Här är vi, en grupp tjejer, inne på varandras bloggar dagligen. Berättar glatt om hur hårt vi tränat och hur nyttigt vi ätit. Inte ett ögonbryn höjs när normalviktiga tjejer startar viktutmaningar för att gå ner ett obestämt antal kilon och inte heller när de öppnar sina skafferier och stolt visar upp allt som är "nyttigt" samtidigt som de lite mindre villigt erkänner att det nog finns ett par varor i kylskåpet som är "onyttiga" också. Usch och fy för det onyttiga!
Hallå, det börjar gå för långt nu! Man kan inte sitta inne i den här bloggvärlden en stund varje dag utan att ta åt sig av klimatet som råder - alla vi som läser träningsbloggar påverkas och rätt som det är har vi ändrat våra ramar för vad som är "normalt". Som när jag nedslaget klagar för pojkvännen om hur lång tid det tagit för mig att springa 12 kilometer och han tar tag i mina axlar och säger "Susanna, om du räknar bort den lilla skaran människor i Sverige som är så fanatiska att de driver en träningsblogg, hur många du känner blir det då kvar som ens faktiskt skulle överväga att springa en mil?". Och han har ju så rätt!
Jag måste dessutom komma med det kanske lite provocerande påståendet att väldigt få av oss träningsbloggare har eller alltid haft ett helt okomplicerat förhållande till mat eller träning, vilket bara gör det hela ännu farligare. De flesta av oss har förhoppningsvis lyckats jobba sig bort från fixeringar, men vi är inte supermänniskor och vi förblir inte opåverkade av klimatet som råder!
Vi måste lära oss att visa den andra sidan också, den sunda och den balanserade. Vi måste våga berätta om hur njutningsfullt det var att äta den där chokladkakan utan tillstymmelse till ångest, och sluta tipsa om hur man bakar en smalare version av chokladbollar. Att bara äta vad samhället just nu anser vara "nyttig" mat gör inte våra kroppar gott! Det blir obalans och det leder till fixeringar! Tyvärr bidrar de flesta bloggar just nu bara till en ökad vikt- och träningshets och fortsätter det såhär vet jag inte om jag mår bra av att vara med längre.
30 kommentarer:
Jag känner inte igen mig själv i din beskrivning sötnos, men jag förstår mycket väl vad du menar. Och jag tycker att det var ett välskrivet inlägg med en bra poäng!!
Jag både håller med och inte. Jag tror att anledningen till varför man kan få det intrycket är att våra träningsbloggar är så koncentrerade på just detta ämne: träning. Om vi hade spätt ut det med en massa annat så hade man kanske inte fått den känslan. För jag tror att många av oss har ett rikt liv utanför bloggen, med fler intressen än träning, med annan mat än det strikt nyttiga och dagar som vi fyller med så mycket mer.
För mig är bloggen och träningsbloggscommunitiet (långt och svårt ord det där) ett forum för just sådana här typer av frågor. Ett rum med inspiration, med tips, med driv. Jag mår bra av att vara i detta andrum. Att se fler som kämpar. Men jag kan lätt förstå att andra som kikar in i min värld tycker jag/vi är lika knäppa och fanatiska som jag tycker modebloggare är med deras shopping och fashionistavanor.
Jag tror också att man måste ha styrkan att inte jämföra sig med alla andra. Om jag skulle jämföra mig med t.ex. Karin eller Sofy skulle jag tycka att jag är sämst i världen. Jag är inte lika envis eller lika snabb. Men jag är jag. Med mina förutsättningar, med mina mål och med mina egna val att välja vilka tips jag vill ta del av och vad jag istället helt väljer att inte grotta ner mig i.
Felicitas - Det är skönt att höra att det finns bloggare där ute som inte ser det med lika cyniska ögon som jag gör :)
Sara - Jag vill också att bloggvärlden ska vara ett rum för inspiration och tips, och jag använder mig av det för motivation. Men jag tycker att det blir lite enkelriktat när bara den "nyttiga" maten nämns, och helt fel då smala tjejer uttalar mål att gå ner i vikt. Det vore sundare att börja träna för att bli starkare, eller för att bli piggare i vardagen.
