måndag 29 juni 2009

Äntligen kvalité! (marathonpass 1, vecka 10)

Pass enligt schema:
Fartlek
1,5 km uppvärmning 10-11 minuter
4*80 meter koordinationslopp
4 kilomter fartlek 27-29 minuter
1,5 kilomter nedvarvning 11-12 minuter
Fartleken kan exempelvis se ut som följer: 3 min hårdare jogg följt av 1 min lugnare, 2 min hårdare 1 lugnare, 1 min hårdare 1 lugnare. Upprepa.

Känsla innan passet:
Magen och korsryggen hade fått sig en ordentlig genomkörare ett par timmar tidigare, men benen kändes pigga och löpsuget hade definitivt infunnit sig.

Min plan:
Jag har kommit fram till att det är dags att skärpa sig. Lugna pass ska springas lugnt så att energi finns att springa de hårda hårt. Jag måste vara säker nog i mig själv att våga springa sådär sakta, och det borde jag kunna vara nu när jag faktiskt vet att jag exempelvis kan springa 5 km på 30 minuter (milen på en timme är en drömgräns för mig).

Känsla under passet:
Jag tog de första löpstegen och undrade vems ben jag plötsligt sprang med. Såhär brukar det ju inte alls kännas. Mina ben brukar kännas trötta och tunga, speciellt underbenen och ibland (ofta) redan från start. Men inte idag. Idag kändes löpsteget lika naturligt som den mest avslappnade gång, och vilken ren och skär njutning det var. Wow! Placebo eller inte, sticken ska användas flitigt en period framöver för att utreda hur den kan hjälpa mig in the long run.

Efter en jättelugn uppvärmning (bra gjort av psyket) sprang jag mina koordinationslopp. Även här kändes steget helt fantastiskt spänstigt och skönt. Jag sprang på och benen visade inte minsta tecken på trötthet.

Så var det dags för själva löppasset. Jag tillämpade exemlet från programmet ovan och det fungerade fint. Ni skulle ha sett som jag sprang! Den lugna uppvärmningen och de pigga benen såg till att jag i mina fartökningar ibland höll under 5:30 fart, och det är fort för mig. I gengäld kröp jag i princip fram under den minutslånga lugna joggen, där låg jag sällan under 9:30 fart. Variationer är roligt! Jag sprang på stolt och starkt i ökningarna och samlade energi i de lugnare delarna. Uppenbarligen en stratergi som fungerade, för jag passerade 2 km efter 11 minuter, långt snabbare än programmet förutsett.

När jag närmade mig de sista hundra metrarna av fartleken kände jag i hjärnan att jag verkligen hade sprungit fort, men i kroppen hade jag ändå fullt av krafter kvar. Fantastiskt! Tackade kroppen med en superlugn nedjogg varvad med gång då uppförsbackarna avlöste varandra.

Ett härligt pass idag, både för kropp och själ!

Mitt pass:
1,5 km uppvärning 13:30 minuter, medelpuls 74%
Koordinationslopp
2 km fartlek 11:21 minuter, medelpuls 83%
2 km fartlek 12:11 minuter, medelpuls 84% (fartlek totalt 23:32)
1,5 km nedvarvning 14:10 minuter, medelpuls 76%

Övrigt:
Lite delikatesser senare kryper jag nu till kojs för att springa 5 kilomter lättdistans imorgon bitti, i härligt lunkande morgonjoggsfart.

Eh... en massagestav tack?


Idag har jag varit i köptagen. I mataffären hittade jag ett spännande grönt te med tranbärssmak (undrar om det funkar som iste?) och till min väldiga lycka även mjölkfri nästan-mjölkchoklad (gjord på rismjölk). Dessutom inhandlades lite varor från delikatessdisken som ska avnjutas ikväll, bland annat kräfstjärtar i vitlök och marineras parmesanost.

Vid ett stopp på stadsbiblioteket lånade jag annat Runners Worlds stora Löparbok och en bok om läkande Supermat.


Så var jag slutligen framme vid den egentliga destinationen, Ryggakuten, där jag köpte min efterlängtade the Stick. The Stick är alltså en stav som används för att massera musklerna, lösa muskelknutar och öka blodcirkulationen. Lite svårt att välja ord vid samtal kring denna, så den kommer fortsättas att refereras till som sticken ;)




Jag har testat den lite under dagen och det har känts riktigt bra i musklerna. När jag har behandlat vaderna som jag är stel i har det känts som om den fått musklerna att mjukna och slappna av. Det ska bli superspännande att behandla vaderna och skenbenen med sticken och se vad det gör för mina benhinneproblem. Jag är förhoppningsfull!

