På jobbet idag fick jag i uppgift att ha gymnastik med en kille som inte fick lämna ett 3*3 meter stort rum. Först fick jag lite panik och kände att jag verkligen verkligen ville göra något annat än att be honom göra 30 armhävningar och 50 sit ups, och efter att jag hade hunnit fundera och anteckna lite hade jag faktiskt ett helt papper fullt av funktionella och armytränings- liknande övningar som inte krävde så stort utrymme.
Att kunna erbjuda den här ganska uttråkade killen en timmes tankerensande träning var bland det roligaste jag fått betalt för att göra. Tänk er skillnaden från en äkta ghettokilles skeptiska min när jag berättar att vi ska köra ett riktigt hårt konditionspass, till hans häpnadsfulla "Shit, jag hade ingen aning om hur mycket träning man kan göra fast man sitter isolerad. Tack!" när passet var över. Det värmer i hjärtat.
Att kunna erbjuda den här ganska uttråkade killen en timmes tankerensande träning var bland det roligaste jag fått betalt för att göra. Tänk er skillnaden från en äkta ghettokilles skeptiska min när jag berättar att vi ska köra ett riktigt hårt konditionspass, till hans häpnadsfulla "Shit, jag hade ingen aning om hur mycket träning man kan göra fast man sitter isolerad. Tack!" när passet var över. Det värmer i hjärtat.
Träningspasset bestod bland annat i plank- och ryggresningsvarianter, arm- och tricepsarmhävningar i olika kombinationer följda av olika hopp, axelpressar och olika typer av funktionella helkroppsövningar. Jag är ganska säker på att killen kommer att känna av sina muskler imorgon :)
Egentligen hade jag inte tänkt medverka speciellt mycket i själva träningen då jag inte hade något ombyte med mig, men när jag i slutet såg hur killen segade sig upp genom ryggresningarna fann jag mig ändå plötsligt liggandes på golvet jämte honom, utförandes de sista seten sida vid sida med min tillfälliga klient.
Egentligen hade jag inte tänkt medverka speciellt mycket i själva träningen då jag inte hade något ombyte med mig, men när jag i slutet såg hur killen segade sig upp genom ryggresningarna fann jag mig ändå plötsligt liggandes på golvet jämte honom, utförandes de sista seten sida vid sida med min tillfälliga klient.
Någon gång när jag har tid och pengar borde jag utbilda mig till funktionell pt. Det är roligt att sprida sin träningsglädje vidare!
11 kommentarer:
Klart du ska!!
Vilket grymt jobb! Tänk, vilken stor skillnad du med största sannolikhet gjorde för honom!
(Har du provat äggproteinet förresten?)
Härligt!! =)
Andréa - Det (pt alltså) tror jag skulle passa mig och min personlighetstyp bättre än grupptränare i så fall. Vi får se. Vore roligt om inte annat för sin egen skull att få massa ny kunskap.
Mela - Ja just det, tack så mycket för att du tog dig tid och länkade och allt (och så glömmer jag svara, det var uppskattande av mig, förlåt). Jag tål inte ägg så det alternativet kan jag tyvärr heller inte testa. Jag ska till läkaren igen på måndag så jag får fråga honom då kring vad det är i mjölk som jag bör undvika, om det är själva laktosen har jag för mig att det finns något vassleprotein som är laktosfritt. Får väl köpa det om kostförändringen blir permanent.
Ja, dagar som denna är det med lätta steg man återvänder till jobbet :)
Cizzi - Ja det var det verkligen.
Vad roligt både att lära ut övningar, men också att bli uppskattad för det lilla. Hoppas killen börjar träna mer och slutar att vara "ghetto" när han kommer ut.
Jag tycker helt klart att du ska utbilda dig till PT. Du har inget att förlora på det, förutom pengar, men dessa får du ju tillbaka om du börjar jobba som PT! Kör hårt Sus!
River - Det är kul att jag har folk som tror på mig :) Det är bara att börja skrapa ihop pengarna antar jag, hihi.
Ja, det är en förhoppning man har på jobbet, att man ska kunna påverka ungdomarna till att göra bättre val i framtiden. Och nu när han vet hur man tränar roligt kommer han säkert att göra det ;)
nu när jag "får" träna igen så kommer jag börja läsa din blogg (och de andras) lite mer noga, du är sån inspiration.. så jag höll mig lite borta förr, för jag ville ju inte suktas ;)
Keep it up girl!!
kram
Vilken lycka då ens jobb uppskattas. Och grymt bra att komma på övningar att göra på så liten yta!
Ingela - Tack så mycket, vad gullig du är! Jag hoppas det fortsätter att gå lika bra för dig så du kan fortsätta den underbara pt-träningen!
Snorkfröken - Ja det är verkligen lycka! Haha, ja, jag fick lite panik först som sagt, men det löste sig riktigt bra :)
Tja.
Jo snart sitter det ett fint kort på väggen där. Börjar som pt där om typ två veckor :)
Dock inga pass där, de ska ju itne köra box eller cykel där och jag har fortfarande inte fått någon combat.
Ja du bor typ precis där va?
Vilket roligt jobb du måste ha! :) (Förstår att det är tufft ibland också) Men att arbeta med människor ger verkligen så himla mycket! Då kan man ta de dåliga erfarenheterna på ett enklare sätt också...
Skicka en kommentar