Det vore jättebra om vi alla bara såg till oss själva och våra förutsättningar, men jag tror att du är en av få människor som lyckas med det. Att inte ta till sig och påverkas av vad man läser om flera gånger i veckan är väldigt svårt för mig, och det är det jag menar med att vissa bloggar inte påverkar mig på ett bra sätt.
Tack tack tack!
Bra och tänkvärt skrivet. Jag har aldrig tidigare reflekterat över det innan. Jag har inte brytt mig om vad andra stoppar i sig och inte, jag vill läsa om vad alla ni tränar och få tips och framförallt få inspiration till min egna träning. Och visst är det som din pojkvän säger, hur många är det som springer 12k bara sådär? Känn dig stolt istället, man är inte snabb alla dagar.
Mycket klokt skrivet. Sådär i praktiken skulle min spontana kommentar vara att man själv måste ta ansvar för vad man själv läser och fungera som filter för sig själv. Men vi är ju bara mäniskor, alltså påverkas man av vad andra skriver. Det som slog mig nu också var en annan sak - tränar vi för att äta eller äter vi för att träna? Jag tror faktiskt att det är ganska stor del av de bloggar jag iaf. läser som följer det andra.
Du har så rätt i det du skriver!
Jag känner mig ganska dum t.o.m. För visst fasen skriver vi (i alla fall jag) om min träning för att jag vill ha respons och feedback från den som läser. Hur dumt det än känns att erkänna så är det ju ändå lite bekräftelse man är ute efter... :( Sen läser man vad andra skriver, analyserar, jämför och vänder upp och ned på det. Sen tycker du plötsligt inte att din egen träning är så märkvärdig längre, fastän du innerst inne vet att din prestation är fantastisk! Jag tar till mig det du skriver, ska verkligen tänka mig för hur jag uttrycker mig i bloggen. Att vara en förebild handlar ju om ett sunt tänk i största allmänhet, inga överdrifter vare sig med träning eller kost. Tack för ett bra inlägg! ;)
GRYMT!! Jag håller verkligen med dig - på alla punkter.
Kanonbra inlägg Susanna, och jag håller med till punkt och pricka. Nu syftar jag i och för sig inte bara på träningsbloggar men dock. Det har gått alldeles för långt nu.
Sen är det väl så att om man har en tränings- och hälsoblogg är det ju det man väljer att skriva om där. Jag anser tex inte att min bakning hör hemma på min träningsblogg, utan i stället på min privata blogg. Eller att jag precis har ätit ljuvligt goda praliner från Åre Chokladfabrik (helt utan dåligt samvete). Men tack vare att jag har båda bloggarna tror jag att man får en lite mer balanserad bild av mig, jämfört med om jag bara hade haft träningsbloggen och bara den bilden hade kommit fram. Men som sagt. Du har en mycket bra poäng och det är ett mycket bra inlägg. Balans är oerhört viktigt!!
Hej Susanna! Jag har tänkt som du, månger gånger, sedan jag för inte så länge sen började skriva och läsa bloggar. Jag är lite äldre än flera av er (tror jag:)) och känner mig ledsen över alla söta, normalt skapta unga kvinnor som mitt i all sin sundhet förmedlar att de inte duger. Visst är det viktigt vad vi äter - men för att förbli friska - inte bli sjuka.
Oj vilken diskussion, underbart!
Andreá - :)
Anna - Om man kan ignorera matbiten och koncentrera sig på träningen blir det nog lite bättre. Även om andra bloggare exempelvis presterar bättre tider än en själv kan jag ändå mer se det som inspiration. Det är matbiten och nyttigt/onyttigt som stör mig mest. Tack, jag ska försöka att vara lite stolt över det lite oftare :D
Snorkfröken - Jo man vill ju gärna tro att man inte påverkas, men någonstans gör man nog ändå det, medvetet eller omedvetet.
Ja, det är en väldigt intressant tanke, som jag själv brottats en hel del med. Det blir ju så mycket sundare tänk om man äter för att orka träna, och inte tränar för att få "unna sig onyttiga saker". Tack för påminnelsen om det, ska tänka ännu mer på det!