För en timme sedan avslutade jag ett 45 minuters stationscorepass. Riktigt roligt att träna core i grupp igen, det var ett tag sedan, och extra roligt med stationsträning som blir så varierat. Ordentligt varmt och svettigt blev det dock, och jag fasar lite över hur mycket av löparenergin som gick åt vid corepasset. Ska nämligen springa fartlek om en dryg ttmme. Bara att ladda om!

lördag 27 juni 2009

Långpass (marathonpass 4, vecka 9)

Grill- och vinplaner för lördagskvällen satte stopp för mina kvällslöpningsplaner, därför ringde min klocka vid 06.45 idag. Jag gick upp, åt lite frukost (svårt att äta ordentligen när man halvsover), drack massvis och gick och lade mig och sov en och en halv timme till. Strax efter nio stod jag färdigmunderad och redo för mitt långpass, lite trött konstaterande att temperaturen visst redan låg över 25 grader...

Pass enligt schema:
10 kilometer långpass, 74-80 minuter, eventuellet med gånginslag.

Känsla innan passet:
Inte så pepp faktiskt. Lite lätt odefinierbar huvudvärk och stel i vader och benhinna. Något som var bättre var den härliga träningsvärken i ryggen efter ett par set rodd igår, och kanske lite efter yogan. Excellent!

Min plan:
Springa lugnt och behagligt, men medveten om att temperaturen kanske skulle stressa upp pulsen lite.

Känsla under passet:
Jag satte igång och det gick sakta. Skogen var varm och det var visst flera sträckor som låg i direkt solljus. Jag trodde att jag efter gårdagens aktiva vila (yoga) skulle vara pigg och fräsch i kroppen men så var det inte.

Jag försökte springa avslappnat och hålla pulsen låg men den sprang iväg högt så fort jag tog mig framåt. Inte mycket att göra åt, nu var det varmt och kroppen fick visst kämpa lite extra.
I några av backarna passade jag på att gå en del för att lugna pulsen, och jag drack upp alla mina fyra flaskor vatten.

Mitt pass:
Cirka 11 kilometer på 84 minuter.
Medelpuls: 82%
Tempo: 7:38

Inför nästa pass:
Måste jag planera mina pass lite bättre så att jag faktiskt kan springa så lugnt som jag borde på långpassen och ändå kunna ta mig frammåt. Det har varit en ganska tuff träningsvecka och det är väl inte konstigt att kroppen är lite sliten, så nu blir det skönt med vila ända tills måndag kväll som det verkar.

Resten av dagen kommer nu spenderas liggandes på en filt i skuggan med en god bok. Vattenmelon finns på kylning (så läskande!) och det vita vinet likaså. Ha nu en riktigt härlig sommarkväll!

fredag 26 juni 2009

Kvällsjogg och morgonyoga (marathonpass 3, vecka 9)

Igårkväll efter jobbet kom jag efter lite om och men faktiskt iväg på min lilla joggingrunda. De första minutrarna var jag sjukligt stel och steget kändes lite direkt flytande. Men bara en liten stund senare lossnade det och allt flöt på. Jag sprang sådär riktigt lugnt att löpningen blev en ren njutning.

4 kilometer lättdistans
31 minuter
7:45 tempo
Medelpuls 72%

Idag plockade jag upp min stela kropp och medverkade på gymmets morgonyoga. Dagens fokus låg på stretch av baksida lår till mina löparbens stora glädje. Ibland tar det emot för mig att ta mig upp ur sängen och till yogapasset men när jag väl sitter där i lotusställning på mattan innan passet känner jag mig alltid lyckligt förväntansfull i bröstet, och när passet är över har den där lyckokänslan spridit sig till hela kroppen. Så värt det!

Nu återstår bara veckans långpass, och det kommer antagligen att ske imorgon kväll. Strax beger oss sambon och jag till två vänners gård utanför Skövde. Där finns hästar och ett supermysigt 2,5 kilomterslöpspår i skogen. Det kommer att bli en bra helg :)

torsdag 25 juni 2009

Lättdistans (marathonpass 2, vecka 9)

Pass enligt schema:
6 kilometer lätt distans på 42-45 minuter.


Känsla innan passet:
Hade haft en nästan helt ledig dag och längtade ut i skogen.

Min plan:
Springa mina sex kilometer i den svala skogen i ett tempo där jag bara kunde njuta.

Känsla under passet:
Min kära benhinna kändes lite stel de första hundra meterna, men det gick som vanligt över (ska för övrigt hämta min Stick på måndag, spännande!). Därefter var det bara att springa på men störas lite av alla badgäster som var på väg hemmåt. Trots allt folk kunde jag koncentrera mig ganska väl på bara mig för jag hade en bra ljudbok i öronen.

När jag hade ett par hundra meter kvar kom jag ihåg att jag glömde koordinationsloppen vid förra passet så då lade jag in dem där. Det blir aldrig av att jag springer dem om jag tar dem efter passet.

