Vecka 42

Måndag - Styrketräning

Jag kände för att starta upp lite lätt efter den intensiva föregående veckan och väckte kroppen med ett rygg- och benrehabpass. Min rygg är så otroligt mycket bättre än den varit de senaste åren, jag har gått från att vara beroende av att gå till kiropraktorn varje månad till att inte ens komma ihåg när jag var där sist. Så skönt!

Tisdag - Löpning och Tjejkväll

Löpplan: Nu när mitt knä verkar acceptera en viss mängd träning igen har jag funderat över hur jag ska lägga upp min träning. Att hoppa in i marathonprogrammet igen nu känns lite bakvänt eftersom jag i så fall skulle få springa det någon gång i januari-februari. Dessutom har jag ju min anmälan till Göteborgsvarvet att tänka på. Därför har jag kommit fram till följande; jag hoppar på mitt i det milprogram som ligger mig närmast, milen på 60 minuter. Om allt klaffar springer jag färdigt det vid jul och efter en vilovecka blir det precis lagom att börja träna inför Varvet. Vad det blir för tid där är svårt att sia om nu men det vore såklart roligt att springa strax över två timmar, men allt hänger på om knäet orkar och hur snabbt jag utvecklas. Vi får se.

I tisdags studerade jag marathon.se:s schema för vecka 10. Det kändes ganska lätt och det borde inte medföra någon överansträngning att hoppa in i programmet där. Kör en liten favorit i repris på vissa rubriker.

Pass enligt schema:

2 km uppvärmning ca 14 minuter

2 km fartlek 13-14 minuter

1 km nedvarvning ca 7 minuter

Mitt pass:

Har dessvärre inte kvar datan på pulsklockan efter ett plötsligt batteribyte, men jag följde tiderna ganska exakt. Uppvärmningen tog lite längre tid än ovan eftersom jag lagt in ett par minuters gång i början av varje pass för att verkligen värma upp knäet.

Att springa på och dessutom springa på med ett mål kändes jätteroligt! Så skönt att få ge sig ut och springa igen och att ha en plan bakom det! Ska bli roligt att se om det kan bli någon fart i de här benen :)

Har jag förresten visat min någorlunda nya löparjacka för er? Jag är fullkomligt förälskad i den!

På tisdagskvällen hade jag bjudit över två härliga kompisar och vi avnjöt bland annat Sangria och en chokladmousse gjord på malda cashewnötter, avokado, kakao och dadlar. Mums!

Onsdag - Challenge

I onsdags var det dags för lite helkroppsstyrka! En vikarierande instruktör, få deltagare och få övningsalternativ gjorde dock passet lite mindre inspirerade än vanligt, men tränat fick jag och på vägen hem från gymmet kunde jag inte annat än att förundras över hur fin naturen är med alla färger nu.

Torsdag - Morgonjogg

Så fantastiskt det är att starta dagen med en morgonjogg! Ännu mer fantastiskt när man inte börjar jobba förrän på eftermiddagen och således slipper brottas med sin egen dubbla vilja kring sömn eller jogg, nu fick jag både och! 6 kilometers jogg med några gångpauser i de tuffaste backarna. Det var inte lite mysigt att åka in till stan en sväng innan jobbet och ha en stund för sig själv, lattedrickandes och tidningsbläddrandes innan arbete väntade.

Fredag - Tempo som blev intervaller

Enligt schema stod ett långpass på lite korta 8,5 km på schemat men på grund av tidspress valde jag att springa en lite kortare sträcka lite snabbare istället. Jag siktade på 2 km uppvärmning, 3 km tempo och 1 km nedvarvning. Efter att ha jobbat dygn med alldeles för grund sömn upptäckte jag att jag visst inte var speciellt uthållig. När jag började springa i mitt tempo-tempo, som ändå inte är speciellt mycket snabbare än jag vanligtvis springer, höll jag på att dö efter två minuter. Jag vet inte riktigt vad som hände, men uthållig var jag i alla fall inte i fredags. Jag reviderade min plan till någon som jag vet att min kropp har i ryggraden - korta intervaller. Lyckligtvis fungerade det bra mycket bättre och jag fick känna mig stark och snabb. Perfekt!

Mitt pass:

Uppvärmning

Kilometer 1: 7:11 minuter. 76% i medelpuls

Kilometer 2: 7:40 minuter. 78% i medelpuls

Fartleksintervaller

Kilometer 3: 6:33 minuter. 81% i medelpuls

Kilometer 4: 6:14 minuter. 82% i medelpuls

Kilometer 5: 6:42 minuter. 83% i medelpuls

Nedvarvning

Kilometer 6: 7:20 minuter. 80 % i medelpuls.

Lördag - Vila

I fredags åkte jag ner till Skåne för att hälsa på en kompis. Fredagskvällen spenderades hemma hos henne över ett glas vin och mycket prat. Efter en lång sovmorgon (över tio timmars härlig sömn) åkte vi in till Malmös matmässa. Ett roligt litet evenemang som bjöd på mycket plockmat. Mest fanns det olika sorters bröd med olika sorters olivolja, ostar, korv och choklad. En liten italiensk buffé nästan. Mysigt.

Mätta och belåtna plockade vi upp ytterligare ett par kompisar i bilen och begav oss mot en av dagens höjdpunkter; Skopunkten! Väl där inne hetsade vi omkring bland alla möjliga typer av stövlar och själv kunde jag överlyckligt bära med mig ett par riktigt underbara sådana hem.

På kvällen blev det drinkar, utgång och dans. Väldigt nice.

Ungefär såhär suddigt var det på kvällen ja...

Söndag - Aktiv vila

Efter ytterligare en sovmorgon mötte jag upp killen hemma hos svärföräldrarna. De bor som jag tidigare nämnt riktigt fint och vi passade på att ta en skogspromenad bland alla löven innan vi åkte upp mot Göteborg igen.

Vi hörs nästa vecka!

Jag försöker se det positiva

Idag var jag hos en sjukgymnast. Efter klämmande, benböjande och springande var hon ganska säker på att det inte är någonting som är sönder i knäet. Däremot tror hon att jag är rejält svagare i den ömma sidan, och att mina trötta muskler gör att jag springer för stumt vilket ger smärtor lite här och var kring knäet.

Hon tror inte att det är farligt att springa just nu, men vill helst inte att jag gör det innan vi fått fason på styrkan i benet. Spinning och annan träning som inte gör ont funkar fint. Ett par löppass på semestern nu när det inte finns annan träning går också bra. Jag ska till henne igen när jag kommit hem för att gå igenom bra övningar för benen men även för höfterna som hon tyckte jag borde stärka upp.

Så vad lämnar det mig nu? Vid en paus i marathonprogrammet. Är väl egentligen inte hela världen eftersom jag inte har ett fast datum satt då jag ska springa, men är lite dumt då vinterns kyla kan sätta käppar i hjulet. Men skit samma, jag ska stärka upp mitt ben och min kropp och kommer att bli ännu bättre och starkare efteråt (även om jag pga långt uppehåll får hoppa tillbaka någon vecka i programmet, jag överlever, nej - jag blir starkare!).

Idag tränade Andréa och jag enbensstyrka på Göteborgs fräshaste gym. Det kändes gott för själen att göra något som är helrätt för kroppen, istället för att nöta på i löpspåret med ett halvömt knä. Höftböjarna fick även sitt med diverse drag från cablecrossen och det kändes tungt och bra.

Träningspasset avslutades med BodyBalance i en vacker lila sal. Jag känner mig så mentalt stark och fokuserad i mina krigare att jag blir lycklig djupt inne i själen. Nu ska jag skynda vidare till socialiserande med fantastiska människor.

Tusingar, styrketräning och lättdistans (marathonpass 1 och 2, vecka 16)

Jag har inte orkat blogga de senaste dagarna eftersom jag jobbat mycket och allt har varit upp och ner känslomässigt. Inte heller nu känner jag att jag kan lägga energi på ett maffigt inlägg, så här kommer istället en informativ sammanfattning :)

• I måndags tränade jag stationsbaserad core i 45 minuter. 9 av 10 stationer angrep magen. Inte optimalt, men jag fick iaf träningsvärk i magen vilket jag inte fått på evigheter.
• I tisdags jobbade jag precis hela dagen.
• I onsdags smet jag tidigare från jobbet och lyckades efter en väldig massa jobbiga känslor ta mig ut och springa just innan det mörknade. 4 * 1000 meter stod på schemat. Knäet värkte ordentligt från början till slut, pulsen var oroväckande låg och helst hade jag velat ligga kvar i sängen. På något sätt lyckades jag ändå ta mig igenom intervallerna, därtill inom rätt tidsramar (runt 5:30 per intervall).
• Idag vaknade jag med massivt knäont. Ringde och bokade tid hos sjukgymnat som jag ska till imorgon. Gick till gymmet för att försöka träna bort det onda så som jag brukar men det funkade bara lite halvdant. Tränade i trekvart, dock inte speciellt intensivt.
• Under dagen lättade värken lite och för att verkligen känna efter var det onda sitter sprang jag den planerade lättdistansen nu ikväll. Knäet ömmade men inte lika mycket som igårkväll.
• På söndag morgon åker jag hit. Som jag behöver det!

Långpass (marathonpass 3, vecka 15)

Pass enligt schema:
14 km på 101-112 minuter

Känsla innan passet:
Gårdagskvällen spenderades i goda vänners lag och med ett antal glas vin. Imorse plågade sambon och jag oss upp vid 06.00 och åkte tillbaka till Göteborg. Jag fick dock lyxen att sova nästan hela vägen och därefter krypa ner i sängen vid hemkomsten, medan sambon åkte iväg till jobbet. Frukost och tidningsläsande i sängen, och så var det dags för löpningen.

Min plan:
Lite spänd inför hur knäet skulle kännas vid en så lång tur. Planerade att hålla jämn och lugn fart passet igenom, mitt näst längsta pass någonsin.

Mitt pass:
De första kilometrarna kändes lite tunga, vilket jag fick förklaringen till när jag såg på klockan, de hade avverkats i under sjutempo, trots att jag borde använt dem till att värma upp. Psykologiskt kändes det dock skönt att ha kommit en bit på kort tid eftersom jag visste att ett par ordentligt sega backar väntade. Där går det inte fort vill jag lova.

Men det gick faktiskt lite lättare i backarna än det burkar. Jag tror att backträningen har slipat min teknik för det känns smidigare att springa genom dem. De riktigt sega tog jag mig uppför gåendes och passade på att dricka under tiden.

Idag sprang jag som vanligt ett varv på åttan i Skatås, men lade på Andréas inrådan till mina extra kilometrar genom ett varv kring lilla Delsjön. Det ångrade jag verkligen inte. Det var fantastiskt vackert kring sjön, och dessutom någorlunda folktomt. Jag passade på att stänga av ljudboken och bara njuta av naturens stilla ljud.

Löpningen kändes ok passet igenom. Benen var trötta och fulla av mjölksyra vid minsta lutning, men det funkade. Pulsen var lite högre än den brukar men känslan var behaglig så jag sprang på. Knäet bråkade inte alls. Kilometer efter kilometer avverkades och plötsligt sprang jag upplopp mot mål. Tiden hade verkligen flugit iväg, och det är lite konstigt med tanke på att jag var ute i över 100 minuter...

Så nöjd med att passet flöt på bra och med att jag kunde springa på så länge utan att det blev varken tråkigt eller för jobbigt. Nöjd!

Mitt pass:
13,8 km på 105 minuter. Tempo 7:36. Medelpuls 82%.

Inför nästa pass:
Nästa veckas schema innehåller bland annat tusingar som seriösa löpare (väl?) kallar en kilomtersintervaller. Således ser jag extremt mycket fram emot att få springa dessa, och kommer att känna mig som en profsig och seriös löpare när jag genomför dessa. Det ser jag fram emot!

