fredag 26 februari 2010

Att prestera istället för att leva

Lyssna på det här:

Människan har glömt vad det innebär att finnas till, att vara. Hon är inte längre human being, hon är human doing. Det har uppkommit en villfarelse enligt vilken människan inte längre har något egenvärde; allting mäts efter hennes prestationer.

Jag anser att det här är ett symptom på bristande jagkänsla och på att styras utifrån. En person med stark jagkänsla värdesätter existensen som sådan. Han kan konsten att med hela sin person vara starkt närvarande i nuet oberoende av vad som händer. Han behöver inte tvångsmässigt jaga följande ögonblick.

Avsaknaden av ett jag tvingar däremot människan att söka sitt värde i följande ögonblick. Hon blir en "sedan-när" människa. Sedan när jag har fått löneförhöjning, sedan när jag startar eget företag... Då startar livet! En sådan person har alltid bråttom utan att veta vart. Vad är det som jagar honom? Det vet han inte eftersom han inte har tid att stanna upp och tänka efter.

(...)

Vart har en sådan person bråttom? Till sig själv. Han har bråttom till meningen med sitt eget liv. Och den här brådskan är alldeles riktig och rätt. Men man kommer inte fram genom att rusa, planera, prestera och producera. Man kommer fram genom att stanna upp, genom att våga se in i sin själv och genom att först erkänna tomheten och jäktets vanvett i sitt eget liv.

En person med stark jagkänsla är en människa som redan är framme. Hon befinner sig redan i livsströmmen som bär någonstans. Hon behöver inte skynda till någon särskild plats därför att hon är redan på väg; hon flyter med livsströmmen. Och medan hon färdas njuter hon av farten och de storslagna vyerna.

Hellsten, Tommy (1998). Flodhästen i vardagsrummet. Örebro: Cordia AB.

***

Vi är nog många "duktiga tjejer" som bloggar. Många av oss pressar oss själva hårt, tränar mot ett visst mål eller mot en viss prestation. Och det är inget fel i det, så länge man har balans i sitt liv och kan varva träningen med andra lugnare och mindre prestationsinriktade delar av livet. För att kunna må bra i prestationsvärlden måste man vara mästare på att aldrig blanda ihop sin person med sin prestation, och aldrig råka tycka att man är lite mindre bra bara för att man inte lyckas med en viss uppgift eller ett visst mål.

Jag är inte riktigt där än. Jag jobbar på det, men jag är inte där. Jag presterar och glömmer bort att stanna upp och njuta. Jag stressar vidare på arbetsplatsen och kan framåt kvällen komma på att jag nog inte tagit ett sådär härligt djupt andetag sedan i förrgår. När jag jobbar presterar jag, när jag tränar presterar jag, när jag samordnar kompiskvällar presterar jag. När jag bloggar presterar jag.

Lägg därtill att jag är lite för benägen att ge bort för mycket av min energi till andra och ni kanske inser vad jag behöver få sagt.

Jag behöver en period utan press på prestation. Jag jobbar på att många, många olika delar av mitt liv ska falla på plats, och ni kommer att få läsa om dessa lite här och var i bloggen. Det är mycket som ändras när man stannar upp och ser inåt.

Jag kommer att fortsätta uppdatera här. Men jag kommer att, vänligt men bestämt, skjuta undan det dåliga samvetet som börjat infinna sig om jag inte bloggar och kommenterar, bloggar och kommenterar. Jag kommer också koncentrera mig på att vara närvarande fullt ut i härliga träningspass, istället för att som nu ibland komma på mig själv med att under passet fundera över hur jag ska formulera nästa blogginlägg.

Det är dags att luta sig tillbaka och ta emot lite istället. Flyta med i livsströmmen och bara njuta. I datavärlden betyder det att jag med glädje ska logga in på Bloglovin och inspireras av alla er underbara, men utan någon som helst press på att själv prestera liknande vackra inlägg. De får komma när de kommer. Jag ska flyta med och njuta av de storslagna vyerna!

19 kommentarer:

Dessi sa...

Så sant! :) Himla bra inlägg! När jag inte klarar pressen pausar jag med.

Träningsglädje sa...

klokt tänkt!! kram!

Susanna sa...

Dessi - Tack! Ja man ska nog inte vara rädd för att ta pauser ibland, det är smart och bra!

Sara - :) Kram!

Madde sa...

Du är så klok tjejen! :)
Kram

Emliscious sa...

visst är det intressant- att vi är så mycket "doers" och ledord är Ambitiös, Driven, Initiativrik- vi formas väl efter det samhälle vi lever i.

Jag tror det är bra med balans men hur den ser ut tror jag skiftar fårn person till person. Så länge man ägnar sig åt sådant man älskar och brinner för tror jag mår bra, även med tusen bollar i luften.

Vissa av oss mår bra av att vara en "doer" andra känner sig intvingad i en sådan roll, och vill mer vara en "being- person" för att må bra.

precis som jag inte tycker man ska alla ska vara på det ena sättet så tycker jag helelr inte att det andra är fel, och skalan är glidande. vissa kan njuta här och u, vissa behöver uppnå saker för att njuta av livet. vi drivs alla av olika faktorer som skänker oss glädje och harmoni! =)

så länge man vet sina gränser, så länge man upmärksammar sympotmer på att det gå för långt och så länge man ger sig själv utrymme till återhämtning så tror jag att livet kan bli toppen!

Bra inlägg

Kram!

Emliscious sa...

ps- jag tror det är när sådant vi älskar övergår till att kännas som en prestationskamp som vi mår dåligt!

känn efter och lyssna inåt =)

Sofie RW sa...

Kloka och tänkvärda insikter Susanna! Ta hand om dig!

Andréa sa...

Du är så klok min vän. Jag har ju också en hel del med mig i väskan och mycket att arbeta med. Problemet är ju att jag inte riktigt tar mig så mycket tid som jag borde för att verkligen göra detta. Men du inspirerar mig och får mig att stanna upp och tänka efter lite mer!

En grej jag tänkt mycket på är hur det här med jobb påverkar mig. Väldigt mycket skulle jag vilja säga. Det är så fruktansvärt lätt att hamna i "prestationsträsket" och låta frånvaron av jobb att söka (då valde jag alltså fel utbildning) och alla nej-svar (jag är alltså inte tillräkligt bra) på de jobb man kunnat söka påverka självkänslan negativt. Tyvärr. Och inte har jag nåt bra svar på hur jag ska undvika det heller. Tyvärr. Men jag jobbar på det!

Oj, väldigt förvirrat blev det här märkte jag när jag läste igenom.. är nog lite trött :) Men du kanske förstår lite vart jag vill komma iaf?

Evasleva sa...

Tack för dina ord hos mig :)

Jag skriver helt klart under på att det viktigaste är att hitta balans. hur man hittar dit är olika.

Lotta sa...

Kloka ord Susanna! Fick iaf mig att stanna upp och tänka efter!

frida sa...

Vad skoj att du läser den boken, det har jag jobbat mycket med och rekomenderar den starkt till mina klienter. Men jag blir nu sugen på att läsa den ytterligare en gång.

Jim sa...

Har du inte sett det eller redan läst den så läs boken jag tipsa om för ett tag sen, The Power of Now av Eckhart Tolle!! citatet du skrev är därifrån från början.

ÄtaTränaKämpa sa...

Väldigt klokt inlägg!

Malin sa...

Väldigt bra inlägg!! Så lätt att bara ekorrhjulet rullar på utan att man stannar upp och njuter av livet och njuet. När jag hamnar där och blir stressad försöker jag stanna upp (iaf oftast), men kan bli betydligt bättre på det.
Trevlig helg!

Ulrika sa...

Jättebra inlägg! Att vara är en konst.

Miss Agda sa...

Ett tänkvärt inlägg och kloka ord. Jag känner precis som du, jag orkar inte blogga om allt jag gör i träningsväg och formulera mig så fint jämt. Jag är lite less på bloggrejen till förmån för att leva livet lite extra istället.
Kram på dig!

JoHo sa...

Vilka kloka ord! (Och vilken trevlig blogg du har!)

Anna (Orka mera) sa...

Klokt och tänkvärt! Saker som borde vara självklara men som inte alltid är det. Tack för att du påminde mig!

Linnea sa...

Hej
Läste för första gången din blogg...
Min liv är exakt det du beskrev och med hjälp av just Flodhäst-boken och efterföljaren Barn av livet håller jag på att förändra mitt liv.Det är jobbigt och skrämmande, men det är vägen till MITT liv....

Ska följa din blogg!!
Kramar