Tusingar, styrketräning och lättdistans (marathonpass 1 och 2, vecka 16)

Jag har inte orkat blogga de senaste dagarna eftersom jag jobbat mycket och allt har varit upp och ner känslomässigt. Inte heller nu känner jag att jag kan lägga energi på ett maffigt inlägg, så här kommer istället en informativ sammanfattning :)

• I måndags tränade jag stationsbaserad core i 45 minuter. 9 av 10 stationer angrep magen. Inte optimalt, men jag fick iaf träningsvärk i magen vilket jag inte fått på evigheter.
• I tisdags jobbade jag precis hela dagen.
• I onsdags smet jag tidigare från jobbet och lyckades efter en väldig massa jobbiga känslor ta mig ut och springa just innan det mörknade. 4 * 1000 meter stod på schemat. Knäet värkte ordentligt från början till slut, pulsen var oroväckande låg och helst hade jag velat ligga kvar i sängen. På något sätt lyckades jag ändå ta mig igenom intervallerna, därtill inom rätt tidsramar (runt 5:30 per intervall).
• Idag vaknade jag med massivt knäont. Ringde och bokade tid hos sjukgymnat som jag ska till imorgon. Gick till gymmet för att försöka träna bort det onda så som jag brukar men det funkade bara lite halvdant. Tränade i trekvart, dock inte speciellt intensivt.
• Under dagen lättade värken lite och för att verkligen känna efter var det onda sitter sprang jag den planerade lättdistansen nu ikväll. Knäet ömmade men inte lika mycket som igårkväll.
• På söndag morgon åker jag hit. Som jag behöver det!

Stirrandes i taket

Oj vad jag inte är på topp just nu. Jag är helt desperat efter att få slippa timvikarierandet. Jag orkar verkligen inte vakna dag på dag och inte veta om jag måste skynda iväg till arbete eller inte. Aldrig kunna planera mer än en vecka framåt. Ständigt räkna arbetade timmar och försöka få allt att stämma. Jag förtjänar mer än så. Jag har utbildning och jag är svinbra på det jag gör. Men jag är ung och jag är tjej.

I förra veckan blev jag uppringd av en arbetsgivare som erbjöd mig en fast tjänst. Han hade fått mig rekomenderad av en kollega och ville ha dit mig på intervju, ge mig ett tremånadersvik och därefter förhoppningsvis tjänsten om allt kändes bra. Jag skulle dit på intervjun imorgon. Imorse ringde han och berättade att han visst inte fick anställa någon under 26 år. Vi pratade klart och jag började störtgråta. Tre minuter senare ringer de från en av arbetsplatserna jag jobbar på och beodrar in mig. Och jag måste tacka ja för att jag måste visa mig intresserad eftersom jag så desperat vill ha ett jobb.

Så kom jag hem efter 11 timmars intensivt arbete. Helt slut i huvudet. Orkade visst inget annat än att lägga mig på sängen och stirra i taket en stund. Helst hade jag legat kvar där tills imorgon. Men det gick ju inte, för då hade min träningsplanering spruckit den också, och om jag inte ens kan planera den... Alltså sprang jag tusingar med alldeles för låg och hög puls. Det gick ok, men det känns dessvärre inte direkt bättre nu efteråt. Kanske imorgon. Jag återkommer då.

(försök till) Löpning

Typ såhär blöt blev jag idag. Dock inte lika glad.

Det gick inte alls bra att springa idag. Vid de första stegen kände jag av en sträckning/överansträngning/inflammation i vänsterbenet som antagligen kom i söndags. Jag har försökt stretcha bort den men har inte riktigt lycktas komma åt. Det känns inte så mycket när jag går, men just i löpsteget kändes det stelt och ömt. Inget jag inte hade kunnat springa igenom dock, det har ju uppenbarligen inte hjälpt med vila och stretching så att försöka mjuka upp det med löpning vore kanske inte helt fel.

Alltså sprang jag på, men märkte ganska snart att allt inte var ok. Löpningen kändes mycket tyngre än den brukar och jag kände mig väldigt ansträngd. Jag bestämde mig för att ge det ett par kilomter och se om det blev lättare, men icke. Luftrören började kännas ansträngda och jag mådde lite lätt illa. Ingen bra idé att fortsätta. Jag vände och gick hemmåt. Uppenbarligen behöver kroppen ett par dagar till på sig att återhämta sig från förkylningen. Och jag får väl snällt lyssna på den och vila lite till då. Skit.

