Jag är nu, en dryg timme efter dagens styrkepass fortfarande helt hög. Träningen gick obeskrivligt bra idag.
Efter en kokhet tågresa var jag inte säker på om jag skulle orka. Men jag kom in i det svala gymmet och hittade skivor som påminde mig om tiden då jag just börjat stykreträna. Devils Night av D12. Ünderbart!
Efter en kokhet tågresa var jag inte säker på om jag skulle orka. Men jag kom in i det svala gymmet och hittade skivor som påminde mig om tiden då jag just börjat stykreträna. Devils Night av D12. Ünderbart!
(Underbart men icke träningsrelaterat utlägg)
Saken var den att jag i början av gymnasiet var helt frälst i Eminem. Allt jag gjorde färgades av min dyrkan för honom, och när gruppen han var med i, D12, skulle komma till Sverige var min lycka total. Dessvärre följde just Eminem inte med hit, men jag fick i alla fall se en konsert med hans homies ;)
Anywho bestämde jag mig för att vara så snygg som möjligt när konserten inföll. Så jag började springa och styrketräna. En sommar hade jag på mig -vartenda träningspass spelades D12 skivan. Fight music, Revelation, geniala låtar. När det äntligen var dags för konsert hade jag den otroliga turen att träffa killarna i gruppen, och få världens egoboost då de ville jag skulle följa med dem upp på hotellrummet. Classy lady som jag är avböjde jag såklart, men förstå endorfinruset!! (När Fifty tre år senare frågade samma sak var svaret kanske inte lika självklart... Skojar bara!).
Idag tränade jag till skivan igen. Mycket starkare. Mycket muskulösare. Lycka.
Bland annat den här låten är fantastisk att träna till:
Refrängen går såhär:
I'm a little bit off the chain,
I'm a little bit off the chain,
call me insane, but the fact remains
That I'm a psycho
Better get it through your brain,
when you say my name,
never say it in vain
Cause I'm a psycho.
Träningslycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar