Det här är ett långt inlägg, men det är ett viktigt sådant.
Det känns så oerhört bra. Jag blir varm i bröstet när jag tänker på hur stor skillnaden redan har blivit, trots att resan bara börjat. Skillnaden blir stor bara man orkar ta de där första stegen, slå sig igenom det värsta och skaka av sig det svåraste. Jag hade den utan tvekan bästa julen och nyårshelgen någonsin tack vare att jag äntligen vågade stanna upp och ifrågasätta. Jag är så glad för det. Och det här är bara början på oändligt många genomlyckliga dagar i resten av mitt liv.
Tankar och planer för träningen har legat och grott i några veckor, men det var inte förrän under dagens sista skälvande träningsminutrar som det gick att sätta ord på dem, och på hela tanken på min självutveckling också för den delen. Ibland kan det vara svårt att motivera för människor varför man väljer de val som man väljer.
Varför man lägger åtskilliga timmar i veckan på att svettas i gymmet, varför man gråter åtskilliga tårar över något som var då för att hamna någon annanstans sedan.
Men svaret är ju så enkelt!
Wait 'till you see my smile.
Wait 'till you see my smile.
Är det inte så?
Varför lägga tid på att förklara för någon som egentligen inte ens vill förstå? Bara luta dig tillbaka och låt din egen övertygelse skina igenom istället!
Jag sprang milen i tisdags. Från kilometer ett ville jag dö. Det var så jäkla jobbigt. Förhandlingen i hjärnan var stenhård och för varje kilometer som avverkades dividerades det fram och tillbaka hur länge jag skulle behöva stå ut. Att springa hela sträckan i 6:00 tempo fick överges redan kilometer 3. Freak! Nu var det visserligen isgata men jag hade dubbar som fungerade hjälpligt så isen borde inte påverkat så mycket. Fast det var den största ansträngning jag någonsin gjort bet jag på något utomjordiskt sätt ihop och sprang färdigt. 64 minuter tog det. Utan isgatan kanske det hade gått på 62, men 60 är ytterst tveksamt. Efter slutspurten kollapsade jag på en trappa i några minuter och strax efteråt spydde jag lite. Två gånger. Hardcore...
Nu är jag måttligt trött på löpning. Det är faktiskt inte roligt att lägga massvis med tid och energi på att träna på något och ändå knappt nå fram till ett medelmåttigt resultat. Löpning är ju så folkligt att även den mest otränade kan stå och döma en motionär vars miltid inte understiger timmen, för man "ska" ju springa på under timmen. Det kan väl vem som helst eller?!
Jag behöver slippa prestationsångesten kring löpningen och bara få springa. Egentligen skulle jag ju ha hoppat på ytterligare ett löpschema nu direkt och börjat träna inför att springa Varvet på en tid som är ok i folks ögon. Men för att nå dit skulle jag behöva upprepa tisdagens hemska känsla, fast i dubbelt så lång tid, och jag vill inte det! Jag vill göra min löpning lustfylld igen. Jag vill och behöver få göra något som får mig att känna mig stark och kraftfull. Och jag tror jag vet hur jag ska hitta den känslan.
I julas testade jag på ett Cross fit pass. Surfade in på deras sida, skrev av en WOD och gick ut och körde. Det var hårt, tidseffektivt och gav mig träningsvärk i många dagar. Fast den typen av träning gör mig helt slut får den mig samtidigt att känna mig oslagbart stark. Jag behöver den känslan nu.
Min plan för den närmaste tiden är att träna cirkelstyrketräning fyra gånger i veckan. Från de pass jag redan har testat på kan jag avslöja att min medelpuls ligger kring 80% på den timme jag är ingång. Därför kommer jag bara att lägga till ett renodlat konditionspass per vecka.Ibland blir det löpning, ibland något annat. Förhoppningsvis hinner jag med ett balanceliknande pass i veckan också.
So screw löpning med tempofokus, nu är det cirkelträning som gäller.
Wait 'till you see my smile.
(Just nu tränar jag efter ett speciellt schema, inte Cross Fit. Tänkte berätta lite mer om det imorgon när mina ögon är lite piggare).
10 kommentarer:
jag tycker det är rätt att lägga en träningsform åt sidan för en annan om man tröttnar på den, om man inte är idrottare - så får man bita i det sura äpplet och tänka målfokuserat istället. men om man tränar för att må bra så ska man ju träna det som är roligt och det är inget fel med det. och det är ju inte så att du väljer att träna sämre träning så: bra beslut av dig (som vanligt!). själv är jag inne på löparspåret igen - lite tvärtom från dig alltså - och försöker att inte nedvärdera mig själv för att jag inte heller springer på en tid som ska vara okej i andras ögon. vi är bra på olika saker helt enkelt. :)
64 min på milen är jäkligt bra! I mina ögon! :) Jag skulle nog också spytt efteråt. Känner också av tempohetsen och att man "ska" springa milen på under timmen som du säger. En dag kanske den kommer :)
Jag tycker att det känns som ett inlägg fullt av hopp och framtidsplaner. Att lyssna på kroppen blir oftast jättebra!
jag fick tårar i ögnen av att läsa. kanske just för att jag vet hur mycket som ligger bakom de här orden och vad det är du går igenom.. och precis som jag sa innan idag så blev jag så fruktansvärt glad av att se det där på nyårsafton. genuint glad och lycklig för din skull!
och glöm aldrig att i mina ögon är du SJUKT JÄVLA GRYM som klarade av det där (jag syftar på milen men det gäller ju faktiskt även ovanstående)! och eftersom du är den klokaste människa jag känner vet jag att du gör precis rätt som struntar i löpnignen ett tag. jag VET också att du kommer springa den där milen under 60min förr eller senare. jag VET också att du komemr springa varvet på en så mycket bättre tid än vad du tror. kom ihåg det så får vi se vem som hade rätt sen ;)
Stor kram
Härligt inlägg!
Och detär ju grymt att man kan fokuser på olika träningsformer!
Läsvärt, absolut!
Du, jag är helt beredd att hänga på. Varför fortsätta stånga huvudet i väggen om det inte är kul och du dessutom inte upplever att du får de resultat du vill ha. Nä, gör din grej så länge den utmanar dig samtidigt som du får känna dig bra!
Kram!
Förresten - belv så jätteglad att jag får träffa dig i april!!!
Gott nytt år!
och det blir det säkert, tror jag efter att ha läst det här inlägget.
Träning ska vara roligt och få dig att känna glädje. Fungerar inte löpning för dig så är det klokt att göra något annat. Man måste få lov att jitta sin egen plats. MEN 64 minuter på milen är inte fy skam ska du veta!
Träning ska kännas bra & kul. Jag tycker du gör helt rätt i att lägga löpningen lite åt sidan & fokusera på annan träning. Lycka till tjejen!
Tack så jättemycket för alla era snälla och kloka ord! Ni är underbara!
Skicka en kommentar