Intervaller genom mjölksyran + greppstyrka (marathonpass 2, vecka 15)

Pass enligt schema:

2 km uppvärmning

3*80 meter koordinationslopp

8*300 meter kort intervall, cirka 100 sekunder. 60 sekunders ståvila mellan varje.

2 km nedvarvning

Känsla innan passet:

Jag överlevde monsterarbetspasset, men det tärde. Lyckligtvis var det två ganska lugna dygn, men det kommer nog dröja innan jag bokar in två dygnspass efter varandra igen.

Min plan:

Det kändes som en evighet sedan jag sprang sist, och korta intervaller är lite av min grej, så det här skulle bli roligt!

Känsla under passet:

Idag var knäet inte lika medgörligt och värkte redan under uppvärmningen. Det var en av två saker som störde mig idag, den andra var den tryckande känslan i luften. Åska på ingång. Stundtals kändes luften så tjock att den var svår att få ner i lungorna. Det glömde jag dock av under intervallerna, även om det kanske påverkade mig ändå.

Efter uppvärmning och koordionationslopp kände jag att min energi nog inte var på topp idag. Tur då att det snarare var explosivitet än uthållighet som gällde, explosiviteten har jag ryggraden. Jag satte av på den första intervallen och den tog knappt 90 sekunder. Den första biten sprang jag i det tempot jag brukar hålla när jag springer en 30 sekunders intervall och det höll såklart inte. Mjölksyran brände och gjorde mig seg, pulsen låg kring 90%.

De följande fem intrevallerna lyckades jag hålla en jämnare fart intervallen igenom och sprang på ganska exakt 90 sekunder varje gång. Tekniken kändes bra, jag gillar att springa lite snabbare! Konditionsmässigt var det riktigt tungt, men det ska det ju vara i intervaller.

När det återstod två turer tryckte jag på för att få ta ut mig ordentligt, och sprang några sekunder snabbare; toppnoterade gjorde jag på 92%. Ganska slutkörd, men lycklig.

På nedjoggen hade jag samma problem som jag haft de senaste passen - pulsen vägrade sjunka, men jag ignorerade det och sprang på känsla. Ett ihärdigare regn hade börjat falla och jag välkomnade de svalkande dropparna mot min överhettade hud.

Mitt pass:

2 km uppvärmning, 14 minuter, 74% i medelpuls

Koordinationslopp

20 minuters intervallande, 81 % i medelpuls, 92 % i maxpuls

1,5 km nedvarvning, 10 minuter, 80 % i medelpuls.

Inför nästa pass:

Mitt långpass springs på söndag. Festen blir ikväll istället, och imorgon hoppas jag orka träna ben. Dessutom längtar jag efter ett bodybalancepass till, kanske på söndag kväll.

Bonus:

Brodern utmanade mig i greppstyrka, i något som hette Rolling Thunder. Övningen gick ut på att hålla kring ett stort rör, vilket i huvudsak aktiverar greppet och underarmarna. Detta är inget jag tränar medvetet, men hade nog lite gratis sedan allt gårdsarbete för jag lyckades hålla 67 kg, vilket nog klassas som bra. Skojig övning!

Snabbare snabbdistans (marathonpass 1, vecka 15)

Pass enligt schema:
1,5 km uppvärmning
2*80 meter koordinationslopp
5 km tempolöpning med stegrande fart eller om det känns bra 5 km snabbdistans med konstant snabbare fart. 33-34 minuter.
1,5 km nedvarvning

Känsla innan passet:
Tänkte inte speciellt mycket på den stundande löpningen. Hade en ledig dag och gick och fixade i lägenheten innan träningen.

Min plan:
Att springa uppvärmningen superlugnt och sedan ägna snabbdistansen åt att försökta hitta flytet igen.

Känsla under passet:
Redan under uppvärmningen kände jag att något hade fallit på plats i kroppen igen. Steget kändes lättare än förra veckan, och kroppen verkade ha hittat tillbaka till den där löpningen som knappt känns ansträngande alls. Därtill kändes absolut inget ont från knäet vilket var oerhört skönt.

På de två koordinationsloppen tog jag det ganska lugnt för att känna på knäet, men det gjorde fortfarande inte ont. Så satte jag av på min snabbdistans. Och det kändes plötsligt bra! Jag sprang på i en fart som kändes "lite snabbare", och med ett steg som var medvetet lätt och spänstigt. Nu hade jag nämligen kraft att trycka ifrån i steget igen! Jag sprang på i en stadig fart och det kändes så bra! Även fast det såklart var konditionsmässigt ansträngande var det idag jobbigt på ett skönt och utvecklande sätt, istället för den där hemska känslan jag haft förra veckan av att det är så oerhört tungt att jag bara velat stanna.

Jag passerade halva sträckan på drygt 16 minuter och var överlycklig. Det inte bara kändes snabbare alltså, det var faktiskt snabbare också. Andra halvan kändes inte alls lång och plötsligt var jag i mål, på 32'30. Wohoo! Nu kanske det börjar bli lättare igen? Hoppas det! Känslan efter ett sånt här härligt pass är i alla fall väldigt angenäm :)

Mitt pass:
1,5 km uppvärmning, 11'35 minuter, 74% i medelpuls
2,5 km snabbdistans, 16'21 minuter, 83% i medelpuls,
2,5 km snabbdistans, 16'07 minuter, 85% i medelpuls, 6'29 tempo på snabbdistansen
1,3 km nedvarvning, 10'12 minuter, 80% i medelpuls

Krämpor:
Absolut inga bekymmer från knäet. Benhinnorna håller sig smärtfria de också.

Inför nästa pass:
När nästa pass ska springas är lite krångligt. Denna veckas marathonschema innehåller fyra pass, de jag har kvar är ett vanligt lättdistans, ett långpass och ett med korta intervaller. Imorgon kan jag dock inte springa för först ska jag till naprapaten tidigt på morgonen (behöver verkligen fixa ryggen, känner mig helt sned, och ska även be honom ta en titt på knäet), och på kvällen ska jag träna annat roligt. På onsdag morgon går jag på jobbet och slutar sedan inte jobba förrän fredag lunch. Ingen träning på två dygn där alltså. På fredag tänkte jag springa ett av passen och på lördag ytterligare ett. På söndag vill jag helst inte springa för jag ska på fest på lördagskvällen. Återstår alltså att springa ett pass till idag, i så fall lättdistansen och springa den väldigt lugnt, som återhämtning. Undrar om det är dumt? Eller om jag ska försöka ta den på söndag i alla fall. Vad tror ni?

