Challange, cirkelträning med hög puls

Idag testade jag för första gången en höstnyhet på Sportlife, S-challenge. Vi var ett tjugotal personer som var nyfikna på klassen, och jag blev inte besviken.

När vi kom in i salen var nio stationer uppställda längs med väggarna i salen. Efter en snabb genomgång fick vi veta att de skulle angripa vader och konditon, lår, biceps, rygg, kondition, bröst, baksida lår, axlar och triceps. Ganska allsidigt alltså. För varje station fanns ett antal alternativ på övningar, med olika svårighetsgrader och vikter.

Jag såg mig om i rummet och konstaterade att det var skönt att det var så få stationer som koncentrerade sig på konditionen, men det var fel tänkt skulle det senare visa sig. Uppvärmningen bestod i att springa runt i lokalen och utföra diverse hopp och löpvarianter. Inte den mest skonsamma uppvärmningen om ni frågar mig, denna uppvärmningen handlade om att börja springa snabbt direkt, men pulsen fick man ju upp i alla fall. Och uppe stannade den.

Vi parades ihop två och två och satte igång. 60 sek på varje station, 10 sekunders vila/byte, och så runt så i drygt 30 minuter. Inte ens en vattenpaus erbjöds. Det var tugnt, det var skakigt och det var antagligen högst effektivt. Jag vet inte om det berodde på det höga tempot eller på mitt extremt dåliga matintag dagen före (bakisdag med choklad istället för riktig middag), men jag var väldigt mycket svagare än jag brukar. I biceps curlar jag exempelvis vanligen lätt med 12 kilos hantlarna, men nu var det jobbigt att använda stången med 12 kilo på. Antagligen såg jag väl ut att vara starkare än vad jag lyckades prestera, för vid två tillfällen kom instruktören fram och slängde på extravikter åt mig. Det såg nog lättare ut än det kändes... Pulsen höll sig på samma nivå som under uppvärmningen, och inte ens på de övningar som bara ansträngde små delar av kroppen, som just bicepscurl, sjönk den. Pust!

Varv efter varv avklarades, och mjölksyran brände. Ändå var det väldigt roligt. Det var kul att kämpa två och två, och skönt att veta att man inte behövde vara så lång tid på varje station.

Då det var en kvart kvar av passet bröt vi och skulle börja springa från sida till sida i lokalen samtidigt som vår partner försökte hålla kvar oss. Roligt men väldigt jobbigt! Sist men inte minst plågades vi med upphopp, grodhopp och plankor.

50 minuters pulshöjande styrketräning blev det, vilket bevisades av pulsklockans 158/187 (maxpulsen enligt klockan var dock 237, vilket är fysiskt omöjligt för mig, så jag kör på min högsta noterade puls istället, som alltså var 187).

Nu efter passet är jag skönt trött i nästan hela kroppen, och det känns verkligen att musklerna fått sig en ordentlig genomkörare. Denna sortens träning känns väldigt effektiv, och jag skulle önska att jag kunde träna såhär 1-2 gånger i veckan. Dessvärre erbjuds passet i nuläget bara en gång/vecka - måndagar kl 11.30. Kanske ingen tid man alltid kan passa, men jag ska definitivt försöka att vara där så ofta det går!

4 kommentarer:

Andréa sa...

Åh! Jag vill jag vill jag vill!! Jag kommer och håller dig sällskap på ett sånt pass nån måndag framöver! :D

Susanna sa...

Ja! Sådan träning är den bästa att göra ihop med någon :D

Sofy sa...

Välkommen till cirkelträningens förlovade land! jag är redan så frälst som det bara går att bli! Extra kul är det om man gr samma pass och upplever skillanden och att man bara kan ösa på vecka på vecka. Och med en kul partner som triggar max! Kram

Susanna sa...

Sofy - Haha, ja! Det tändes en gnista där på bootcampen, och den har varit svår att släcka. Så kul att cirkelträningen har kommit till gymmet här också! Kram kram