När jag satte mig på spinningcykeln för drygt två timmar sedan kändes allt bra i kroppen. Jag var laddad för att köra på fullt. Så spände jag fast fötterna (borde köpa spinningskor!) och började trampa. Runt, runt, runt - aj, aj, aj. Varje gång mitt högra knä åkte upp mot kroppen gjorde det ont i magen. What the hell? En hel ledig och härlig dag utan minsta magont och så måst det komma nu?
Jag håller på att testa en medicin för min misstänkta magåkomma. Två veckors test ligger framför mig. Om medicinen fungerar kommer jag få mindre och mindre ont under perioden, kunna vara säker på att diagnosen stämmer, och därefter kunna ta medicinen då och då när jag vill äta något jag egentligen inte tål. Om medicinen inte fungerar kommer jag antagligen att få mer ont i magen under testperioden och kommer efter testet få börja om från ruta ett och nya potentiella diagnoser.
Tillbaka till spinningsalen. Det gjorde ont. Jag funderade seriöst på att hoppa av cykeln och vandra ut, men eftersom jag tyckte att den idén var oerhört jobbig och pinsam satt jag kvar. Allt eftersom passet gick började det onda släppa (tack för det alla lyckohormoner som träningen ger!) och mot slutet kände jag det inte alls.
Spinningpasset var i princip detsamma som det jag var på för tre veckor sedan, en trappa på 6 minuter 75%, 4 minuter 85% och slutligen 2 minuter mer än så. Gånger tre. Första trappan var jag lite seg och hade svårt att komma upp i puls, men de två andra trapporna kunde jag inte annat än att dras med av instruktörens fantastiska energi.
Jag gillar verkligen de här onsdagsspinningpassen. Instruktören är grym och peppande och musiken är proffsigt timad. Och så är passet hårt. Perfekt! Skönt att slutligen få till ett riktigt bra pass efter en så dålig start. Imorgon blir det drop set för armar igen!
5 kommentarer:
Hoppas magen mår bra igen nu. Måste vara en väldigt medryckande instruktör om du kunde glömma mag-ontet... tycker det brukar vara omöjligt att göra nåt normalt om man had magont.
Låter som ett kul upplägg på passet! Och skönt att magontet försvann!
men det bästa av allt måste väl ändå ha varit att du fick träffa mig lite?! ;)
Jag bugar och bockar! fick tips å läsa idag...=)
Syntes iaf inte att du hade ont, å du körde som sagt på grymt!
Kram J
Snorkfröken - Ja det gick över efter ett tag som tur var, men går lite fram och tillbaka.
Anna - Ja det är roligt och jobbigt, och så stämmer musken helt perfekt ihop med det man gör så då blir det ännu bättre :)
Andréa - Du och påskgodiset var såklart bäst, men jag kunde inte skriva det för då skulle bloggen snart bara börja handla om vad du och jag gör när vi ses. Vi kanske borde slå ihop bloggarna ;)
J - Tack, dina pass är roliga!
Skicka en kommentar