Malin - Nu menade jag verkligen inte att ge dig dåligt samvete för att du är ett sånt där svin som spirnger sjukt fort ;) Att inte låta sig slås ner av att andra är bättre än en själv ligger ju hos mig och i mitt sätt att tänka. Vad jag däremot vill att vi blir bättre på att är ge hela bilden, och våga visa oss mänskliga, med både upp och nedgångar i kosten och träningen.
Mela - Wohoo! Extra kul att höra det från dig ;)
Lina - Tack så mycket. Jo, man behöver nog försöka att iaf medveteandegöra problemet, väcka en tanke som kanske får läsare av denna typ av bloggar att tänka till lite kring vad som fastnar efter ett bloggbesök.
Felicitas - Exakt. Problemet blir snedvridningen hos alla de som bara har en hälsoblogg, och som medvetet väljer att inte blogga om bullbaket eftersom det av samhället just nu klassas som onyttigt att baka bullar. Och yes, bilden jag får av dig är helt balanserad och jättebra :)
Cecilia - Välkommen hit! Snabbkollade din/er blogg lite och den verkar spännande, ska börja läsa! Dessutom verkar du väldigt klok :D
Snyggt skrivet Suss, och tack Sara för den passningen. Vi har våra styrkor och våra svagheter allihop.
Jag använder min träningsblogg lika mkt som inspiration till ny träning, som motivation att fortsätta mot målet när det går tungt. Jag behåller den för att den ger mig vansinnigt mycket. En bekräftelsejunkie erkänner. samtidigt är den så mkt mer eftersom den ger mig sann glädje och vänskapband som bara stärks.
Jag håller med Sara och jane i att om man håller bloggen till ämnet träning så kan det bli snett och bilden inte helt fullskalig, men jag vill heller inte berätta om allt vardagsliv på bloggen. Jag har valt träningen och jag bedriver bloggen om mitt stora träningsintresse. Om intervaller inte så mkt om äppelpaj. (även om jag har några grymma recept på det senare, kanske ska lägga ut dem)
Just nu har jag stor förståelse för att min blogg kan vara provocerande och utmanande om man så vill. Jag ligger på en extrem (för att vara motionär och vanlig dödlig) träningsmängd inom kort och ska dessutom ligga på underskott på kalorier. För att jag bestämt det. För att lättare nå mitt mål.
Det är lätt att tappa perspektivet och det finns många som balanserar på gränsen. Just nu är jag överlycklig över bloggen, för jag hoppas att jag ska kunna förmedla, någonstans mellan raderna, att trots träningsmängden och trots underskottet av intag så finns det nu en balans som jag sökt efter och som jag nu lever helt inne i- JAG är inte det minsta orolig över att det kommer gå snett. För min egen del.
Men du har helt rätt i att vi då och då behöver ta ett kliv tillbaka och se med andra ögon. Utvärdera, ifrågasätta, fundera. Och ibland ta en bulle till!
akta nu så du inte glider på hal is. visst kan jag hålla med om att det finns en hel dle författare bakom bloggar som inte har ett hälsosamt förhållande till mat och träning. men "normalviktiga"som vill gå ner några kilon kanske har det som mål för fler anlendingar än att "bara bli smal" utan för att komma i form och få ut det mesta av sin kropp. och att visa upp nyttigt/onyttigt i sin kyl etc handlar om mer än att bara visa avsky för onyttigheter utan det kanske är en reallity check? och för att kunna verkligen ta en titt på sina matvanor.
jag säger som sagt inte att du är helt ute och cyklar, nej nej, tvärtom, men man kanske inte ska låta de som det inte handlar om åka med över kammen.
jag är dock medveten om att min och fleras bloggar kan ses som "utmanande" och "provocerande", och de blir extremt riktade eftersom det handlar om hälsa och då ingår ju alla kapitel, och därmed både träning coh mat. Det handlar inte om att äta minst utan bäst. det handlar inte om att träna mest utan bäst. ur sitt eget perspektiv och ur sina egna förutsättningar!
men tack för en bra blogg!
