måndag 20 juli 2009

Lättdistans (marathonpass 1, vecka 13)

Pass enligt schema:
6 kilometer lättdistans på 42-45 minuter.

Känsla innan passet:
My god såhär seg här jag nog aldrig varit! Efter att ha sovit tungt och länge hela natten har jag ändå inte känt mig vaken idag. Jag har gått runt som en zombie hela dagen med en kropp tungt sömndrucken och en kognitiv förmåga såpass nedsatt att det varit svårt att läsa och finna ord (så förbered er inte på något litterärt mästerverk i detta inlägg, haha).

Min plan: På basis av min extrema seghet förberedde jag mig på ett pass där jag nog skulle få kämpa mot kroppen. De passen är inte speciellt roliga. Samtidigt som jag fasade inför hur segt det skulle gå att springa var jag väldigt sugen på att få springa av mig. Det fick gå som det gick helt enkelt.

Känsla under passet:
Jodå, jag satte av i ett härligt tempo och pulsen rusade genast iväg uppåt. Där höll den sig sedan under passet, 5-10 slag högre än vanligt. Då och då kändes det tungt ansträngningsmässigt, men benen var hela tiden jättepigga och ville springa på fortare och fortare. Ibland gav jag efter för benen och sprang på (i ett riktigt högt tempo för att vara mig, wohoo!) och ibland saktade jag ner och lät hjärtat lugna sig, vilket ni kommer se på kilomtertiderna.

Allt som allt blev det ett riktigt härligt pass, återigen med den där känslan av att jag faktiskt sprang fort. Nice!

Mitt pass:
6 kilometer på 41:05 minuter
Kilometer 1, 6:32 minuter, medelpuls 79%
Kilometer 2, 6:44 minuter, medelpuls 80%
Kilometer 3, 6:59 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 4, 6:40 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 5, 7:22 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 6, 6:46 minuter, medelpuls 82%

Inför nästa pass:
Imorgon blir det premiär för backintervaller. Ska bli hur roligt som helst! Men först, myskväll på stan och lite allsång på Liseberg.

5 kommentarer:

Snorkkis sa...

Kanske inte så konstigt att du känner sig seg efter så många dagars jobb. Men bra jobbat i alla fall! Hoppas segheten och zombie känslan ger med sig efter en god natts sömn till.

Cizzi sa...

Låter som ett bra pass =)

Erika sa...

Ett sånt pass var nog välbehövligt för att skaka koma-tröttheten ur kroppen? Skönt att dina maraton-arbetsdagar är över för denna gång!

Lotta sa...

Bra jobbat trots seghet och många långa jobbdagar! ;) Schyssta tider också! Dina framsteg är så inspirerande! :)

Susanna sa...

Snorkfröken - Nej det är nog inte det, lite märklig känsla bara då jag inte haft den innan. Tack så mycket!

Cizzi - Ja det var helt perfekt en dag som den.

Erika - Tror också det. Mm ledighet är inte dumt efter en sådan vecka :)

Lotta - Ja det är hur kul som helst att jag faktiskt blir snabbare! Från att ha legat en bit efter programmet tidsmässigt ligger jag nu strax före. Underbart! Så roligt att kunna inspirera, för det är ju just så jag känner inför alla era bloggar.