Det gick, men det var med en hårsmån. Det var fruktansvärt jobbigt och jag kämpade från kilometer ett. Nästan hela tiden ville jag hellre lägga mig ner i diket och ge upp. Lungorna fick ingen plats i bröstet och illamåendet sög i magen. Som ni kan se nedan var det inte speciellt konstigt med tanke på var min puls låg.
Trots smärtan som kom av ansträngningen stod jag på något sätt ut. Jag ville så gärna!! Tänkte att snart, snart borde det väl gå lättare?! Som när man springer intervaller och de plötsligt är färdigsprungna. Så var det inte. Att springa snabbt länge är min akilleshäl. Att springa explosivt är jag drottning på och att jogga lugnt är skönt. Att springa snabbt i en halvtimme är inte skönt.
Vad som dock är fantastiskt skönt är segerkänslan efteråt, när man konstaterar att klockan står på 29 minuter-någonting. Så freaking underbart! Och nedjoggen, den makalöst långsamma nedjoggen som återställde kroppen var himmelsk den också.
Och nu har jag alltså sprungit 5 kilometer på under 30 minuter.
Success!!!
(Lite gnager dock oron över hur freak jag ska kunna springa dubbelt så långt i samma fart om fyra ynka veckor, men jag gör mitt bästa för att luta mig tillbaka och låta programmet göra jobbet. Det brukar faktiskt lösa sig.)
Mitt pass:
2 km uppvärmning inkl gång 14:54 minuter, 79%
Snabbdistans
Kilometer 1, 5:43 minuter, 88% i medelpuls, 91% i maxpuls
Kilometer 2, 5:52 minuter, 91% i medelpuls, 92% i maxpuls
Kilometer 3, 6:02 minuter, 91% i medelpuls, 92% i maxpuls
Kilometer 4, 6:14 minuter, 90% i medelpuls, 92% i maxpuls
Kilometer 5, 5:56 minuter, 92% i medelpuls, 94% i maxpuls
1,5 km nedvarning
Så jäkla jobbigt. Så jäkla underbart!
(För er som funderar över min höga puls.
Ja, jag höll seriöst på att dö. Dock hade jag druckit kaffe precis innan och var nervös, vilket nog fick upp pulsen lite extra. De 194 slagen som uppmättes som max idag är ett slag från det högsta uppmätta någonsin, men jag räknar ändå min maxpuls som högre än det, nämligen 207 slag, då min upplevda känsla av max antagligen inte representerar min kropps max.)
Imorgon återhämtningsjoggar jag...
12 kommentarer:
DU ÄR SÅ BRA!!
Shit vad bra jobbat! :D Jag ligger ju i samma pulszon som du när jag ska springa fort, så jag vet hur fruktansvärt det kan vara! När jag sprang 5 k som snabbast kastade jag mig ner i gräset efteråt. Någon nerjogg pallade jag inte! haha :)
Det var ju det jag visste!!
GRATTIS! Och bra jobbat, för du har ju gjort det helt själv! :) Förstår precis den känslan du beskriver om hur jobbigt det var. Så tycker jag löpning är, typ, nästan, jämt... :)
Jattebra gjort! Klappa dig sjalv pa axeln nu.
Jag tycker att du ska vara nöööööjd!
Grattis!
Fint jobbat tjejen!!! Var nöjd!
BRAAAAVOOOO!!!! Fortsätt med det här1 utmana dig att springa fort och länge, du ska se att det kommer att göra under på kilometertiderna!
Kram
Bra jobbat tjejen!! Känner igen mig i det du säger, så grymt jobbigt att springa länge i ett snabbare tempo än sitt bekvämlighetstempo. Det är verkligen hemskt, men såå bra man mår efteråt och att man vet att det ger mkt oxå istället för att springa o lunka i sitt bekvämlighetstempo vilket är väldigt lätt att jag gör.
Åh, har du hittat min nya blogg? =) Eller har jag skrivit adressen någonstans där jag inte minns..?
Haha, hoppades att man inte skulle lägga märke till det.. ^^ Han var varm =)
Sjukt bra jobbat!!!
Skicka en kommentar