Ps.
Festen i lördags var jättekul och lyckad. Jag inte bara hade roligt och fick umgås med mina vänner, jag fick fullt av genomtänkta presenter också. Se till exempel de här overkligt fina tesilarna gjorda i mjukplast. Älskar dem!

Fartlek i otakt (marathonpass 3, vecka 14)

Pass enligt schema:
2 km uppvärmning, ca 15 minuter
3*80 meter koordinationslopp
5 km fartlek, 33-35 minuter
2 km nedvarvning, ca 15 minuter

Känsla innan passet:
Efter förra löppasset, det med backintervaller, blev jag mer öm i knäet. Det höll i sig i en halv dag ungefär, innan det gick tillbaka till hur det har varit de senaste veckorna då det bara ömmar i vissa lägen. Jag är fortfarande helt nervös inför löppassen och oroar mig mycket för hur det skulle bli om jag tvingas ta en längre löppaus på grund av knäet.

Min plan:
Springa passet så likt schemat som möjligt, men vara medveten om att det kanske skulle ta längre tid än vanligt då jag sprang på en backig lite för mjuk väg.

Känsla under passet:
Jag började springa och jag hade inte ont i knäet. Härligt! Uppvärmningen gick ok, det kändes lite tungt att springa men det kändes ändå bra. Koordinationsloppen kändes bra och steget fint. Så kom fartleken. Det var verkligen ingen lek. Plötsligt kändes det som om kroppen hade glömt allt vad löpning heter. Jag fick inget flyt alls i löpningen och var därtill riktigt ansträngd. Pulsen var i höjden fast det kändes som om jag knappt tog mig framåt. Hallå vad är det som har hänt?! Kan kroppen verkligen ha blivit så mycket sämre på att springa efter ett uppehåll på två ynka veckor? Helt galet!
Någonstans kring kilometer 3 i fartleken kom takten tillbaka. Jag fick ordning på mina armar och hållning, på höften och på benen. Jag hittade flytet igen. Nu ska jag bara hitta farten också, för det är inte kul att åter igen traggla runt i över sjutempo och vara så ansträngd att man känner för att lägga ner och börja gå vid varje liten lutning.

Mitt pass:
Ca 2 km uppvärmning, 15'20 minuter, medelpuls 79%
Koordinationslopp
5, 2 km fartlek, 36'01 minuter, medelpuls 85%
Ca 2 km nedvarvning, 16'12 minuter, medelpuls 82%

Eh... För en knapp månad sedan sprang jag 5 kilometer på 30 minuter utan att dö. Saker händer snabbt här. Hoppas de går lika snabbt tillbaka upp i fart igen!

Krämpor:
Knäet gjorde lite ont när jag sprang som "fortast", och är ömt nu efteråt. Idag känns det dock mest i ett muskelfäste som dessutom är varmt. Ska massera det och smörja in med läskiga krämer!

Inför nästa pass:
Jag har faktiskt inte ens koll på hur nästa veckas schema ser ut, trots min överstrukturella läggning. Det är väl en ledsam indikation på hur stor tilltro jag har till att jag kan genomföra det. Jag måste helt enkelt kolla upp knäet. Vore väldigt dumt att springa på sig en bestående skada. Men tills jag får tid hos någon är det väl lika bra att jag fortsätter springa så att jag känner var jag har ont när jag väl kommer dit, right? :)

Backintervaller (marthonpass 2, vecka 14)

Pass enligt schema:

2 kilomters uppvärmning

2*15 meter höga knän/skip (right?)

15 minuters backlöpning. Flack backe med teknikfokus. Cirka en minuts löpning uppför.

2 kilometers nedvarvning

Känsla innan passet: Ingen vidare bra känsla faktiskt. Har varit en tung dag emotionellt och egentligen var jag inte sugen på att göra någonting alls. Men, med hopp om lite träningsendorfiner gav jag mig iväg ändå.

Min plan: Egentligen älskar jag ju backintervaller, så jag hoppades på att hitta glädjen i löpningen någonstans på vägen.

Känsla under passet: Under uppvärmningen var mina steg pyttesmå. Fast jag knappt haft känt någon träningsvärk efter styrkan igår påverkade den säkert spänsten och steglängden. Inte för att det gjorde något, jag hade ingen press på mig under uppvärningen utan lunkade på genom skogen och försökte njuta.

Efter höga knän var det dags för intervallerna. Wihoo! Nästan iallafall. Det var roligt att springa i backen och det var häftigt att känna hur de där knälyften fick en att verkligen nöta in tekniken. Fram med höften, upp med blicken, spring på framfoten. Det kändes som en väldigt effektiv teknik. Det var dock något som saknades i passet idag. Den där gnistan. Ibland får man till ett superpass just för att man är nere, ibland når man inte dit. Det gör inte så mycket. Jag sprang mina intervaller och jobbade med min löparutveckling, men det var bara halvkul. Fine. Sista intervallen kände jag dock för att springa ifrån alla känslor och gav gärnet, och det var kul. Och befriande. Härligt att tokspringa och få ha skogen för sig själv.

Mitt pass:

14 minuters uppvärmning, cirka 2 km, 78% i medelpuls.

Löpskolning.

16 minuters backlöpning, 83% i medelpuls, 92% i maxpuls.

15 minuters nedvarvning, cirka 2 km, 81% i medelpuls.

Krämpor: Knäet kändes inte av under uppvärmningen. Ett steg framåt! I backarna började det dock värka, men bara just då jag sprang hårt. I nedvarvningen och nu efteråt känns det ok igen, bara lite lite ont. Jag kör på med schemat veckan ut som planerat och ser vad som händer.

Inför nästa pass: Bara ett pass kvar denna veckan, fartlek. Ser fram emot att få lite rull på fötterna!

