Premiärjogg

I morse var jag ute och sprang. Det är inte klokt hur slö jag är de första 20 minutrarna efter att jag har lämnat sängen. Trots att jag noga lagt fram och förberett allt jag skulle ha på/med mig på joggingturen tog det nog en halvtimme innan jag kom iväg. Jag vandrade fram och tillbaka mellan klädhög, proteindrink och mp3. Jaja, tur man inte tar tid på den delen av träningen =)

Jag hittade en runda på funbeat som var mellan fem och sex kilometer. Hade inte bestämt mig i förväg för hur mycket jag skulle springa och hur mycket jag skulle gå, men det slutade med att jag sprang nästan hela rundan. Gott.

Det är ganska skönt att springa nu, för jag har, delvis efter att ha läst kloka Pumas funderingar, slagit bort alla prestationskrav på att springa fort. Jag vet helt enkelt att jag inte är speciellt bra på det. Vad jag vill ha ut av löpningen är dock inte hastighetsrekord, utan pulshöjning. Därför springer jag hellre efter hjärtfrekvens än efter hastighet.

Imorse var planen att ligga på runt 165 (80% av max), och det gick fint. Tillräckligt snabbt för att känna av ansträngningen, men sakta nog att kunna njuta lite. Och njöt gjorde jag. Idag invigde jag nämligen mina nya fina skor!

I veckan var jag och provade ut ett par som efter löpbandslöpning och diverse konstiga fotställningar sades passa mina fötter. Saucony heter märket, har för mig att jag har läst något om de någonstans, men det var inte helt känt för mig ändå (nu när jag gogglade för att hitta bild inser jag att skorna kostar halva priset i usa! Nästa gång ska jag helt klart gå in och prova skor i en affär här i Sverige och sedan beställa dem därifrån.).

Hur som helst var det jätteskönt att springa i ett par ordentliga löpskor. Steget kändes lättare, det var ordentlig dämpning i dem och de satt bra på foten. Det enda negativa var ett par blåsor på hälen, men det är väl inte annat att vänta såhär i början.

Efter rundan var jag härligt slö i benen, men pigg i huvudet. Den perfekta kombinationen ;)