Mitt pass:
6 kilometer på 44 minuter.
Medelpuls 81%.
Tempo: 7:20

Inför nästa pass:
Idag ska jag på utflykt med ungdomarna, passande nog till en vikingagård. Jobbar gör jag mellan 10 och 22 idag. Ett tag tänkte jag springa dagens fyra kilometer på morgonen, men vaknade upp med en stel benhinna och strök idén. Just nu är jag lite sugen på att packa med mig löpkläderna och springa min lilla runda direkt efter jobbet. Ett ganska perfekt sätt att inleda min tredje veckas ledighet på...

onsdag 24 juni 2009

Medelhård distans (marathonpass 1, vecka 9)


Skönt att komma hem och fylla på fruktfatet!


Pass enligt schema:
6 kilometer medelhård distans på 39-42 minuter.

Känsla under passet:
Under dagen spenderade jag åtta timmar ihop med en lödkolv innuti en varm industrilokal. Snacka om att vara överhettad! Försökte att fylla på med vatten så ofta jag kunde men huvudvärken låg ändå och lurade i bakgrunden när jag klockan fyra i 25 gradig skuggtemperatur skulle ut och springa.

Min plan:
Rundan jag sprang består av två kilomters skogslöpning på löst grusunderlag, fullt av rötter och stenar att väja för - men med svalkande skugga, två kilomter på en större och mer hårdpackad grusväg - delvis i solen och sist två kilomters alsfaltslöpning - definitivt i solen. Lite lugn uppjogg i början, fullt röj i skogen och förhoppning om vissa krafter kvar till sollöpningen i slutet var planen.

Känsla under passet:
Jag satte av och förvånades över hur sval vinden kändes. Skogspartiet flöt på bra, det var lagom varmt och även fast det ibland kändes som om mitt löpsteg var så stelt och kort att jag inte kom någonstans passerade jag två kilomter på runt 14 minuter. Perfekt!

De två kilometrarna på grusvägen gick lite tyngre, här började det bli varmt och huvudet dunkade till av värmeprotester då och då. Pulsen var ansträngd och jag svettades som en tok. Vid fyra kilomter stod ändå klockan på knappt 28 minuter. Jag fattar verkligen inte hur jag kunde springa så pass snabbt i den värmen på de backiga vägarna!

Hursomhelst var det dags för asfaltssträckan. När jag kom ut där kom jag ihåg hur alfalt reflekterar värme men blev ändå chockad över hur sjukt varmt det var. Försökte hålla ett spänstigt löpsteg men kunde nu verkligen inte ta mig framåt utan att pulsen sprang iväg upp mot 90%. Det var för varmt helt enkelt.

Efter att jag sprungit klart kilomter fem, som i princip bara är en enda lång uppförsbacke och klockan ändå bara visade 34 minuter nöjde jag mig, stoppade pulsklockan och varvade lugn jogg och promenad den sista kilomtern hem.

Mitt pass:
5 kilometer på 34 minuter, medelpuls 82%.

Inför nästa pass:
6 kilometer lättdistans med några koordinationslopp står på dagens schema, men idag är jag ledig och tänker vänta med löpningen tills det svalnat av lite... Tills dess tänker jag bland annat underhålla mig med att tjattra ihop med
Andréa!


Titta vad jag hittade inne på ett helt vanligt men väldigt vackert Ica idag? Ska bli spännande att testa i gröten imorgon!!

måndag 22 juni 2009

Rätt ryggpunkt


Min överstarka bror ser till att alla våra gärdesgårdsöppningar är ordentligt spända. När tjejerna och jag i midsommras skulle in på betet för att plocka blommor till kransar fick jag alltså ta i ordentligt. Men så blev jag också ordentligt nöjd efteråt ;)


Idag har jag jobbat extra på en industri där jag sitter och löder. Bra betalt men extremt oergonomiskt. Jag blir trött i ryggen efter bara några timmar, därför kändes dagens styrketräning för rygg och mage perfekt inplanerat. Jag har de senste passen lyckats få till stångrodden så att den tar precis på punkten mellan skulderbladen där min rygg brukar låsa sig. Torde vara ett bra område att stärka upp.

Imorgon jobbar jag först på industrin hela dagen, därefter springer jag 6 km medelhård distans innan jag packar in mig i bilen och kör till Göteborg där arbete väntar mellan 21 och 10 (innefattande sovande jour). Lär inte bli mycket bloggande imorgon alltså. Men det ska bli kul att springa!

söndag 21 juni 2009

Uppstartslångpass (pass 1, vecka 8)

Försök till (core)stjärna bakom midsommarstången...


Pass enligt schema:
5+5 km jogg med 2 minuters gång emellan.

Känsla innan passet:
Efter dagar av firande och mindre hälsosamma drycker kände jag ett stort sug efter att få springa.

Min plan:
Idag fick jag sällskap av en nära vän på löpturen. Hon bor längs med en perfekt skogsrunda som jag brukar springa. Den är 6 kilometer lång. För att kunna springa så mycket som möjligt ihop med henne sprang jag till henne, sedan sprang ett varv ihop, och så sprang jag hem igen. För min del blev det 12,4 kilometer. Lite längre än planerat och kanske inte jättesmart att lägga direkt efter en vilovecka, men vad gör man inte för lite sällskap?



