Direkt efter att jag ställt ned jobbväskan i hallen 19.47 igår bytte jag om till löparkläder. Efter meckande med all utrustning jag börjat samla på mig låste jag lägenhetsdörren cirka fem minuter senare. Då var det mörk. Damn vad det mörknar tidigt nu!
Jag bestämde mig för att jogga till det backiga elljusspåret där jag skulle springa. Det är nog ungefär två kilometer dit, och jag brukar cykla, men så kom jag på att jag måste börja vänja mig vid att springa på asfalt ibland så jag joggade dit. En lagom uppvärmning, men jag blir lite stel i skenbenen och vaderna när jag joggar på så hårt underlag.
Det är inte ovanligt att jag är lite trött då jag börjar springa, men det brukar alltid ge med sig. Om inte annat försvinner det väldigt kvickt om jag börjar tänka på att springa snabbt uppför en lång backe. Tyvärr inte igår. Jag var nog inte bara lite slötrött utan riktigt genomtrött av lite för många intensiva arbetstimmar. Dessutom var det liksom mer mysigt än uppiggande att jogga fram i mörket...
Jag bestämde mig för att jogga till det backiga elljusspåret där jag skulle springa. Det är nog ungefär två kilometer dit, och jag brukar cykla, men så kom jag på att jag måste börja vänja mig vid att springa på asfalt ibland så jag joggade dit. En lagom uppvärmning, men jag blir lite stel i skenbenen och vaderna när jag joggar på så hårt underlag.
Det är inte ovanligt att jag är lite trött då jag börjar springa, men det brukar alltid ge med sig. Om inte annat försvinner det väldigt kvickt om jag börjar tänka på att springa snabbt uppför en lång backe. Tyvärr inte igår. Jag var nog inte bara lite slötrött utan riktigt genomtrött av lite för många intensiva arbetstimmar. Dessutom var det liksom mer mysigt än uppiggande att jogga fram i mörket...
Backen jag sett ut tog cirka två minuter att kämpa sig uppför. Jag hatar att springa så "långa" intervaller. De riktigt korta intervallerna på en halvminut är mycket bekvämare, för då slår inte den riktiga smärtan emot en förrän de sista metrarna, men i långa intervaller måste man kämpa sig genom den. Aj.
Fem intervaller uppför backen hade varit optimalt, men nu blev det bara tre. Varken lust eller ork fanns till fler. De jag genomförde var dock nog så jobbiga, så det blev ett helt ok pass ändå. Enligt pulsklockan var pulsen uppe kring 200 och vände, och visst var det helt helvetiskt jobbigt med illamående och smärta i lungor, men 200?
Anywho, backintervaller - check.
Resten av veckan är lika hektisk den också. Jobbsaker hela dagen idag medför att en dryg timmes cykling blir allt som orkas med. Imorgon ska jag på min lediga timme mellan jobb och sociala aktivieter springa en någorlunda snbb runda på 60 minuter. På lördag hinner jag inte träna, och på söndag blir det någon form av styrka, antagligen rygg. När jag hinner uppdatera bloggen nästa gång har jag dock ingen aning om :) Om inte annat får ni se till att ha en fantastik helg!
3 kommentarer:
Full av beundran för att du tog dig ut! Backintervaller är och ska vara jobbigt, det är därför de ger så fina resulat!
Ja, precis :o) Jag har ingen kaffebryggare så det är bra att snabbkaffe är så gott iaf! :o) kram!
Sofy - :D Ja de ska väl de, gäller bara att psyket och viljan är på topp de sista 30 sekundrarna, hehe.
Milla - Ja det är faktiskt riktigt gott! Och så blir det ju så roliga mönster :D
Skicka en kommentar