Tänkvärt inlägg även om jag inte håller med dig på alla punkter...
emliscious: fast problemet är ju att vad som anses vara "hälsosamt" kanske inte alltid är det.. Nu menar jag inte att peka ut just dig och din blogg, utan syfter mer på "hälso- och träningsbloggarna" i allmänhet.
(nu ger jag mig ju in i det här fast jag inte skulle.. ;) )
alla: Sen är det ju den här svåra biten om vad man förmedlar genom sin blogg. Självklart ska man få skriva precis vad man vill, det är inte det jag säger, men jag kan tycka att man bör vara medveten om, och tänka efter en extra gång, HUR man säger saker och ATT saker kan uppfattas väldigt olika beroende på hur man säger det..
En av anledningarna till att jag aldrig har skrivit, eller kommer skriva om sådana här saker i min blogg är för att jag var på en sån himla bra föreläsing om ätstörningar under min utbildning. Föreläsaren (som sedan många år tillbaka jobbar med svårt sjuka anorexi och bullimipatienter) fick oss verkligen att inse hur "skadliga" vi som utbilda kostvetare/dietister/nutritionister/kostrådgivare etc kan vara och vilket ENORMT ansvar vi har! när jag sätter ihop en föreläsning kan jag sitta i timmar och analysera vad jag ska säga och hur jag ska säga för att det ska uppfattas på ett så bra sått som möjligt. ändå är jag alltid lite rädd att någon har missuppfattat något.. har jag enskilda kostrådgivningar är det lite lättare, då är ju allt sådant mycket lättare att hantera och det är lättare att kontrollera att det kan säger verkligen uppfattas så som jag menade..
ojojoj, nu blev det ett helt innlägg här.. och jag som skulle sova :)
Nu hör jag till kategorin människor som inte kan tänka klart efter klockan tio på kvällen, kommentarer till alla intressanta kommentarer kommer således imorgon bitti!
Väldigt bra skrivet och tänkvärt inlägg! Dags att syna sin egen blogg i sömmarna, för det sista jag vill är att bidra till någon konstig hets i att äta minst och träna mest. Jag vill bara inspirera och få utlopp för mina tankar. För mig är vikten totalt oviktig, det handlar om hur man mår och hur stark man känner sig i sig själv och med sin kropp. Jag hoppas det kommer fram. Vi behöver ingen hets och dåliga självförtroenden, vi är alla bra på våra egna små vis!
Bra att du vågar väcka frågan. Det blir alldeles för mycket ryggdunkanden och glada tillrop i träningsbloggarna utan att många riktigt tänker till om vad det är man gratulerar och uppmanar till. Men sen ska vi så klart peppa varandra och ge glada tillrop över det faktum att vi faktiskt är bra på lyfta det som också är bra med träningen.
Sofy - Jo fast även om det är en träningsblogg rapporterar ju de flesta av oss hellre om en kycklingsallad än om äppelpajen (just du är dock duktig på att göra både och, och det är bra!). Och eftersom vi använder bloggarna till så mycket, och eftersom de upptar så mycket av vårt liv och till och med ger oss nya vänner kan det nog vara bra att reflektera lite över vad mer de ger oss. Jag kände att jag var tvungen att gör det för min egen skull iaf :)
Emliscious - Nu tycker jag i och för sig inte att jag behöver "akta mig" med just det här inlägget, utan vill snarare bara att vi alla stannar upp och tänker efter lite. Om man vill gå ner i vikt för att få ut det mesta av sin kropp tycker jag att det är viktigt att poängtera att det är en anledning till viktnedgången, och visa på vilka hälsofördelar det skulle ha för en som person. Jag vill liksom inte att bloggarna ska handla om att äta bäst utan om att visa en mer balanserad och sundare bild av ett hälso och träningsintresse.
Erika - Alright.
Andréa - Väldigt bra poäng där med att man tolkar så som man vill tolka, för visst gör man det. Får mig att tänka ännu mer på hur fel det blir när vi träningsbloggare babblar på om allt bra respektive dåligt vi ätit...