Känsla under passet:
De där första löpstegen var himmelska! Som jag saknat dem och känslan de ger. Efter ett tag märkte jag att pulsen låg lite högre än den brukade, och där stannade den under hela passet, trots att jag sprang riktigt sakta ibland i försök att få ner den. Det var jättekul med sällskap, speciellt när jag skulle springa så långt, för det gjorde att rundan kändes mycket kortare! Dock gjorde nog försök till konversation att pulsen blev ytterligare lite ansträngd. Men vad gör det, jag sprang faktiskt 12,4 kilometer (delvis i skogen) idag. Det är inte illa!

Mitt pass:
12,4 km på 101 minuter, medelpuls 82%.

Krämpor:
Inte en enda tanke på varken vad eller benhinna faktiskt, och ingen stelhet nu efteråt heller. Vilan var nog extra bra för dessa områden.

Inför nästa pass:
Nästa vecka springer jag fyra pass. Eftersom jag sprang så långt idag lägger jag in styrka imorgon och springer nästa veckas första pass på tisdag.

torsdag 18 juni 2009

Saknar puls

Nyss fick jag sticka iväg på en sprint efter en kalv som kommit från sin flock. Hjärnan hakade på direkt och ville absolut inte sakta ner när kalven återsett sin mamma, den ville fortsätta springa fort, fort i all evighet. Benen brände dock av mjölksyra efter bara några steg. Jag tror min vila gör mig gott, egentligen. Men när kroppen hinner varva ner och musklerna slappna av ordentligt känns faktiskt inte allt superbra i min kropp. Det är gjord för att röra på sig. Min rygg stelnar utan joggingturer, mina knän värker av avsaknad på tunga lårmuskelsansträningar och mitt huvud har bultat ont mer under de senaste dagarna än det gjort hela det gångna året. Jag tror att jag är abstinent. Tur då att det bara är tre dagar kvar till ett långpass!

Ni skulle förresten varit med tidigare när jag joggade genom skogen i sällskap med ytterligare ett bortsprunget djur; då råkade jag snava över en rot och fann mig själv handlöst fallande mot en koskitsbeklädd mark. Jag lyckades vrida till kroppen i luften, landade på axeln, snurrade runt ett varv av farten och kom på fötter igen på någon sekund, utan några som helst skråmor och med kossan fortfarande galopperandes vid min sida. Jag borde få akrobatlicens!

onsdag 17 juni 2009

Fler semesterbilder




Övistelse. styrkeuppvisning och ytterligare festligheter.

tisdag 16 juni 2009

Semester i Fiskebäckskil

Ah. Fullständigt avslappnad och lyckofylld har jag nu mellanlandat hemma i Göteborg. Sambon och jag var på minisemester i Fiskebäckskil, ett pitoreskt litet samhälle nära Lysekil på västkusten. Hotellet vi valt att spendera natten på kostade en del att boka, men när vi kom dit förstod vi varför. Läget var out of this world, byggt direkt vid kusten och med en restaurangdel som fick en att känna som om man satt ute på öppet hav.

Då vi checkat in tog vi var sin bok och satte och med kylda drycker i sofforna ni ser till höger i bild. Med vågorna kluckandes och fiskmåsarna sjungandes satt vi sedan där i flera timmar och bara njöt. Ibland läste vi, ibland åt vi jordgubbar och då och då kom vi på oss själva med att bara ta djupa andetag och se ut över allt det vackra. Det är semester det.




På kvällen åt vi i hotellets restaurang. Det mesta som serverades där, från självfiltrerat vatten till grönsaker och kött var upphämtat från närområdet. Rena råvaror kryddade av en oslagbar utsikt skapade den godaste måltid jag någonsin har ätit. Kött som smälte i munnen och smaker som helt oväntat passade perfekt ihop.



Frukostbuffén var inte heller fel. Vad sägs om nybakat valnötsbröd...? Jag var mätt i sex timmar efteråt och det händer inte ofta vill jag lova!


Idag stannade vi till vid Grundsund och kändisspottade vid inspelningarna till Saltön 3. Återigen fantastiska vyer!

Slutligen lät jag mig skrämmas av läskiga fiskar på Havets hus. Usch!



Gällande vad den här bloggen handlar mest om ska jag enligt schemat springa ett medelhårt distanspass på 6 km och ett långpass på 10 km den här veckan. När vi har vandrat runt de senaste dagarna har jag dock märkt hur väldigt slitna framförallt mina ben känns. Det är liksom ganska illa när det största problemet med att bli kissenödig på en landsväg är att benen bränner när man sitter på huk...

Jag tänker därför frångå från schemat (!!) och skippa den medelhårda distansen. Istället kommer jag fortsätta promenera mycket den här veckan för att hålla igång ben och cirkulation. På söndag tänker jag springa mitt långpass, och då har jag faktiskt fått till hela sex dagar utan någon pulshöjande träning. Jag tror det kommer att göra mig gott. Ha det bra i solen!

söndag 14 juni 2009

Långpass i Skatås (pass 3, vecka 7)

Pass enligt schema:
Långpass på 5+5 km jogg eller 2*36 minuters löpning med 2 minuters gång mellan blocken.