Tur att jag fick kladdkaka och hallon efteråt i alla fall.

Återhämtningsjogg

Det blir dessvärre ingen skön återhämtningsjogg för mig idag. Inatt vaknade jag flera gånger av hosta och en lätt ömmande hals. Nu under dagen känns det bättre men fortfarande inte ok nog för att springa. Kanske, kanske imorgon. Om inte hoppas jag i alla fall vara pigg nog att träna core eller något annat lite lugnare. Det är svårt att inte träna efter en så härlig träningsupplevelse som söndagens!

Spinning + magont

När jag satte mig på spinningcykeln för drygt två timmar sedan kändes allt bra i kroppen. Jag var laddad för att köra på fullt. Så spände jag fast fötterna (borde köpa spinningskor!) och började trampa. Runt, runt, runt - aj, aj, aj. Varje gång mitt högra knä åkte upp mot kroppen gjorde det ont i magen. What the hell? En hel ledig och härlig dag utan minsta magont och så måst det komma nu?

Jag håller på att testa en medicin för min misstänkta magåkomma. Två veckors test ligger framför mig. Om medicinen fungerar kommer jag få mindre och mindre ont under perioden, kunna vara säker på att diagnosen stämmer, och därefter kunna ta medicinen då och då när jag vill äta något jag egentligen inte tål. Om medicinen inte fungerar kommer jag antagligen att få mer ont i magen under testperioden och kommer efter testet få börja om från ruta ett och nya potentiella diagnoser.

Tillbaka till spinningsalen. Det gjorde ont. Jag funderade seriöst på att hoppa av cykeln och vandra ut, men eftersom jag tyckte att den idén var oerhört jobbig och pinsam satt jag kvar. Allt eftersom passet gick började det onda släppa (tack för det alla lyckohormoner som träningen ger!) och mot slutet kände jag det inte alls.

Spinningpasset var i princip detsamma som det jag var på för tre veckor sedan, en trappa på 6 minuter 75%, 4 minuter 85% och slutligen 2 minuter mer än så. Gånger tre. Första trappan var jag lite seg och hade svårt att komma upp i puls, men de två andra trapporna kunde jag inte annat än att dras med av instruktörens fantastiska energi.

Jag gillar verkligen de här onsdagsspinningpassen. Instruktören är grym och peppande och musiken är proffsigt timad. Och så är passet hårt. Perfekt! Skönt att slutligen få till ett riktigt bra pass efter en så dålig start. Imorgon blir det drop set för armar igen!

Brännande lår

Haha, gårdagens benträning satt visst där den skulle, för idag började mina lår bränna av mjölksyra efter ungefär 50 meters cyklande... Den halvtimme det tog för mig att cykla till jobbet var således inte alltför behaglig, men fick mig ändå att bli sådär lite halvt träningshög. Det måste ha varit de underbara solskenet som bidrog till den euforin.

Igår kastade jag om helt i benpasset, skiftade både övningar, vikter och ordningsföljd av tränade muskler. Mest fokus låg på rumpa och baksida lår (brukar alternera mellan fram och baksida). När jag tränar baksidan lite extra brukar jag alltid få som mest träningsvärk i just baksida lår, precis under rumpan. Spännande nog har jag idag träningsvärk i skinkorna istället. Annorlunda, men säkert utvecklande. Väldigt nödvändig information det där, men jag kände att ni faktiskt behövde få veta hur jag har det med min träningsvärk ;)

Imorgon jobbar jag hela dagen, full av ångest över att jag inte får spinna ihop med Sara och River. Skänk mig några positiva tankar medan endorfinerna sprutar är ni snälla!

Kort morgonjogg

Ojojoj vad jag var trött när klockan ringde för morgonjogg imorse! Jag gick som i ett töcken mot badrummet där jag insiktsfullt nog redan lagt fram allt jag skulle ha på mig på löpturen. Hjärnan var verkligen inte med på noterna, utan bara uppmanade mig att gå tillbaka till sängen, genast! Jag stod emot befallningarna allt jag kunde och tänkte att när jag bara kommer ut så, då brukar löpningen komma av bara farten.

Väl utanför dörren upptäckte jag att det inte kändes lika kallt som jag befarat (döm min förvåning när jag senare upptäckte att det visst var tio minusgrader ute!). Jag började jogga och kroppen var med på noterna. Men, min hjärna ville verkligen inte vakna! Jag sprang på som i en dimma och fattade inte alls vad ljudboken handlade om, fast jag just nu lyssnar på en väldigt lättbegriplig chick lit. Efter 12 minuter vann hjärnan och jag begav mig hemmåt mot sängen. Det måste ha varit världshistoriens kortaste morgonjogg (totalt 20 minuter med den i och för sig exemplariska medelpulsen 71%).