Gillar mina nya långa tights (trots konstig spegelvinkel)

Ps. Jag har det lite stressigt nu med allt möjligt som händer så jag hinner inte läsa och kommentera allt jag vill. Tråkigt, men jag är snart hos er igen!

6 kilometer lättdistans (marathonpass 1, vecka 14)

Då var jag igång med programmet igen efter två veckos uppehåll. En vecka där jag inte tränade alls och en där jag tränade ungefär lika mycket som vanligt, fast annan konditionsträning än löpning.

Det som har ställt till det är alltså dels rejäl förkylning och dels ett ömmande knä. Nu har knäet dock inte gjort ont på några dagar så i förmiddags var det dags att testa löpningen igen. Jag var riktigt nervös inför de första stegen. När jag testade att springa några steg för en dryg vecka sedan gjorde det rejält ont. Det gjorde det inte idag!! Det kändes kanske lite konstigt i början, men det gjorde inte ont. Alltså kunde jag med glatt sinne fortsätta in i skogen och mot mina planerade sex kilomtetrar.

Knäet gav sig till känna lite till och från under passet. Aldrig så att det högg till av smärta eller gjorde riktigt ont, men ibland molade det till och ibland kändes det lite trögt och tungt. Jag försökte så gott jag kunde att inte kompensera för det utan att springa på precis i samma stil som vanligt, men det är nog svårt trots medvetenhet. Det var förresten inte bara knäet som protesterade. Kroppen hade visst glömt av det här med löpning under den långa tvåveckorspausen... Steget kändes något tungt, konditionen ansträngd och olika kroppsdelar och muskler turades om att ömma till lite. Inte helt oväntat.

Jag sprang i mål på 42:30 och är supernöjd över att det gick att springa. Knäet gör inte ont nu efteråt heller, men det känns lite trögt. Planen är att följa marathonschemat denna veckan och se vad som händer med knäet. På programmet är det passande långpassvila, istället en fartlek och ett backpass. Dessa tänkte jag springa på onsdag respektive fredag. Däremellan blir det styrka, speciellt med fokus på benen. Jag hoppas det visar sig vara en plan som funkar för knäet.

4 timmars löpning (Bohusleden extended version/marathonpass 3, vecka 13)

Igår natt vaknade jag flera gånger och inbillade mig att jag var på väg att bli sjuk. Min kropp fungerar ofta så; när jag ser fram emot något eller är nervös ser den till att stirra upp mig ytterligare genom en öm hals och en stressad puls. Tror dock inte det låg speciellt mycket bakom känslan den här gången heller.

Jag steg upp tidigt i lördags och försökte få i mig en ordentlig frukost men kunde bara äta halva. Blev jättemätt och sprang mest omkring och fixade saker (bland annat med min nya fina ryggsäck!).

Vid halv tolv sprang vi iväg. Jag fick liksom tidigare i veckan känna på hur mysigt det är att springa i grupp. Jag gillar det verkligen! Det är något tryggt med att springa omgiven av människor och tiden går så mycket snabbare när man kan lyssna till folk som småpratar. Jag var till mitt stora förtret inte en av dem som kunde prata, jag hade så gärna pratat med de härliga människorna jag sprang ihop med men min ansträngningsgrad var för hög. Trots att gruppen saktade in ordentligt sprang jag den första timmen med en puls kring 90% av max. Inte så bekvämt.

Efter den där första timmens sjukt höga puls pratade jag mig själv tillrätta på skarpen och saktade in tempot. Bestämde med gruppen att de kunde springa på lite men vänta in mig (och Sara som gulligt nog sprang med mig hela tiden) lite då och då. Det funkade perfekt. Vägen var helt galet backig och de branta sluttningarna gjorde att det gick riktigt sakta både uppför och nerför, men naturen var trots sina onda backar väldigt vacker och det var underbart att passera genom alla typer av skogar, korsa ledningsgator där sikten var kilomterlång och det var väldigt coolt att få springa på berghällar.

Ett par timmar in i löpningen började min kropp slappna av lite och ansträngningskänslan var inte längre lika hög. Oerhört skönt! Sara och jag fick sällskap av både River, Kent och Andréa och vissa sträckor sprang vi ihop hela gruppen. Det var jättekul! Dessutom höll vi ett tempo som var bekvämt så min kropp skickade ut ordentligt med härliga lyckosignaler som tack :)

Väl framme i Skatås efter en evighet stod klockan på 24 kilometer. Ville gärna upp till 25 så Andréa, Rena och jag sprang en kilomter till. En seg och lång sådan, men plötsligt slog klockan om och jag hade nått mitt mål. Underbart!

Jag är så oerhört nöjd över att ha klarat detta. Sprungit dubbelt så långt som jag någonsin sprungit och dessutom i extrem terräng. Benhinnorna ömmade inte det minsta och coremusklerna kändes starka trots att jag sprang med ryggsäck. Det var häftigt att känna hur erhört stel jag var i baksidan, så stel att alla små backar i slutet kändes som obestigbara berg, men ändå fixade man på något sätt att ta sig upp för dem. Kroppen är ganska fantastisk.

Idag är jag mer än lovligt stel i benen, men försöker stretcha och röra på mig så mycket jag kan för att slippa stelna till ännu mer. Om allt känns som det ska springer jag fem lugna kilomtetrar imorgon. I denna veckans marathonschema är det passande nog långpasspaus, men kvalitativt blir det ändå en bra vecka med både backlöpning och fartlek. Och jag längtar!

Ytterligare redogörelser (och bilder!) hittar ni hos medlöparna:
Andréa
Sara
Kenth
Joel
Emil
Mikael

Tack så mycket för en jättetrevlig dag och ett äventyr jag gärna gör igen!

Backintervaller och styrketräning (marathonpass 2, vecka 13)

Älskling, ställ dig där borta tack...

Pass enligt schema:

2 kilometer uppvärmning 14-15 minuter

Löpskilning, skip

Lång backe, 15 minuter

2 kilometer nedvarvning 14-15 minuter

Fokus på teknik. Inte springa för snabbt utan tänka på steget. Mellan 35 sekunder och 1 minuts löpning uppför, sedan vända ner igen.

