Fartlek i otakt (marathonpass 3, vecka 14)

Pass enligt schema:
2 km uppvärmning, ca 15 minuter
3*80 meter koordinationslopp
5 km fartlek, 33-35 minuter
2 km nedvarvning, ca 15 minuter

Känsla innan passet:
Efter förra löppasset, det med backintervaller, blev jag mer öm i knäet. Det höll i sig i en halv dag ungefär, innan det gick tillbaka till hur det har varit de senaste veckorna då det bara ömmar i vissa lägen. Jag är fortfarande helt nervös inför löppassen och oroar mig mycket för hur det skulle bli om jag tvingas ta en längre löppaus på grund av knäet.

Min plan:
Springa passet så likt schemat som möjligt, men vara medveten om att det kanske skulle ta längre tid än vanligt då jag sprang på en backig lite för mjuk väg.

Känsla under passet:
Jag började springa och jag hade inte ont i knäet. Härligt! Uppvärmningen gick ok, det kändes lite tungt att springa men det kändes ändå bra. Koordinationsloppen kändes bra och steget fint. Så kom fartleken. Det var verkligen ingen lek. Plötsligt kändes det som om kroppen hade glömt allt vad löpning heter. Jag fick inget flyt alls i löpningen och var därtill riktigt ansträngd. Pulsen var i höjden fast det kändes som om jag knappt tog mig framåt. Hallå vad är det som har hänt?! Kan kroppen verkligen ha blivit så mycket sämre på att springa efter ett uppehåll på två ynka veckor? Helt galet!
Någonstans kring kilometer 3 i fartleken kom takten tillbaka. Jag fick ordning på mina armar och hållning, på höften och på benen. Jag hittade flytet igen. Nu ska jag bara hitta farten också, för det är inte kul att åter igen traggla runt i över sjutempo och vara så ansträngd att man känner för att lägga ner och börja gå vid varje liten lutning.

Mitt pass:
Ca 2 km uppvärmning, 15'20 minuter, medelpuls 79%
Koordinationslopp
5, 2 km fartlek, 36'01 minuter, medelpuls 85%
Ca 2 km nedvarvning, 16'12 minuter, medelpuls 82%

Eh... För en knapp månad sedan sprang jag 5 kilometer på 30 minuter utan att dö. Saker händer snabbt här. Hoppas de går lika snabbt tillbaka upp i fart igen!

Krämpor:
Knäet gjorde lite ont när jag sprang som "fortast", och är ömt nu efteråt. Idag känns det dock mest i ett muskelfäste som dessutom är varmt. Ska massera det och smörja in med läskiga krämer!

Inför nästa pass:
Jag har faktiskt inte ens koll på hur nästa veckas schema ser ut, trots min överstrukturella läggning. Det är väl en ledsam indikation på hur stor tilltro jag har till att jag kan genomföra det. Jag måste helt enkelt kolla upp knäet. Vore väldigt dumt att springa på sig en bestående skada. Men tills jag får tid hos någon är det väl lika bra att jag fortsätter springa så att jag känner var jag har ont när jag väl kommer dit, right? :)