Känsla innan passet:
Sista arbetspasset innan ytterligare en semestervecka avverkat. Härligt! Benen var dock inte riktigt återhämtade från onsdagens styrketräning och har bränt så fort jag ens tittat på en trappa de senaste dagarna...

Min plan:
Mätte ut en sträcka på 9,9 km grusväg i Skatås. Åttan (som egentligen är runt 7,7 km) plus joggen dit och hem blev lagom. Tidsmässigt hade jag inget mål, utan ville koncentrera mig på att springa i ett tempo som kändes bra pulsmässigt.

Känsla under passet:
Det var fullt av folk i Skatås! Jag gillar inte att ha fullt av folk kring mig när jag springer. Det är jobbigt att runda barnvagnar och rycka till när cyklister svischar förbi. De första kilometrarna försvann därför utan att jag hann njuta ordentligt. Någonstans i mitten av rundan fann jag mig äntligen ensam i skogen och började springa med den medvetna känslan av att jag älskar löpning i skogen. Så underbart det var! När jag dessutom började närma mig målet och märkte att jag skulle kapa flera minuter jämfört med en liknande sträcka som sprangs förra veckan ökade såklart lyckokänslorna och jag sprang i mål stolt och stark.

Mitt pass:
9,9 kilometer på 75 minuter, medelpuls 80%, tempo ca 7:30.
Hur suveränt är inte det? Förra veckan sprang jag en liknande runda fast på 82 minuter! Helt galet!!

Krämpor:
Blev bitvis lite stel och öm i knäna.

Övrigt:
Idag var det nypremiär för vätskebältet under långpasset. Det kändes såklart lite bylsigt och tungt, men jag upplevde det som att den relativt lilla mängden energidryck jag hade med mig (råkade blanda för svag, och hade bara med mig två flaskor) verkligen gav mig en extra skjuts. Återigen kändes backarna planare än vanligt, och rundan kortare än sist. Super!

Inför nästa pass:
Imorgon drar sambon och jag iväg på en minisemester. Ingen löpning då, snarare aktiv vila i form av promenader. Nästa vecka är alltså återhämtningsvecka med bara två pass, och planen nu är att springa det ena på tisdag och det andra på torsdag. Även om det känts som om kroppen kan behöva lite återhämtning är hjärnan inte alls med på noterna och vill springa hela tiden, så förbered er på många frustrations- och gnällinlägg ;)

lördag 13 juni 2009

Marathonschemat


Jag blev visst erbjuden jobb idag också, vilket jag tackade ja till eftersom sambon ändå inte får semester förrän imorgon och eftersom pengar är kul att inneha. Då jag började jobba vid nio i morse och slutar vid elva imorgon förmiddag kommer jag springa mitt långpass att imorgon. Den eventuella konstiga känslan i halsen är puts väck. Det enda som stör min träningsfyllda hjärna är att inte få springa nu på en gång. Att bara få ge mig ut i den friska skogen, med en hel mils grusväg och skogsstig framför mina fötter och nöta på i ett tempo som får mig att må som superwoman. Jag vill!

För att späda på min frustration ytterligare satt jag och kollade igenom schemat för kommande marathonträningsveckor. Så kul det låter! Nästa vecka är alltså återhämtningsvecka med två pass, men sedan forsätter stegringen av kilometrar. Om två veckor ökas träningsdosen till fyra pass per vecka, och veckan efter det införs fartlekspass. Därefter dröjer det inte länge innan jag ska springa både tempopass och backintervaller, och njuta av långpass som ligger runt 14 kilometrar. Det är ett tredjedels marathon det.

Det här är en väldigt rolig resa!

fredag 12 juni 2009

Yoga

Efter att ha varit väldigt mycket bättre ett par månader har min rygg blivit lite sämre igen de sista veckorna. Vad jag kan lista ut kan det bero på någon av de två saker jag ändrat på den senaste tiden.
1. Jag har inte yogat på en månad.
2. Jag kan inte längre knäcka till ryggen på egen hand exepmelvis i rygglyftsställningen på gymmet.

Punkt nummer två kan jag inte göra något åt. Jag kan inte knäcka ryggen längre helt enkelt. Jag tror och hoppas det beror på att jag med vinterns trägna coreträning har byggt upp starkare stabiliserande muskler som skyddar min ryggrad från dessa mildare former av yttre manipulationer. Logiskt sett borde det leda till att jag a) i mindre utsträckning kommer kunna gå och småknäcka ryggen själv när jag känner mig stel och b) att det nu bara är en kiropraktor som kan knäcka min rygg, men att detta kommer krävas mer och mer sällan allteftersom mina stabiliserande muskler skyddar min rygg mer och mer.

