söndag 13 september 2009

Framtiden


Bloggen ligger inte högst på min prioriteringslista just nu som ni kanske har uppfattat. Tankar snurrar kring hur mycket tid som läggs vid datorn och vad den tiden hade kunnat användas till annars. Är i startgroparna för ett förändrings- och utvecklingsarbete med mig själv, som får mig att börja skifta fokus på saker. Om jag i fortsättningen väljer att begränsa min bloggtid förlorar jag mycket glädje och gemenskap här, men får möjlighet att vinna många andra saker. Vi får se vad som händer. Kanske avger jag helt enkelt ett löfte till mig själv om att vägra ha dåligt samvete för en blogg som bitvis inte uppdateras lika ofta som förr. För helt utanför den härliga träningsbloggsvärlden vill jag ändå inte ställa mig, kanske bara lite längre från händelsernas centrum. Ett tag i alla fall.
Åter till träning.

I torsdags gav jag mig ut i skogen igen och sprang 6 km. Knäet gjorde varken ont under eller efter löpturen och nästa gång kan jag säkert testa att lägga på ett par kilomter.

Sedan jag kom hem från Tunisiensemestern har jag haft ett enormt sug efter att få befinna mig i skogen. Skogen är verkligen mitt rätta element. Tystnaden, den klara friska luften, de stolta träden. Jag älskar att vara där. Hoppas på att kunna sticka till småland snart och få vandra omkring i min egna skog.

En timme efter löpningen tränade jag body balance. Benen var inte överlyckliga över detta, darrade och skrek av mjölksyra. Men själen var lycklig. Då vi under meditationen uppmanades förflytta oss till en trygg plats och därefter låta tanken svepa över hur vi skulle vilja vidareutveckla oss som människor blev jag väldigt berörd, för att det är just vad jag håller på att inleda. Att efter ett tungt träningspass få insikt om att ens älskade trygga skog kan vara till hjälp i arbetet med detta var bara ytterligare en gåva som träningen kan ge en.



I fredags jobbade jag hela dagen och i lördags tränade jag benstyrka på gymmet. Jag utförde övningarna jag fått från sjukgymnasten och det kändes väldigt bra. Igårkväll hade min underbara sambo sin 30-års fest och det blev en mycket rolig och glädjefylld afton fylld av goda drinkar. Idag ligger jag mest i sängen, läser böcker och tidningar ihop med en kopp te och mår väl. Ikväll väntar filmmys. Undar om jag för första gången på flera månader kommer orka se en hel film? Kanske om vi börjar klockan åtta...

7 kommentarer:

Träningsglädje sa...

bra att du tar tid för dig själv, du är med oss även om du uppdaterar lite mer sällan. :)

Mikkan sa...

Man skall aldrig be om ursäkt för att man inte uppdaterar så ofta som andra tycker jag, vem har bestämt reglerna för detta egentligen tänker jag? Vissa bloggar jag följer uppdaterar numer kanske nån gång varannan-var tredje vecka, men då med vettiga saker på hjärtat. Det är det som gör hela skillnaden i bloggosfären för mig iaf.

Em Löfgren sa...

stort lycka till med dina mål! =)
kommer hålla koll på din blogg endå, ifall du uppdaterar! =)

Malin sa...

Man kan ha en blogg som inte uppdateras hela tiden. Känner oxå att det kan vara svårt att hinna med. Det är ju viktigare att hinna med sig själv än att ha dåligt samvete för sin blogg. Helt ok att uppdatera mer sällan!

Anonym sa...

Kul att du kände dig träffad vännen! tack för härlig energi även om det var tungt! :)
Kramar!
/J

mikael sa...

Det är ett stort steg att jobba med sig själv och väldigt modigt!

Mitt förändringsarbete har pågått de sista 4 åren och jag har kommit en bit på väg.

Vad säger du om att fortsätta vår löpning på Bohusleden innan vintern kommer?
Jag känner mig väldigt sugen i alla fall :)

Susanna sa...

Sara - tack det låter bra!

Mikaela Mars - Nej jag vet inte varför den känslan finns, för egentligen gör man ju såklart upp sina egna regler för sin egna blogg. Ska ta till mig av dina kloka tankar!

Emliscious - Tack så jättemycket!

Malin - Jo man kan nog det, börjar inse det och är väldigt glad över att ni vill fortsätta läsa även i så fall :)

JL - Tack själv, plöstligt tar det emot lite att tacka ja till jobb på torsdagskvällar...

Mikael - Tack för dina kloka ord. Visst är det ett stort projekt, och det tar mer energi än man har trott. Samtidigt är det så spännande att känna att man börjar tänka eller fungera på ett helt nytt sätt. Lycka till med ditt också! Och en snöbeklädd bohusled låter väldigt lockande!