Nu ska jag frångå från Jantelagen och berätta om hur duktig jag har varit idag.
Det har varit släktkalas idag. Mycket mat. Mycket självkontroll.
Det hela började med tre rätters lunch på en elevdriven restaurang i Göteborg. Först en förrättsbuffé mest bestående av kolhydrater. Smakade på några olika rätter där jag petade bort deg och annat vitt mjöl, och åt lite hembakt bröd, vilket var oerhört gott. Till huvudrätt valde jag kyckling och bytte ut den stekta potatisen till grönsaker. Så faar so good. Sedan dukades efterrättsBUFFÈN fram. Shit. Det var pajer och det var chokladtårta. Men tack vare min underbara kusin som jobbade i köket fick jag en egen efterrätt. Jordgubbar och en klick grädde. Underbart! Det gjorde allt mycket lättare.
Därefter åkte vi hem till min faster som var födelsedagsbarnet. Eftersom alla var mätta blev det ett par timmars väntan på kaffet. Men eftersom vi var så mätta dukades det ändå fram Center, Aladdin och läsk. Makes sense, right? Jag hittade en lightläsk och en apelsin och klarade det fint. Kände mig mest nöjd med hur duktig jag var, fast Aladdinasken lockade såklart förföriskt. Jag försökte att ignorera den.
Ett par timmar senare blev det äntligen kaffe. Då var det svårt. Moccatårta. Såg fantastisk god ut. Dessutom var det nu över tre timmar sedan jag åt sist, och jag började känna av det. Men jag bet ihop och drack mitt kaffe. Det var riktigt svårt men det gick. Jag kan ju inte ge efter. Då är allt kört och då går det utför. Jag måste hålla mig till de uppsatta sockerdagarna, annars känner jag att jag förlorat och då är risken stor att jag bara släpper allt eftersom jag ändå har förlorat. Visst är jag oerhört logisk ibland? Sockret gör mig lite ologisk :)
I bilen hem började jag längta efter mitt medhavda mellanmål med kesella, blåbär och mango och yttrade att jag var hungrig. Då möts jag av förvånade uttalanden "Men hur kan du vara hungrig nu?". Det kändes skönt, för de påminde mig om hur jag skulle ha mått om jag hade ätit efterrätter, choklad och tårta. Jag hade varit jättemätt och jag hade mått illa. Det gjorde jag inte nu. Jag kände mig pigg, hälsosam och nöjd. Dessutom visste jag att hemma väntade en god chokladproteinbar som jag faktiskt gjort mig förtjänt av...
I bilen hem började jag längta efter mitt medhavda mellanmål med kesella, blåbär och mango och yttrade att jag var hungrig. Då möts jag av förvånade uttalanden "Men hur kan du vara hungrig nu?". Det kändes skönt, för de påminde mig om hur jag skulle ha mått om jag hade ätit efterrätter, choklad och tårta. Jag hade varit jättemätt och jag hade mått illa. Det gjorde jag inte nu. Jag kände mig pigg, hälsosam och nöjd. Dessutom visste jag att hemma väntade en god chokladproteinbar som jag faktiskt gjort mig förtjänt av...
3 kommentarer:
Ja det har du verkligen varit..:) Duktig alltså.
Jag förstår att det krävdes en jävla diciplin för att stå emot alla de där frestelserna.
Själv har jag inte käkat synligt socker på tre veckor nu och tänker inte göra det heller inom den närmsta framtiden. Skönt att avgiftningen är över och att det går på rutin att leva utan sockergiftet. Jag kan ju inte hålla intaget av socker på en normal nivå. Det är allt eller inget. Och även om jag, liksom du, inte har problem med vikten så är det inte kul när ett beroende tar över kontrollen av ens kropp.
Kramar till dig, duktiga tjej...
sweet! Bra jobbat, det funkar ju att umgås ändå.
fruktsallad är mitt nya bästa!
kram
Julia - Ja det är väldigt skönt att känna att man inte styrs av sockret längre. Det är läskigt beroendeframkallande. Jag stannar bara i Skövde till idag söndag, men jag kommer snart igen. Bland annat till Kinkykvällen. Den måste du ju hänga med på! Schoolgirl and the Police =)
Sofy - Ja det funkar ju, och det blir ännu lättare när man själv också får något att äta, och slipper sitta och kolla på när alla andra äter...
Skicka en kommentar