Anywho, då kvarstår punkt 1. Yogan. Sedan min favorityogalärare gick på mammaledigt för en månad sedan har jag inte riktigt känt mig motiverad att yoga. Jag vet att sannolikheten är väldigt liten att hennes ersättare ens är inärheten av lika bra som hon var. Men samtidigt har jag såklart saknat yogan, och då dessutom märkt att ryggen blivit stelare.

Idag vaknade jag med en superstel kropp och kanske en lite konstig känsla i halsen. Yoga skulle alltså passa ganska mycket bättre än ett rygg och magträningspass idag. Sagt och gjort begav jag mig till gymmet och hann med ett par viktiga ryggövningar innan yogan satte igång.

Det var en bra yogaklass. Tjejen som ledde det var duktig och klassen var ganska varierad och passade mig bra. Många bakåtböjningar och ryggvridningar som får min rygg att slappna av, och många krigare som får mitt sinne att fokusera.


Älskar alla former av krigare och bakåtböjningar, och kombinationen är oslagbar!



Nu sitter jag här framför datorn med en kopp jordgubbste och en rygg som känns härligt ledig, och konstaterar mer än nöjt att jag idag inleder en och en halv veckas semester. Skål för det!

torsdag 11 juni 2009

Morgonjogg (pass 2, vecka 7)

Hinner bara skriva lite snabbt om morgonens jogg samtidigt som jag mumsar i mig min gröt. Idag när jag vaknade hade träningsvärken i armarna tilltagit och träningsvärk i benen tillkommit. Det känns att jag tränat på ordentligt den senaste tiden, och jag ser fram emot nästa vecka som är en återhämtningsvecka. Det kommer säkert göra min kropp gott.

Hursomhelst lullade jag iväg på min jogg imorse. För första gången lyckades jag hålla min puls nästan så lågt som jag skulle (70%) och det kändes jätteskönt! Jag lunkade fram genom en frisk skog som fortfarande var fuktig från nattens regn. Det var total lycka att få jogga fram där i en sommarskog full av alla lukter och djurljud som följer. Idag sprang jag också ett par kilometer på asfalt och det funkade fint, kände inte något speciellt i benhinnorna. Wohoo!

Passet gav ungefär 5,3 kilometers löpning och med en medelpuls på 72% tog det 44 minuter.

En perfekt start på morgonen!

onsdag 10 juni 2009

Styrka

Det blev ett riktigt bra styrkepass idag, trots halvkassa förutsättningar. Jag var egentligen inte helt sugen på att bege mig till gymmet med mina redan stela ben, men väl där inne byttes min huvudvärk mot träningslust. Idag tränade jag front squats, sittande vadpress, utfall i Smithmaskin, lårspark och marklyft. Ett intensivt pass som avnjöts på 45 minuter.

En sak jag upptäckte nu efter passet är att man visst använder samma muskler när man reser sig ur en soffa som när man gör djupa front sqauts. När jag skulle ta mig upp nu glömde jag hur hårt jag tränat, och vet ni? Jag var så freaking trött i benen att de inte orkade ta sig upp till stående - jag föll tillbaka ner i soffan och fick ta sats innan jag kom upp. Det såg inte alls löjligt ut...

Återhämtningsjoggen imorgon bitti kommer sitta perfekt.

Frukost ute med sargad kropp

Oj vad jag känner av gårdagens träning! Direkt när jag lagt mig i sängen igårkväll slocknade jag, och sedan vaknade jag inte till en enda gång förrän alarmet ringde åtta och en halv timma senare. När jag vaknade kände jag mig helt klubbad. Huvudet signalerade vätskebrist och de flesta muskler i min kropp var härligt stela. Biceps och triceps innehar rejäl träningsvärk, rumpan och många småmuskler i benen är stela, och jag känner fortfarande av viss träningsvärk från rygg och magtränignspasset i söndags. Hur nice som helst! Mindre nice var det att kroppen blev överhettad såfort jag började röra på mig imorse, till den grad att jag nästan började svettas på promenaden till toaletten. Haha, vad vek man är ibland...


Då både sambon och jag är lediga idag förlängde vi semesterkänslan genom att åka in till stan och äta frukost. På Condecco fick vi färskpressad juice, vanlijyoghurt med bär, fralla, latte och muffin för 65 kronor. Otroligt prisvärt och jättegott! Mätt förblev jag dessutom i fyra timmar efteråt.

Nu sitter jag lite villrådig inför resterande veckans träning. Jag har två löppass kvar, ett lättdistanspass på 6 kilometer och ett långpass på 10; dessutom borde jag styrketräna benen och kanske även få in ett corepass. På torsdag jobbar jag hela dagen men skulle kunna morgonträna, och på en av helgdagarna ska jag ut med kompisarna så dagen efter det vill jag inte träna. Egentligen blir nog det här bäst, men frågan är om jag orkar träna ben idag...