Känsla innan passet:
Efter att ha sovit ordentligt inatt igen kände jag mig ganska pigg imorse. Efter frukost bar det av till gymmet där jag tränade rygg och mage. Jag testade på ett par nya maskiner idag, en magmaskin där man rörde knän mot armbågar - riktigt jobbig, och en ryggmaskin som liknade t-rodd som också tog bra. Energin dalade mot slutet av passet och när jag kom hem lade jag mig och sov en stund. Efter det var jag någorlunda pigg igen.

Min plan:

Idag sprang jag alltså med Andréas löpargrupp. Jag vet att alla där har sprungit väldigt mycket längre än mig och således springer snabbare, så jag förberedde mig på att det skulle bli spyjobbigt. Dessutom skulle de springa en sjukt lång backe (300m), så jag fick frångå schemat lite, men jag ville testa att springa ihop med dem ändå.

Känsla under passet:
Efter samling satte vi av i gemensam trupp mot intervallbacken som låg tre väldigt kuperade kilometrar bort. I några minuter sprang vi alla tillsammans och det var riktigt mysigt måste jag säga, men när backarna började fick jag släppa dem och springa lite saktare för att ha energi kvar till backen.

Och så kom backen sen då. 20 minuters löpning upp och ner, upp och ner. Jag mätte aldrig tiden upp men jag kan tänka mig att det tog mig ungefär 2 minuter att springa upp. Det var extremt jobbigt. Min kropp består främst av explosiva muskelfibrer och glänser på backar som tar runt halvminuten att springa, därefter dör jag. Väldigt nyttigt med längre backar alltså. Efter varje uppförsbacke vände illamånendet i halsen, och ändå kunde jag njuta av den galna känslan av total mjölksyra i ben och rumpa och den konstiga segheten som följde detta.

De där 20 minutrarna gick ändå fort (det var väldigt bra att ha folk omkring sig hela tiden, och ännu bättre att ha en snygg och peppande Andréa med sig i backen), och vips var det nedvarvning. Underbar nedjogg och stretch och nu väntar jag på att den där härligta "dagen efter extrem tränings"skänslan ska infinna sig imorgon.

Mitt pass:

3 kilomter uppvärmning: 20 minuter, medelpuls 84%

22 minuters backlöpning: medelpuls 86%, maxpuls 94%

2 kilomters nedvarvning: 12:33 minuter, medelpuls 82%

Ett tufft pass med andra ord...

Inför nästa pass:

Veckans långpass byts ut mot Bohusledslöpningen på söndag, och eftersom den löpningen förhoppningsvis blir bra mycket längre än det schemalagda långpasset på 13 km byter jag ut veckans tredje löppass (5 km lättdistans) mot alternativ träning, förhoppningsvis denna. Nu blir det mat och dryck i soffan!

Sådärja!

Lättdistans (marathonpass 1, vecka 13)

Pass enligt schema:
6 kilometer lättdistans på 42-45 minuter.

Känsla innan passet:
My god såhär seg här jag nog aldrig varit! Efter att ha sovit tungt och länge hela natten har jag ändå inte känt mig vaken idag. Jag har gått runt som en zombie hela dagen med en kropp tungt sömndrucken och en kognitiv förmåga såpass nedsatt att det varit svårt att läsa och finna ord (så förbered er inte på något litterärt mästerverk i detta inlägg, haha).

Min plan: På basis av min extrema seghet förberedde jag mig på ett pass där jag nog skulle få kämpa mot kroppen. De passen är inte speciellt roliga. Samtidigt som jag fasade inför hur segt det skulle gå att springa var jag väldigt sugen på att få springa av mig. Det fick gå som det gick helt enkelt.

Känsla under passet:
Jodå, jag satte av i ett härligt tempo och pulsen rusade genast iväg uppåt. Där höll den sig sedan under passet, 5-10 slag högre än vanligt. Då och då kändes det tungt ansträngningsmässigt, men benen var hela tiden jättepigga och ville springa på fortare och fortare. Ibland gav jag efter för benen och sprang på (i ett riktigt högt tempo för att vara mig, wohoo!) och ibland saktade jag ner och lät hjärtat lugna sig, vilket ni kommer se på kilomtertiderna.

Allt som allt blev det ett riktigt härligt pass, återigen med den där känslan av att jag faktiskt sprang fort. Nice!

Mitt pass:
6 kilometer på 41:05 minuter
Kilometer 1, 6:32 minuter, medelpuls 79%
Kilometer 2, 6:44 minuter, medelpuls 80%
Kilometer 3, 6:59 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 4, 6:40 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 5, 7:22 minuter, medelpuls 81%
Kilometer 6, 6:46 minuter, medelpuls 82%

Inför nästa pass:
Imorgon blir det premiär för backintervaller. Ska bli hur roligt som helst! Men först, myskväll på stan och lite allsång på Liseberg.

Lättdistans (marathonpass 3, vecka 12)

Jag har just sprungit 6 kilometer i strax under 7.00 fart. Det kändes otroligt härligt och snabbt och ändå var min känsla "knappt ansträngd". Nice! Inte riktigt lika nice att mina ben var megastela men jag hoppas att den kvart jag avsatte för stretch efter löpningen tillrättalade problemet. Eller åtminstonde det faktum att jag under de kommande tre dygnen är instängd på jobbet och på min höjd kommer att få till lite armstyrketräning i cablecrossen.

Vi ses efter helgen underbara bloggläsare!!

Fartlek och core (marathonpass 1, vecka 12)

Pass enligt schema:

Fartlek

1,5 kilometers uppvärmning på ca 11 minuter

4*80 meter koordinationslopp

4 kilometer fartlek på 27-29 minuter

1,5 kilometers nedvarvning på ca 12 minuter

Känsla innan passet:

Igår gjorde jag inte många knop. Huvudet bankade elakt och det var en aning ansträngt att äta... Idag försökte jag således kompensera genom att vara noga med mat och dryck, och samla ihop lite extra energi genom att dricka juice istället för vatten.

