På semester

Nu åker jag iväg på semester en vecka, dessvärre utan att ens ha haft tid att kommentera alla era gulliga och tänkvärda kommentarer, sorry. Om det finns en duglig dator på hotellet kanske jag slänger in någon bild, annars hörs vi om en vecka igen!

Jag försöker se det positiva

Idag var jag hos en sjukgymnast. Efter klämmande, benböjande och springande var hon ganska säker på att det inte är någonting som är sönder i knäet. Däremot tror hon att jag är rejält svagare i den ömma sidan, och att mina trötta muskler gör att jag springer för stumt vilket ger smärtor lite här och var kring knäet.

Hon tror inte att det är farligt att springa just nu, men vill helst inte att jag gör det innan vi fått fason på styrkan i benet. Spinning och annan träning som inte gör ont funkar fint. Ett par löppass på semestern nu när det inte finns annan träning går också bra. Jag ska till henne igen när jag kommit hem för att gå igenom bra övningar för benen men även för höfterna som hon tyckte jag borde stärka upp.

Så vad lämnar det mig nu? Vid en paus i marathonprogrammet. Är väl egentligen inte hela världen eftersom jag inte har ett fast datum satt då jag ska springa, men är lite dumt då vinterns kyla kan sätta käppar i hjulet. Men skit samma, jag ska stärka upp mitt ben och min kropp och kommer att bli ännu bättre och starkare efteråt (även om jag pga långt uppehåll får hoppa tillbaka någon vecka i programmet, jag överlever, nej - jag blir starkare!).

Idag tränade Andréa och jag enbensstyrka på Göteborgs fräshaste gym. Det kändes gott för själen att göra något som är helrätt för kroppen, istället för att nöta på i löpspåret med ett halvömt knä. Höftböjarna fick även sitt med diverse drag från cablecrossen och det kändes tungt och bra.

Träningspasset avslutades med BodyBalance i en vacker lila sal. Jag känner mig så mentalt stark och fokuserad i mina krigare att jag blir lycklig djupt inne i själen. Nu ska jag skynda vidare till socialiserande med fantastiska människor.

Tusingar, styrketräning och lättdistans (marathonpass 1 och 2, vecka 16)

Jag har inte orkat blogga de senaste dagarna eftersom jag jobbat mycket och allt har varit upp och ner känslomässigt. Inte heller nu känner jag att jag kan lägga energi på ett maffigt inlägg, så här kommer istället en informativ sammanfattning :)

• I måndags tränade jag stationsbaserad core i 45 minuter. 9 av 10 stationer angrep magen. Inte optimalt, men jag fick iaf träningsvärk i magen vilket jag inte fått på evigheter.
• I tisdags jobbade jag precis hela dagen.
• I onsdags smet jag tidigare från jobbet och lyckades efter en väldig massa jobbiga känslor ta mig ut och springa just innan det mörknade. 4 * 1000 meter stod på schemat. Knäet värkte ordentligt från början till slut, pulsen var oroväckande låg och helst hade jag velat ligga kvar i sängen. På något sätt lyckades jag ändå ta mig igenom intervallerna, därtill inom rätt tidsramar (runt 5:30 per intervall).
• Idag vaknade jag med massivt knäont. Ringde och bokade tid hos sjukgymnat som jag ska till imorgon. Gick till gymmet för att försöka träna bort det onda så som jag brukar men det funkade bara lite halvdant. Tränade i trekvart, dock inte speciellt intensivt.
• Under dagen lättade värken lite och för att verkligen känna efter var det onda sitter sprang jag den planerade lättdistansen nu ikväll. Knäet ömmade men inte lika mycket som igårkväll.
• På söndag morgon åker jag hit. Som jag behöver det!

Stirrandes i taket

Oj vad jag inte är på topp just nu. Jag är helt desperat efter att få slippa timvikarierandet. Jag orkar verkligen inte vakna dag på dag och inte veta om jag måste skynda iväg till arbete eller inte. Aldrig kunna planera mer än en vecka framåt. Ständigt räkna arbetade timmar och försöka få allt att stämma. Jag förtjänar mer än så. Jag har utbildning och jag är svinbra på det jag gör. Men jag är ung och jag är tjej.

I förra veckan blev jag uppringd av en arbetsgivare som erbjöd mig en fast tjänst. Han hade fått mig rekomenderad av en kollega och ville ha dit mig på intervju, ge mig ett tremånadersvik och därefter förhoppningsvis tjänsten om allt kändes bra. Jag skulle dit på intervjun imorgon. Imorse ringde han och berättade att han visst inte fick anställa någon under 26 år. Vi pratade klart och jag började störtgråta. Tre minuter senare ringer de från en av arbetsplatserna jag jobbar på och beodrar in mig. Och jag måste tacka ja för att jag måste visa mig intresserad eftersom jag så desperat vill ha ett jobb.

Så kom jag hem efter 11 timmars intensivt arbete. Helt slut i huvudet. Orkade visst inget annat än att lägga mig på sängen och stirra i taket en stund. Helst hade jag legat kvar där tills imorgon. Men det gick ju inte, för då hade min träningsplanering spruckit den också, och om jag inte ens kan planera den... Alltså sprang jag tusingar med alldeles för låg och hög puls. Det gick ok, men det känns dessvärre inte direkt bättre nu efteråt. Kanske imorgon. Jag återkommer då.