Måndag: Vila
Tisdag: Styrka armar + Medelhård distans
Onsdag: Styrka ben
Torsdag: 6 km lättdistans (morgon)
Fredag: Coreträning eller yoga, beroende på dagsform
Lördag /söndag: 10 km långpass/vila

Alright, bara att börja ladda inför ett benpass i eftermiddag då. Men först, lite fler avsnitt av Lost!

tisdag 9 juni 2009

Rekordförsök på 5 km medelhård distans (pass 1, vecka 7)

Pass enligt schema:
5 kilometer medelhård distans på 32-34 minuter.

Känsla innan passet:
Jag blev ganska slö efter styrketräningsen, men efter lunch och ett par mellanmål piggnade jag till igen. Mitt humör var dessutom på topp efter att vi väldigt effektivt packat upp all semesterpackning och fixat iordning lägenheten. Jag visste också att det efter löpningen väntade en helkväll av inspelade tvprogram från den gångna veckan, så det var inte direkt svårt att cykla iväg till skogen...

Min plan:
Efter att ha fått flera råd om att inte stirra mig blind på pulsen utan istället springa mer på känslan var jag sugen på att springa sådär fort att det verkligen känns. Min kropp verkar egentligen vara gjord för explosiva kraftutfall, så att springa på snabbt i runt en halvtimme ger mig en rikgit utmanning. Vad jag kan minnas har jag aldrig testat att springa 5 kilometer så fort jag kan, men idag kändes som en bra dag att försöka.

Känsla under passet:
Jag satte av i ett bra tempo redan från början. Efter fem minuter kände jag lätt blodsmak i munnen och slog av något på tempot. Men sprang på ordentligt, det gjorde jag ändå. Jag sprang så att det faktiskt kändes riktigt fort, och så att mina lungor kändes ungefär lika stora som två tennisbollar. Även fast det gjorde ont var det samtidigt riktigt skönt att få springa.

Mjölksyran brände ömsom i låren och ömsom i skinkorna, och i några uppförsbackar sög det till ordentligt i hjärttrakten, men när man passerar halvvägs vid 16 minuter är det inte läge att slå av på takten, snarare tvärt om. Sista kilometrarna ville jag helst att passet skulle sluta, och berömde min förståndighet över att jag inte springer såhär hårt speciellt ofta. När jag spurtade de sista hundra metrarna med en puls på 93% kändes det överallt. En titt på klockan och jag kunde lyckligt konstatera att jag sprungit på 31 minuter! När jag dessutom såg att min sträcka faktiskt var 5,16 kilometer och jag förstod att jag sprungit i 6.00 tempo var lyckan total! Wohoo vad bra!!! Jag är hur nöjd som helst! Snacka om att två avsnitt av Grey's Anatomy kommer att vara extra bra nu ;)

(Då skulle jag alltså behöva forsätta springa en halvtimme till för att göra milen på en timme. Hm. I dagsläget känns det inte akutellt överhuvudtaget, jag var helt slut efter min halvmil. Men vem vet var jag är om en månad?).

Mitt pass:
5,16 km på 31 minuter, 6,00 tempo, 85% i medelpuls.
(Snabbare än schemat!!)

Krämpor:
-

Inför nästa pass:
Väntar jag in kroppens reaktion på detta hårda pass. Om jag känner mig öm i benhinnorna imorgon byter jag nog ut ett av veckans löppass mot spinning, men om allt känns som det ska joggar jag 6 lugna kilometrar imorgonkväll.

Egentligen ville jag visa en bild på kvällens goda spenatsoppa, men jag har visst glömt dataöverföringssladden i Småland. Blir dåligt med bilder i veckan alltså. Synd.

Darrar

Ett av få anständiga kort som finns på Jamie Eason (sökte på "Fitness Model" på Google och blev lite trött på alla bilder i minimala bikinis och utmanande poser. De är ju så coola bara de står rätt upp och ner!)


Då var dagens ena träningspass genomkört - styrka för armar och axlar. Nästan själv i gymmet njöt jag mig igenom drop sets och vanliga sets. Hantellyft åt sidan i drop set, tricepspress mot pannan, hammercurls, axelpress, push down i drop set och bicepscurl i drop set. Mina armar var så stumma efter detta att jag knappt kunde böja dem när jag skulle ha på mig jackan... Nu sitter jag en snabbis här framför datorn medan sambon lagar köttbullar. Önskar jag hade en bra videokamra att filma hur mina armar darrar av den enorma ansträngning det tydligen är för dem att vila mot skrivbordet. Antar att passet var effektivt :) Nu väntar några timmar av hemmafixande och socialiserande innan det är dags att springa!

måndag 8 juni 2009

Status: väntar

Ett nästanfärdigt inlägg med bilder från veckan ligger ickepublicerat då jag valde Officetittande framför bloggande igårkväll. Ett kanonbra mag och ryggträningspass tränades igår och ett par skogspromenader avhandlades vid olika tillfällen i helgen. Idag fick jag hoppa in på jobbet tidigare än beräknat och kan därför inte blogga ordentligt igen förrän imorgon. Inte heller kan jag springa veckans första löppass idag. Träning och bloggande får vänta tills imorgon!

söndag 7 juni 2009

Långpass i terräng (pass 3, vecka 6)


Pass enligt schema:
10 kilometers långpass med gånginslag, 74-80 minuter.