Min plan:

Ingen speciell, bara springa och ha roligt som vanligt.

Känsla under passet:
Inga stela benhinnor idag, tack och lov. Däremot ett par ben som visst inte var helt återhämtade från lördagens styrketräning, men det släppte under uppvärmningen. Koordinationsloppen flöt på bra som vanligt, och så även fartleken. Jag sprang på i ungefär samma fart och intensitet som jag gjort de två föregående fartlekspassen, men det kändes lite tyngre ansträngningsmässigt idag ändå, och konstigt vore det kanske annars. Väl i mål hade jag tydligen ändå sprungit på samma tid som sist, fast jag gick under två av återhämtningsminutrarna. Gott!

Mitt pass:

1,6 kilometers uppvärmning på 13 minuter, medelpuls 75%

Koordinationslopp

2 kilometer fartlek på 11,58, 6:00 tempo, 83% i medelpuls

2 kilometer fartlek på 11,33, 5:45 tempo, 84% i medelpuls

1,6 kilometers nedvarvning på 13 minuter, medelpuls 78%

Inför nästa pass:
Efter att ha varit ledig idag börjar imorgon den extremt intensiva jobbveckan - 80 arbetstimmar (inkl. en natts sovande jour) på fem arbetsdagar. Phew! Träningsveckan blir såklart anpassad till detta, eftersom jag jobbar från 8 - 23 nästan varje dag. Veckans långpass kommer att springas redan på onsdag eftersom jag är ledig då, och det tredje och sista löppasset är planerat till torsdag kväll för då slutar jag "redan" vid 22...

Styrketräningsmässigt är jag just hemkommen från ett 45 minuter lång corepass som verkligen sög musten ur min mage och rygg. Jag hoppas kunna övertala någon av ungdomarna att gå och träna i helgen (brukar inte vara så svårt) och i så fall tänkte jag träna armar och axlar. Om det blir tid till träning utöver detta ser jag det som en bonus...

Långpass på asfalt (marathonpass 3, vecka 11)

Pass enligt schema:

Långpass om 12 kilometer och 87-96 minuter

Känsla innan passet:

Redan i onsdags eftermiddag, några timmar efter morgonjoggen, blev jag sugen på att springa igen. Det hade inte varit en så smart idé eftersom mina benhinnor var så stela, istället plågade jag mig själv genom att behandla mig med min nya massagerulle. Ajaj. Hursomhelst hoppades jag nu att musklerna skulle vara medgörliga till ett härligt långpass!

Min plan:

Efter en tågresa i förmiddags befann jag mig i Småland. Mest lättillgängligt var en tidigare utmätt alfaltssträcka om fem kilomter som jag adderade en kilomter till. Dessutom placerade jag ut en vätskebältesflaska vid 3,6 och 9 kilometer.

Känsla under passet:

När jag började springa kände jag att benhinnorna inte var helt mjuka men de gjorde heller inte ont. Starten gick bra och jag sprang på ganska fort utan att det var jobbigt alls. Det kändes lite i kroppen att jag sprang på ett hårdare underlag än jag brukar, steget kändes inte riktigt lika sviktande som det brukar, men samtidigt höll jag lite högre fart än vanligt. Då och då under passet högg det till i benhinnorna och efter passet var de ganska stela - det ska bli intressant att se hur 12 kilometer på asfalt påverkar dem på lång sikt.

I och med att jag hade mina flaskor utplacerade efter varje tre kilometer kändes sträckan aldrig särskilt lång, men det blev ändå tråkigt vissa sträckor. Det är verkligen inte samma sak att springa på vägen som att springa i skogen!

När jag hade två kilometer kvar blev jag stoppad av en förbipasserande släkting som jag stod och pratade med i runt tio minuter. Jag bävade för hur stela mina ben skulle vara när jag satte igång igen men det gick faktiskt jättelätt att börja springa efter pausen! Sista kilometrarna avverkades snabbt och jag sprang i mål med mycket energi kvar i kroppen. Gissa hur härligt ett glas kall mjölk och en kexchoklad smakade efter det?!

Mitt pass:

12 kilometer på 92:12 minuter.

Tempo 7:42

Medelpuls 79%

Kilometer 0-3 (flack): 22:25 minuter, 7:28 tempo, 77% i medelpuls

Kilometer 3-6 (backig): 23:02 minuter, 7:40 tempo, 80% i medelpuls

Kilometer 6-9 (backig): 23:43 minuter, 7:54 tempo, 80% i medelpuls

Kilomter 9-12 (flack): 23:02 minuter, 7:40 tempo, 79% i medelpuls

Övrigt:

Väldigt kul att långpassen (och löpningen i allmänhet) går såpass fort frammåt! Imorgon ska jag egentligen springa 6 km lättdistans men jag tror att jag ska vara snäll (...) mot mina ben och först köra lite styrketräning och därefter cykla en runda. Imorgon kväll bär det av på 25-års kalas!

Morgonjogg (marathonpass 2, vecka 11)

Min lediga dag idag startades på bästa sätt, med en lugn och härlig morgonjogg. Fem kilomters jogg stod på schemat, men mina idag inte speceillt älskade underben var riktigt riktigt stela under hela rundan. När jag efter 4,3 kilometer stannade till vid ett konditori för att köpa med mig färska frallor (hur perfekt är det inte att göra det i slutet av löprundan...?) bestämde jag mig för att det fick räcka för idag. Då jag stod still i affären märkte jag nämligen hur det molade av värk i skenbenen och då är det inte värt att pressa på i några minuter till bara för att få ihop exakt rätt sträcka.

Ikväll tänker jag gå på yoga och förhoppningsvis stretcha ut mina stela muskler ordentligt. Imorgon väntar vilodag och ett efterlängtat frisörbesök, och om benen fortfarande känns stela på fredag lutar jag åt att byta ut det planerade lätt distanspasset där mot ett skonsamt cykelpass. På lördag är det ju dags för långpass igen!