Body Balance begär

Jag är fullkomligt förälskad i BodyBalance. Sedan Erika, Emil, Sara, Andréa och jag tränade det i tisdags har jag dagligen varit inne på olika gyms hemsidor för att lista ut var och när jag kan få träna det igen. Jag hade bara testat klassen tre gånger innan i tisdags och inte fastnat för det på detta sättet, men då föll allt på plats. Musiken, rörelserna, stretchen. Jag känner att det är en klass som gör min kropp så väl. Att balansera och använda alla små muskler i kroppen, att få sträcka ut och stärka upp. Den enorma känslan det ger mig att stå i en krigare tills låren bränner och förbi. Body Balance är ren och skär lycka, ända utifrån musklerna och in i själen och hjärtat. Ikväll fick jag njuta igen. Äntligen. Nu ska jag studera gymscheman och se var och när jag kan träna det nästa gång.

Långpass (marathonpass 3, vecka 15)

Pass enligt schema:
14 km på 101-112 minuter

Känsla innan passet:
Gårdagskvällen spenderades i goda vänners lag och med ett antal glas vin. Imorse plågade sambon och jag oss upp vid 06.00 och åkte tillbaka till Göteborg. Jag fick dock lyxen att sova nästan hela vägen och därefter krypa ner i sängen vid hemkomsten, medan sambon åkte iväg till jobbet. Frukost och tidningsläsande i sängen, och så var det dags för löpningen.

Min plan:
Lite spänd inför hur knäet skulle kännas vid en så lång tur. Planerade att hålla jämn och lugn fart passet igenom, mitt näst längsta pass någonsin.

Mitt pass:
De första kilometrarna kändes lite tunga, vilket jag fick förklaringen till när jag såg på klockan, de hade avverkats i under sjutempo, trots att jag borde använt dem till att värma upp. Psykologiskt kändes det dock skönt att ha kommit en bit på kort tid eftersom jag visste att ett par ordentligt sega backar väntade. Där går det inte fort vill jag lova.

Men det gick faktiskt lite lättare i backarna än det burkar. Jag tror att backträningen har slipat min teknik för det känns smidigare att springa genom dem. De riktigt sega tog jag mig uppför gåendes och passade på att dricka under tiden.

Idag sprang jag som vanligt ett varv på åttan i Skatås, men lade på Andréas inrådan till mina extra kilometrar genom ett varv kring lilla Delsjön. Det ångrade jag verkligen inte. Det var fantastiskt vackert kring sjön, och dessutom någorlunda folktomt. Jag passade på att stänga av ljudboken och bara njuta av naturens stilla ljud.

Löpningen kändes ok passet igenom. Benen var trötta och fulla av mjölksyra vid minsta lutning, men det funkade. Pulsen var lite högre än den brukar men känslan var behaglig så jag sprang på. Knäet bråkade inte alls. Kilometer efter kilometer avverkades och plötsligt sprang jag upplopp mot mål. Tiden hade verkligen flugit iväg, och det är lite konstigt med tanke på att jag var ute i över 100 minuter...

Så nöjd med att passet flöt på bra och med att jag kunde springa på så länge utan att det blev varken tråkigt eller för jobbigt. Nöjd!

Mitt pass:
13,8 km på 105 minuter. Tempo 7:36. Medelpuls 82%.

Inför nästa pass:
Nästa veckas schema innehåller bland annat tusingar som seriösa löpare (väl?) kallar en kilomtersintervaller. Således ser jag extremt mycket fram emot att få springa dessa, och kommer att känna mig som en profsig och seriös löpare när jag genomför dessa. Det ser jag fram emot!

Skogsäventyr och styrketräning

Igår var vi ett gäng ur min släkt som vandrade tre kilometer rakt in i och upp genom skogen, för att nå fram mot ett häftigt naturfenomen, en "jättekälla". Uppe på ett av de högsta punkterna kring föräldragården finns nämligen en stor håla i berget, urgröpt av mindre stenar som legat och slitit i samma grop i år efter år efter år. En väldigt trevlig utflykt och ett häftigt fenomen.

På väg upp hittade jag också lite overkligt vacker skog, så jag passade på att leka lite träd själv :)

Sedan tränade jag ben. Jag hade lite inspirationstorka och sökte på internet efter övningar. Då hittade jag sidan Stykeprogrammet som gratis erbjöd fullt av övningar med rörliga beskrivningar. Perfekt!

Jag började med att mjuka upp benen med ett tre småövningar från sidan; stående hikelyft, stående höftlyft och stående rumplyft. Därefter avverkades benpress, vadpress, raka marklyft och sumobenböj. Mellan de senare övningarna passade jag på att lägga in "uppvärmnings"övningarna som lite aktiv vila. Det gjorde att passet kändes roligt och nytt.

Idag har jag transporterat mig tillbaka till Göteborg igen, och här ska det springas långpass om en timme. Två timmar ska jag vara ute. Hoppas att benen någon gång under den tiden bestämmer sig för att släppa den hemska träningsvärken som börjar slita sig fast i mina muskler...