Känsla innan passet:
Efter att ha spenderat ett dygn ute på en ö var jag lite osäker på hur mycket energi det skulle finnas i kroppen, speciellt som man inte sover särskilt bra när man sover i tält. Matuppladdningen var jag dock inte orolig över, vi hade varit riktigt skickliga när vi funderade ut vad vi skulle ha med oss för mat till ön (vilket ni kommer få se i ett senare inlägg).

Min plan:
Jag plussade ihop två skogsrundor som enligt jogg.se blev 9,88 km. Då de är ordentligt kuperade och vissa sträckor går på smala stigar fulla av stenar och rötter att väja för tänkte jag att detta nog skulle vara minst lika bra som att springa 10 km på plan grusväg. Just på grund av terrängen ville jag fokusera bort allt vad tider hette och bara springa på puls (och pulsen ville jag ha kring 75% av max).


Känsla under passet:
Jag gav mig iväg från gården och direkt in i skogen. Det var fantastiskt skönt att sätta igång i ett lugnt tempo och känna att "i det här tempot kan jag springa hur länge som helst". Egentligen höll jag inte speciellt mycket lägre puls än jag brukar vid vanlig lättdistans, men av någon anledning kändes det miljoner gånger lättare. Kanske var det för att jag startade så lugnt, och för att jag inte hängde upp mig på några tider. Jag bara joggade på genom skogen och njöt av känslan av att få springa. Det är en sådan frihet att springa! Ännu bättre blir det när man springer så långt att det faktiskt känns att man för egen maskin har tagit sig fram en ordentlig sträcka.

Egentligen kändes det inte riktigt segt en enda gång, de flesta backar som brukar vara branta såg faktiskt plana ut. Ett helt fantastiskt långpass som jag hoppas kunna bära med mig länge!

När jag hade en halv kilometer kvar och jag såg att klockan skulle kunna stanna på runt 80 minutrar spurtade jag den sista biten. Pulsen var uppe kring 90% men jag kände mig superstark. Jag sprang in på gården efter 82 minutrar och var knappt trött. Lycka!

Visst underlag var bekvämare än andra...

Detta var bäst!
Skogsstigar jämte sjöar går inte av för hackor.
Mitt pass:
Cirka 10 km på 82 minuter, medelpuls 79% (ops den blev visst högre än jag hoppats, men det kändes konstigt nog riktigt lugnt och inte alls ansträngande för konditionen).

Krämpor:
Inga under passet, men lite stel i både underben och knän dagen efter. Lite uppmjunkande skogspromenader senare känns det inte av längre.

Inför nästa pass:
Nu har det redan hunnit gå två dagar sedan passet (sprang det i fredags) och jag har hunnit med ännu fler semesteraktiviteter, så imorgon är det dags för löpning igen! Roligt!

Såhär såg stigen ut vissa partier...

torsdag 4 juni 2009

Kaffeberoende

Sambon och jag hade ordentligt med flyt och lyckades komma över en obegagnad lyxkaffemaskin för 350 ynka kronor. Maskinen köptes in till svärmors jobb för åtskilliga tusenlappar, men ingen där orkade sätta sig in i hur den fungerade och den hamnade bortglömd i ett förråd. Efter en odramatisk auktion står den fantastiska maskinen nu i vår ägo!


Maskinen fylls på med vatten och hela kaffebönor, och från att man trycker på kaffeknappen till att man har en nymald och nybrygd kopp kaffe tar det cirka 7 sekunder.



Givetvis kan man göra Espresso i maksinen också, och på maskinen sitter ett rör för ångskumning av mjölk. Eftermiddagslatten tar ungefär en minut att tillverka.



Det finns bara ett litet problem. Jag har druckit så mycket extra kaffe de senaste dagarna att jag vaknat med ordentlig vätskebrist varje morgon. Men vad gör man inte för en (några) kopp (koppar) riktigt gott kaffe!

Ps. Idag är det vilodag. Jag har träningsvärk lite överallt och hela kroppen känns sådär halvsliten som den kan göra efter ordentligt med träning flera dagar i sträck. Perfekt att avsätta en dag till kaffedrickande och semesterslöande då. Möjligen blir det en lugn skogspromenad frammåt eftermiddagen för att mjuka upp benen lite, men det beror på vad jag känner för. Det är underbart att vara ledig!

Ps 2. Ni bloggläsare är fantastiska! Tack så jättemycket för de peppande kommentarerna på inlägget nedan, det värmer oerhört mycket. Det klart att jag ska lufsa runt i den fina skogen mina 10 km (eller 70 minutrar) imorgon och bara njuta av möjligheten att kunna jogga under så lång tid. Snabbheten kommer nog såsmåningom, så länge jag är tålmodig nog att inte stressa fram den.