Fartlek (marathonpass 1, vecka 11)

Pass enligt schema:

1,5 km uppvärmning ca 11 minuter

4*80 meter koordinationslopp

5 kilometer fartlek

1,5 km nedvarvning ca 12 minuter

Känsla innan passet:
Sambon och jag försov oss galet nog i över två timmar. Larmet startade inte och vi bara sov, långt mer än vi behövde. Det gjorde att jag vaknade groggy och slö, dessutom hann jag bara med ett mål mat innan löpningen istället för de två jag hade tänkt hunnit äta.

Min plan:
Forsätta på spåret som verkar funka - värma upp och varva ner supersakta men springa på ordentligt under fartleken. Fartleken lade jag upp som förra veckan 3, 2 och 1 minuts hård löpning varvat med 1 minuts lugn löpning, om och om igen.

Känsla under passet:

Inte speciellt angenäm. Underbenen var stela och kroppen kändes inte alls alert. Dessutom hade jag ont i magen lite till och från i passet.

Jag värmde upp i långsam takt och efter uppvärmningen kändes kroppen något piggare. Koordinationsloppen gick fint och steget kändes bra.

När jag började fartleken märkte jag dock att konditionen inte riktigt fanns där den skulle idag och speciellt de längre intervallerna blev ordentligt tuffa. Ett par återhämtningsminuter i mitten av passet bytte jag ut mot gång för att hinna få ned pulsen lite till, och på nedvarvningen varvade jag gång med jogg.

Mitt pass:

1,5 km uppvärmning på 12 minuter, medelpuls 75%

Koordinationslopp

5 km fartlek på 31:10, tempo 6:12, medelpuls 84%

1,5 km nedvarvning på 13 minuter, medelpuls 80%

Övrigt:

Coolt att nästan lyckas springa 5 kilometer på en halvtimme när man varvar löpning med gång och dessutom känner sig ha en dålig dag! Det här marathonprogrammet funkar ju hur bra som helst!

Långpass efter medelhavskost (pass 4, vecka 10)

Pass enligt schema:

Långpass, 11 kilometer på 79-88 minuter.

Känsla innan passet:

Igår drack jag vin. Det har jag gjort nästan varje dag den här veckan faktiskt. Inte så mycket, men ett glas här och där. Matintaget har därtill varit lite oregelbundet och sömnen sådär. Inga skyhöga förväntningar på en superprestation, alltså.

Min plan:

Springa den 12 kilomter långa slinga från vår lägenhet till skatås, ett varv på åttan där och hem igen. Lite längre än schemat ville, men smidigt.

Känsla under passet:

Jag bävade inför det första löpsteget eftersom det är då jag på allvar brukar känna om jag är stel i benhinnorna eller inte, och med tanke på hur stel jag varit i vaderna ända sedan styrketräningen i onsdags förväntade jag mig att vara det, men icke! Löpsteget rullade på och musklerna var spänstiga. Underbart!

Jag joggade in i skogen, lyssnade på min ljudbok och njöt. Jag tyckte inte ens att de 12 kilomterna kändes speciellt långa, trots att sträckan är bland det längsta jag har sprungit. Hyfsat snabbt gick det också, och puslen var låg. Vin is the shit alltså ;)

Mitt pass:

12 kilomter på 94 minuter

7:50 tempo

79% i medelpuls

Övrigt:

Nästa vecka ska egentligen vara återhämtningsvecka och veckan efter tuffare, men jag kastar om dem eftersom jag nästa vecka bara jobbar 30 timmar jämfört med följande veckans galna 80 timmar. Motivationsmässigt och kroppsmässigt är det helt i sin ordning, jag är på gång!

En optimal träningsvecka (marathonpass 3, vecka 10)

Innan klockan slog tio idag var jag färdig med dagens träning. Jag tycker alltid det är lika skönt att träna tidigt de dagar jag är ledig, för då kan alla ens inplanerade aktiveter utföras tidigt och resten av dagen ligga fri till att göra vad som helst.

Gårdagskvällen var jätterolig med underhållande vänner och häftig 3D-bio. Redan då kunde jag känna av hur effektivt mitt styrkepass tidigare under dagen varit. Jag velade lite innan jag kom iväg till gymmet på grund av mystisk huvudvärk, men den släppte så som den brukar i första träningssettet. Därefter blev det ett hårt och väldigt svettigt pass med lite extra fokus på baksida lår och rumpa.

Att garciöst ta sig ur sängen imorse var helt omöjligt. Benen, rumpan och vaderna var fantastiskt stela. Jag fick ligga på soffan nästan en halvtimme innan jag samlat energi nog att ta mig ut på min morgonjogg, men när jag väl kom ut var det jättehärligt, om än extremt svettigt. 6 kilometer joggade jag idag, återigen väldigt lugnt vilket borde få mina stackars ben att mjukna lite.

Den här veckan har för övrigt sett helt optimal ut. Ett fartlekslöppass, ett kommande långpass, två jättelugna lättdistanser samt två styrkepass, ett för bålen och ett för benen. Sweet!

Något som kanske inte är helt optimalt är det under semestern ökade intaget av drycker som får en att knäppa kläder som på nedanstående kort. Men what the heck, ett glas vin här och där sägs ju bara vara bra, right? ;)

Gårdagen (marathonpass 2, vecka 10)

Igår var en sådan där perfekt semesterdag. Jag gick upp tidigt och sprang ut i skogen på en härligt lugn morgonjogg. Därefter hämtade sambon och jag upp Andréa och take away frukost (den himmelska på Condecco) och åkte ut till havet.

Vid havet stannade vi sedan nästan hela dagen och varvade läsning med svalkande bad. Hemma igen blev det lite powernaps och sedan Rosé och grillning.

Jag tänker fortsätta mitt optimala semesterfirande idag också. Förmiddagen har spenderats läsandes en härligt okomplicerad bok i soffan, och efter ett svidande tungt benpass i eftermiddag tänker jag svalka mig med ett dopp i nämrsta sjö. Ikväll möter jag upp kompisarna för ett glas kallt vitt innan vi ska ta på oss nördiga glasögon och se 3D bio.