Sprint ;)

Wohoo! Idag har jag varit frisk nog för att träna, äntligen. Dagen inleddes med en liten promenad innan frukost. Det hade regnat under natten, och det skånska landskapet var ovanligt grönt och underbart att ta sig fram i.

Direkt efter frukost blev jag sugen på att utföra dagens inplanerade löprunda, men logiken talade om för mig att jag borde vänta. Igår fick jag nämligen återigen en släng av magsjukan, så matintaget under dagen var i och för sig kolhydratrikt, men ändå knapphändigt. Löprundan fick skjutas upp till efter lunch.

Så bar det så småningom av, i ösregnet. Roligt att springa just den enda dag på två månader som det regnar... Men, jag försökte att inte bli nedslagen av det - jag hade ju mina nya skor på mig! De är så oerhört sköna! De sitter helt perfekt på foten, och vore det inte för den underbara dämpningen skulle jag inte känna att jag hade några skor på mig. Det känns så mycket lättare att springa när jag har dem på mig. Nice. Dock har jag inte ännu (andra löpturen i dem) listat ut riktigt hur de ska knytas, vilket resulterade i ett par irriterande omknytningar längs med vägen.

Rundan jag sprang går förbi betesmarker med kor och hästar, bokskogar och stengärdesgårdar, och är runt 5 km kuperad terräng. Ickeexisterande löpare som jag är har jag tidigare som kortast tagit mig runt den på 35 minuter under ett fartlekspass (de första fem minutrarna springer jag dock alltid saktare, orkar inte värma upp "utanför rundan").

Idag var det jätteskönt att få sträcka ut, de första hudra metrarna i alla fall. Sedan var jag tvungen att justera skorna, och när jag började springa igen kom jag i otakt med mig själv. Jag blev jätteanfådd direkt och kunde inte hitta tillbaka till ett bra tempo. Jag började mixtra med steget och ta ut det extra mycket och således inte behöva lyfta fötterna lika ofta, och det ledde till en lite lägre puls.

Sedan börajde jag störa mig på alla ljud. Regnet öste högt, vinden dånade och vindjackan knastrade. Jag vill ha tyst och fridfullt när jag springer - inte kaos! Sprang ett tag och funderade på om man kan ha öronproppar då man springer, men insåg snabbt att man nog missar annan nödvändig information då, typ bilar eller livsfarliga djur.

Passerade ett ståk med stora stenar, och efter det var det så skönt att springa på plan mark igen att allt flöt på lättare. Sista 10 minutrarna gick som vanligt skönt och lätt, kanske för att dessa ofta sammanfaller med asfaltslöpning.

Jag försökte så gott jag kunde att bara lägga märke till pulsen då jag kollade på pulsklockan, eftersom jag ska springa efter puls och inte hastighet, men när jag hade några hundra meter kvar kunde jag inte hålla mig. Klockan stod strax under 30 min, och jag blev glatt överraskad och sprang allt jag hade "in i mål".

Tiden blev 30:24, vilket jag är oerhört nöjd med. En förkortning med över 4 minuter!! Trots, eller kanske beroende på, att jag varit sjuk. Sjukdomen har nämligen inneburit en kost nästan helt bestående av kolhydrater, och det kanske var de som medförde att jag orkade mer idag. Hursomhelst sitter jag i soffan nu, helnöjd =)