Världens första långpass

För ett par månader sedan var min "långa joggingrunda" sex kilometer. Idag tycker jag att ett normalt löppass innefattar runt milen. Och idag genomfördes det första långpasset i mitt liv.

80 minuter.

Det längsta jag någonsin sprungit var fram tills idag 60 minuter.

Vad borde man hålla för puls för att orka i 80 minuter? Runt 160 kanske (80 % av max). Ja, det var planen. Sen visade det sig att pulsklockan endast sporadiskt ville uppge min puls, och utan den har jag svårt att springa lugnt nog. Ibland blinkade den till på 165, men lika ofta visade den uppåt 173.

Negativt med långpass:

• Svårt att springa med tillräckligt låg puls - risk för uttröttning.
• Ömmande fötter och tendens till blåsor.
• Mentalt jobbigt att vara fysiskt mör efter 40 minuter och veta att man bara gjort hälften.
• Vätskebristen/huvudvärken efteråt (kanske ska ha ätit mer än frukost innan nästa pass...). Nu är det Loka som gäller!

Positivt med långpass:

• Avstressande. Oerhört skönt att veta att man bara ska springa på lugnt hela rundan, alltså inga fartökningar eller annat att hålla reda på.
• All natur man hinner se. Man hinner passera en hel del vackra områden under 80 minuter.
• 80 minuters ljudbokslyssnade, dessutom till en väldigt spännande sådan.
• Att jag kunde låna benhinsskydd från brodern vilket gjorde att jag inte hade minsta besvär med benhinnorna.
• Den underbara känslan av seger när man inser att man sprungit längre än man någonsin sprungit tidigare.
• All mat man kan äta efteråt.

Sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd med min prestation, men irriterad över att pulsklockan inte fyllde sin funktion. Nu ska jag ligga och slappa med en god bok hela eftermiddagen.