tisdag 8 december 2009

Surprise - kropp och själ hänger visst ihop

Jag är uppfostrad att vara en extremt logisk person. Tankar och känslor existerar för sig, kropp för sig. Fast jag kanske egentligen inte längre tror att dessa delar är helt åtskilda har jag de senaste dagarna varit ett starkt bevis på att min tidigare uppfattning ej stämmer.

På grund av den där väldigt ledsamma händelsen i torsdags har jag mått riktigt känslomässigt kasst de senaste dagarna. Gråtit, haft ångestkänslor och mest velat stanna i sängen. Detta är dock inget jag tycker borde påverkat min träningsprestation, ja, bortsett från att jag heller inte ätit så bra då förstås. Men så i lördags när jag hade chansen att träna för sveriges Les Mills elit vägrade huvudvärken att släppa och orken var lika med noll. Samma känsla igår, när jag deltog på det pass Body Toning som förra veckan gav mig ett gjädjerus. Med lika tunga hantlar i händerna som för en vecka sedan tröt orken någon gång under uppvärmningen igår och passet var mest en plåga.

Idag har det varit en lite bättre dag. Saker känns lite ljusare. Ändock var jag mäktigt osugen på veckans tuffaste pass, 500 meters intervaller.

Pass enligt schema:
2 km uppvärmning
3*60 meter koordinationslopp
5*500 meter intervaller cirka 2:45 minuter/intervall
1 km nedvarvning

Jag sprang iväg med inställningen att om det kändes tungt skulle jag bara träna ett vanligt lätt distanspass. Känns inget vidare att pressa en kropp som är känslomässigt slutkörd. Men idag kändes det faktiskt lättare. Uppvärmningen var skön och behaglig och jag tänkte att jag testar väl. Första intervallen blev lite seg framåt slutet men jag sprang i den fart jag skulle (vilket jag varit orolig för att inte kunna) och bestämde mig för att köra ett par till. Och efter det var det ju bara två kvar! De sista hundra metrarna av varje intervall gick segt, jag gick nog ut lite för hårt, men jag segade mig igenom dem med och fick till bra tider. Härligt!

Detta var det sista riktigt hårda kvalitetspasset. Nu ska jag mest vänta in löpformen och om drygt två veckor är det meningen att jag ska kunna springa milen på en timme. Spännande och samtidigt skrämmande.

Eniro har uppdaterat sina kartor. Starkare färger och fler detaljer. Perfekt för mig som mäter mina löprundor där.

Mitt pass:
2 km uppvärmning, 13:30 minuter, 74% i medelpuls
Koordinationslopp
Intervall 1, 510 meter, 2:40 minuter, puls 83/88%
Intervall 2, 510 meter, 2:39 minuter, puls 85/89%
Intervall 3, 520 meter, 2:38 minuter, puls 86/90%
Intervall 4, 520 meter, 2:45 minuter, puls 86/91%
Intervall 5, 520 meter, 2:40 minuter, puls 88/92%
Nedvarvning 12 minuter, 77% i medelpuls

Nu ska jag sätta på julmusik och slå in alla julklappar jag handlade tidigare idag.

6 kommentarer:

Snorkkis sa...

Ibland är det upp och ibland ner, och så otroligt viktigt att lyssna på kroppen, vilket du verkar göra. Och milen på en timme; det fixar du!

Erika sa...

Hoppas allt ordnar sig!

Lotta sa...

Tror helt klart att du kommer att fixa milen på en timme!! Löpning är terapi och välkommet avbrott nät annat känns jobbigt!

Sebastian sa...

Detta vet du förmodligen redan, men jag fick reda på från jobbarkompisar att det finns en sida; jogg.se där man kan lägga in sina löpundor och föra journal. Vad sägs?

Snorkkis sa...

Saknar dina inlägg! Hoppas allt är bra med dig!

Annika sa...

Skönt att läsa att du lever, tänker och tränar :) Skickar över en kram och hejar på i intervallerna, utan att veta vad som hänt. Men det blir säkert bra snart igen!