Ridtur

Jag har glömt att nämna onsdagens och torsdagens underbara ridturer! I onsdags blev det ingen helvila för mig, eftersom min snälla granne fixade en lånehäst till mig så jag kunde hänga med dem ut och rida.

Det var helt underbart att få sitta på en häst igen! En och en halv timme var vi ute i skogen och ridturen gjorde mig helt lugn och lycklig i kroppen. Jag mår så bra när jag sitter till häst. Jag fick dessutom rida en väldigt väluppfostrad häst, så under hela skogspartier kunde jag sitta och slappna av, andas djupa andetag av frisk skogsluft och bara må bra.

Hästen jag red (till vänster i bild) var dock inte världens lättaste att rida sist på. Han ville nämligen för allt i världen vara först. Så när mina ridkamrater satte av i galopp fick jag känna att jag levde. Jag fick samla all min styrka för att försöka hålla min häst. Jag satt verkligen och drog och sågade allt jag kunde, lutade mig bakåt och fick ta i allt jag hade, för att ha någon som helst inverkan på hästen (mycket märkligt att inte uppfostra en häst bättre...). Efter ett par minuters galopp kändes det som att jag var uppe i maxpuls, och det var jag säkert också. Hårt kroppsarbete i kombination med adrenalin över den snabba ridturen. Svettigt men roligt! Och vet ni, dagen efter hade jag världens träningsvärk i ryggen. Helt galet. Dessutom var jag otroligt öm i rumpan när jag igår hängde med på ytterligare en ridtur. Jag undrar hur det ska gå att sitta på spinningsadeln imorgon =)