"Går det bra om jag torkar lite här...?"

Så idag var det äntligen dags för första besöket hos min nya sjukgymnast/ kiropraktor/personliga tränare. Hans meritlista var som ni förstår lång, och det kändes skönt att komma till en person som kunde se mina problem ur flera synvilkar.

Först gällde det dock att hitta till lokalen där mötet skulle ske. Jag insåg då det var en timme kvar tills behandlingen skulle börja att jag fattat fel på vart jag skulle. Istället för de tre kilometrar jag trodde mig ha till lokalen visade det sig vara ungefär två mil... PANIK! Jag ringde gymmet där sjukgymnasten jobbade och fick prata med världens snällaste receptionist, som snabbt konstaterade att det gick en buss från Korsvägen om 19 minuter. Det tar 25 minuter till Korsvägen. Jag satt ofärdig inne i lägenheten. Crap. Då jag skulle få betala för behandlingen även om jag inte hann dit hade jag inget att förlora och kastade mig således på cykeln.

Benen dog av mjölksyran bara efter ett par minuter, men jag pressade mig hela tiden till att cykla så fort jag kunde. Illamåendet kom och gick, och minutrarna tickade. Jag kom att tänka på Sofy's underbara metafor taggtråd, och kämpade på. Med tre minuter tillgodo anlände jag till Korsvägen. Då kom svetten. Och som jag svettades! Det rann på ryggen, på magen, ja överallt(det är förbannelsen med att vara i någorlunda bra form...).

Jag satte mig på bussen och försökte få kroppen att lugna ner sig. Det gick sådär. När jag hoppade av och gick mot gymmet trodde kroppen såklart att jag skulle anstränga mig hårt igen och återigen svalkade kroppen av sig. Trots mina försökt till djupa lugna andetag var jag fortfarande riktigt svettig då tröjan åkte av och sjukgymnasten skulle behandla min rygg. Panik en gång till. Han löste dock situationen genom att ta fram en pappersnäsduk och lite försynt säga "Eh... går det bra om jag torkar lite här...?". Haha, stackarn! Det bröt dock isen lite, och sedan kunde vi prata ganska fritt :)

Sjukgymnasten hade stor tilltro till att fixa min rygg med några enstaka behandlingar men desto fler styrke och stretchövningar. Äntligen! Det är ju övningar jag har velat ha hela tiden, men som de renodlade kiropraktorerna inte givit mig.

Vi gick genom gymmet och jag gavs flera övningar att göra tills nästa besök. Därefter ska listan succesivt fyllas på.

Över större delen av ryggen tyckte sjukgymnasten att jag hade bra med muskler, han påpekade till och med hur stark jag var *stolt*, men när han kom till överdelen av ryggen skrattade han lite och sa "Ok, här har du visst fuskat en del. Du har inga muskler alls här!" Alltså något att jobba på...

Fuskverket

Såhär hemkommen igen måste jag säga att det känns riktigt, riktigt bra och hoppfullt. Övningarna jag gavs kändes jättebra att utföra, och jag längtar till gymmet imorgon för att testa dem ordentligt. Då jag köpte sex behanlingar på en gång kostade de styckvis bara 240 kronor, att jämföra med kiropraktorsbesöken som kostar runt 400. Dessutom verkar jag slippa simingen, stort wohoo!