torsdag 10 september 2009

Hos sjukgymnasten

I onsdagsmorse var jag ordentligt sliten då klockan ringde tidigt. Visste att jag hade tränat ganska intensivt de tidigare dagarna, men tänkte att ett morgoncorepass och lite rehabövningar hos sjukgymnasten ändå inte skulle vara någon större ansträngning. Jag hade fel...

Corepasset var det mest högeffektiva sådana jag någonsin varit på. Jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig ett så jobbigt corepass, och därtill som en morgonklass. Värst och effektivast var de fruktade plankorna. Först planka med armbågarna på bollen, och så ner till planka på mattan, och så lite sidoplanka. Lite ryggövningar och så en utmaning där man gick ihop två och två. Ställde sig i planka mitt emot varandra och gjorde high fives med vänster hand, höger hand, vänster hand i två freaking minuter. Därefter ytterligare en mördarövning innan dödsfinalen - stå i skottkärrsposition medan kompisen håller ens fötter och omväxlande släpper ens högra och vänstra ben (som vill falla med kraft mot marken, men som man ska stabilisera upp, hejda och lyfta upp igen). Det kändes som min puls låg kring 90% här, men så var det kanske inte. Ännu mer sliten lämnade jag dock gymmet, tog mig hem och åt, och begav mig mot sjukgymnasten.

I trapporna upp till lokalen kände jag hur trötta mina ben var. Jag fick mjölksyra från trappsteg nummer tre. Aj aj. Ni kan nog tänka er min ångest då sjukgymnasten berättade att vi för att hitta roten till mina problem skulle maxbelasta mina ben idag, ben för ben, muskel för muskel. Hjälp!!! Jag fick 10 minuters uppvärmning på crosstrainern och fast min puls låg under 70% brände mina ben något oerhört.

Jaja, bara att bita ihop. Övningarna var långt från behagliga, men jag tog mig igenom dem, svettandes som en tok. Och vi hittade intressanta saker ska ni veta! I framsidag lår var jag jämnstark mellan sidorna, och i baksidan var jag lite svagare i vänstersidan (där knäet ömmar).

Det häftiga var att när vi kom till höftlyften funkade högersidan fint medan vänstersidan bara föll ihop och gav upp. Kvalitén på övningarna där var hur dålig som helst och jag orkade göra knappt hälften så många repetitioner där. Hur kan jag inte ha märkt det? Höfterna är tydligen vad som styr isättandet av foten och har man svaga höfter kan det hända att benen faller innåt, knäet felbelastas och smärta uppstår.

Jag fick med mig en diger övningsbank hem, med rekommendationen att genomföra hemmaövningar varannan dag, och ordentlig benträning 1-2 ggr i veckan. Springa får jag så länge det inte gör speciellt ont, och heller inte för långa sträckor. Återbesök om en månad.

Det känns riktigt bra det här! Häftigt att kunna se en stor skillnad mellan sidorna, och tryggt att få med sig en övningsbank hem att jobba på. Det ska nog bli bra det här!

3 kommentarer:

Andréa sa...

Jag borde vara duktigare med mina enbensövningar så jag slipper råka ut för sånna där tråligheter!

ang corepasset var det en himla tur att jag inte kunde komma då.. ett sånt pass morgonen efter ett armypass är nog ingen bra idé :)

Mikaela Mars sa...

oj, låter grymt, alla corepass jag varit på hittills har varit rätt mesiga, svårt att hänga med i tekniken eftersom allt skall gå snabbt på 30-minterspass. Har inte känts som min grej, men detta var ju lite andra bullar. Var det på SATS eller annan anläggning?

Mikela sa...

svar:vad roligt att höra, tack så mycket :D