Anna - Tack! Och jo, jag tycker att din inställning till en sund och stark kropp kommer fram. Ibland funderar jag dock över alla nytillkomna läsare, hur de reagerar på att många av oss tränar väldigt mycket mer än vad som kanske egentligen behövs. Som i ditt fall när du instruerar pass och ihop med din egna träning får en stor träningsmängd. Undrar om de väljer att inte se anledningen till de många träningstimmarna, eller om de faktiskt tar sig tid på att läsa in sig i ens situation.
Malin - Ja det blir ju lätt så, och när man väl är inne i den där spiralen slutar man att se kritiskt på den. Exakt, vi får koncentrera oss lite mer på träningsglädjen istället :)
Här fick jag en tankeställare. Känner mig träffad fast ändå inte i och med att jag visade upp mitt kylskåp i ett inlägg igår. Men jag tror ändå att det finns en viss skillnad. Så gott som alla tjejer och killar som vill äta hälsosamt tar bort fettet näst in till helt ur sin kost, och det tycker inte jag är sunt.
Jag äter enligt mig själv hälsosamt, men inte hälsosamt enligt den vanliga tappningen. Jag försöker ju få människor att bli mindre fettskrämda eftersom vi behöver fett (även mättat) för att bygga upp våra kroppar.
Tillhör jag då den här gruppen som hetsar? *undrar*
Dessi - Jag svarade med en kommentar på ditt inlägg, men kan ju ändå skriva här att jag tycker att det känns som om du tipsar om din typ av kost för att du vill sprida budskapet om hur bra den fått dig att må, och det tycker jag ger en bra effekt.
Tack! Det värmer! :)
Tänkvärda ord. Tror inte att min blogg påverkar på det viset eftersom jag, precis som Dessi, snarare håller mig på andra kanten :-). Jag skrev ett inlägg om detta ur mitt perspektiv som mamma till tonåriga döttrar, det är en viktig fråga det här!
Jag håller med de flesta kommentarer här, men framför allt Sara. En träningsblogg blir ju "enkelspårig" just för att det är en träningsblogg. Självklart rör sig andra saker i ens liv men det skriver man kanke inte om. Sen tycker jag själv att det är ganska tröttsamt att läsa bloggar som bara radar upp antal tränade minuter och vad de ätit. Tröttsamt och ointressant. Nej, jag vill ha ut mer än så av en blogg. Tankar, motgångar, framgångar och framför allt att personen bakom orden ska lysa igenom. Kul diskussion dock - jag ska på en Bridal Shower imorgon och jag LOVAR att skriva allt gott jag ska äta och dricka! =)
Bitte - Ja det är det, och det är bra att vi är många som reflekterar och funderar över hur vi kan göra klimatet lite sundare och mer avslappnat.
Sport Spice - Wohoo, kändisbesök! :)
Enkelspårigheten har jag inget emot - jag besöker ju bloggarna för att läsa om just träning och hälsa. Vad jag vill är dock att vi alla slappnar av lite och visar på att det inte är något farligt med att släppa lite på kontrollen och våga äta lite av allt.
Ha så kul på festen, det ska bli spännande att läsa om den!
Jag brukar själv fundera på det här. Ibland retar jag mig på att alla bloggtjejer verkar så otroligt noggranna med maten och det är svårt att veta om det bara inte nämns att man äter annat, eller om någon ligger på gränsen till en ätstörning. Jag försöker att helt enkelt inte prata så mycket mat, men det har kanske också att göra med min grundläggande inställning: Man kan äta allt men inte alltid.
Ojojoj,detta var en het potatis!!
Jag håller med att det är väldigt fanatiskt i vissa bloggar.
Men de bloggarna väljer jag att inte läsa.
Jag läser de som handlar om "vanlig" viktminskning och motion.
De som jag själv kan identifiera mig med.
Jag har nyligen börjat blogga om hur jag ska bli av med mina överskotts kilo.
Och det kommer att bli många bakslag på vägen.
Men jag har ingen brådska utan tar det i min takt på mitt sätt och med de förutsättningar jag har!
Det får ta den tid det tar
Skicka en kommentar