måndag 15 september 2008

Ett virrevarr av tankar, målbilder och dumdistrig stolthet

Jag sitter och läser om Sofy's satsning, Funrun's otroliga år och funderar över samtalet jag hade med Andréa igår, om hennes strävan efter att testa hur snabb hon kan bli.

Vad har jag för mål egentligen? Jag har aldrig varit speciellt noga med att uttala mina mål. Det är nog till stor del en fråga om stolthet från min sida. Min stolthet kan vara min dumhet ibland. Jag vågar inte uttala mål för vad händer om jag inte når dem? Svarta mörka hål som uppenbarar sig? Och borde inte jag lyckas nå precis dit jag vill utan att visualiera, konkretisera och göra allt det där andra som man ska göra för att lyckas? Fjanttankar Susanna! Våga!

Mitt mål är att ha en stark och funktionell kropp. Att vara vältränad och att se vältränad ut.

Just det här med att se vältränad ut är väldigt viktigt för mig av olika anledningar, men främst eftersom jag inte alls har anlag för att göra det, utan har kämpat mot övervikt sen jag var typ fyra år.

Jag vet att jag är hyfsat vältränad. Jag har en vilopuls på några slag under 50 och jag är stark och har en välfungerande kropp. Kanske borde det räcka. Men det gör inte det. Jag vill att andra ska kunna se det på mig också, jag vill faktiskt det. Och jag vill kunna se det själv.

Det känns dock som om jag famlat i mörkret under våren och sommaren. Funderat över och testat olika sätt att äta och träna, analyserat när jag varit som mest vältränad tidigare, vad jag gjort rätt och var jag gjort fel. Jag har mina idéer, men jag vet inte. Inte heller vågar jag hålla fast vi något tillräckligt länge för att veta vad det är som gör skillnad.

Nu får det vara slut på velandet! Jag ger mig själv en chans till, en månad. En månad av lagom mycket träning, och mat som jag tror fungerar för mig. Om jag inte den 15 oktober kan se skillnaden hoppas jag att min ekonomiska situation tillåter mig att ta hjälp av tjejen som är vätränad och som ser vältränad ut, Andréa, och hennes företag Premera.

Så nu var det bestämt. Då kör vi! (Om en timme börjar cirkelträningen).

6 kommentarer:

Anonym sa...

Andrea? Och premera? Vad är detta? Det låter väldigt spännande...

Och varför är det alltid så svårt att få ordning på sig själv? Jag har jobbat med att få folk i form hela sommaren och det var inga problem, men när jag kommer till mig själv får jag genast en massa knas på vägen.

Blir det nån BC för dig ikväll? Och glöm inte torsdag, jag och johan ska teama!

Susanna sa...

Julia - Andrea är tjejen som har lopningolivet.blogspot.com Hon har högskoleutbilning i kost och hälsa och håller just på att starta upp företaget premera (förkortning av prestera mera) som bland annat ger kostrådgivningar (bland annat med målet att prestera bättre, som namnet avslöljar, hihi). Så henne kan man ta hjälp av om man vill :)

I know, man själv är värst! Det är ett mysterium!

NEEEJ! Jag jobbar på torsdagkväll! Skitkvällsjobb som gör att jag missar allt skoj!! Och ikväll jobbar jag såklart också... GRR!

Löpning & Livet sa...

Hihi det är bra att du gör reklam för mig :D

Men det där om att jag är så vältränad var ju att ta i lite :)

Var inte för hård mot dig själv nu bara, en månad är ju inte så lång tid..

Susanna sa...

Andréa - Ja det klart att jag gör reklam, och jag säger alltid sanningen så sug i dig berömmet bara ;) Nej, jag ska försöka ha i åtanke att det är en kort tid, jag vill ändå bara se en liten förändring och antydan om att det går åt rätt håll.

Sofy sa...

Åh vad kul för dig!!! Bra tänkt Suss! Sen tror jag att det är läge att våga, för var är man om man aldrig kastar sig ut? jo, på samma plats som från början och därifrån ville du ju ta dig, eller hur!

KRAM

Susanna sa...

Sofy - Ja exakt, smart tänkt!