Usch det är så frustrerande att vara så trött! I vanliga fall brukar det ju ändå gå att skaka på huvudet och skärpa till sig, men idag gick det verkligen inte. Jag har i och för sig en idé kring varför jag är trött, och i så fall borde jag piggna till igen om ett par veckor, men det är ändå jobbigt att stå ut. Well, imorgon blir det antagligen träning efter jobbet istället, det borde fungera bättre...

Ryck upp dig, snart släpper vi ju ut korna!

Min bror var lite gullig härokvällen när jag beklagade mig över saker som känns jobbiga just nu. Han uttryckte då i ett försök att muntra upp mig följande fras "Men du, snart blir det ju vår och så, solen skiner mer, då känns ju allt lättare. Och sen är det ju inte så länge tills vi släpper ut djuren heller, det är ju roligt!"

Haha, ja varför ska man krångla till det egentligen? Jag blir ju faktiskt glad av att se kornas lyckorus. Lika bra då att leta upp lite bilder och börja rycka upp sig redan nu!

Kurering

Jag kom iväg till jobbet imorse, men väl där insåg jag att mitt huvud inte riktigt var med i leken. Övriga förkylningssymptom som ont i halsen eller hosta märktes inte av nämnvärt, men i huvudet kändes det inte alls bra. Det värkte och pulserade samtidigt som jag kände mig allmänt borta. Jag bestämde mig då för att försöka ringa in någon som kunde ta min plats på jobbet, och vid elvatiden kunde jag åka hem. Ett snabbstopp på Willys för påfyllning av frukt och grönt och sedan kunde jag lägga mig i soffan.

Nu har jag varit hemma en timme och det känns faktiskt bättre. Märkligt men välkommet. Hoppas det inte blir så mycket av det här!

Benpass

Hela dagen har jag gått och laddat inför det tveklöst roligaste styrkepasset som finns - ben, rumpa och vader. Hela dagen har jag också försökt ignorera den irriterande känslan i halsen samtidigt som jag varit tvungen att dricka flera varma drycker för att kämpa mot frusenheten. Jag har också aktivt försökt ignorera hur ofantligt trött jag varit de senaste dagarna, och istället tänkt varma tankar om den vitamindryck jag börjat inta - Mivitotal (vitaminer som min 96-åriga mormor för övrigt tvingat på mig. vet någon så vet hon, liksom).

Efter jobbet stack jag såldedes till gymmet, bytte om och ställde mig i Smithmaskinen. Här skulle det göras utfall!

Utfallen var jobbiga, men dessvärre inte jobbiga på ett bra sätt. Pulsen kändes lite för hög och allt var lite jobbigare än det borde vara. Samtidigt var jag ganska stark - märklig kombination. Efter fyra set där pulsen ständigt stannade kvar i de högre zonerna gav jag upp. Nu sitter jag hemma i soffan med en filt på mig och hoppas att lite extra sömn inatt ska få mig att må bättre. Jag behöver energi imorgon nämligen, för jag ska spendera en heldag på ett äventyrsbad ihop med galna barn och som det inte vore nog hade det enligt träningsschemat suttit fint med intervaller efter jobbet. Vi får väl se hur det går med det.

Proteintillskott i gröten

Igår då jag trillade in i lägenheten halvt avtrubbad av trötthet och brist på energi gjorde jag i ordning en stor skål havregrynsgröt med hallon och hackad mandel. Just som jag ska sätta skeden i min efterlängtade mat upptäcker jag till min fasa att gröten innehåller en sådan här:

Så freaking äckligt! Det är i och för sig hemmaplockade bär jag har i gröten, så jag får räkna med att en och annan liten mask slinker ner, men en nyckelpiga?! Usch, tänk om jag skulle missat den och börjat tugga, det hade säkert krasat... Blä!

Mitt tålamod och humör var inte det bästa i all min trötthet, så sambon såg det som en bra idé att erbjuda sig att göra en ny portion gröt åt mig. Jag bad honom lägga på en klick blåbärssylt istället för att blanda i hallon den här gången. Döm min förvåning när han återkommer från köket med en skål blå sörja. Sambon ser min förvånade och kritiska blick och frågar lite ängsligt om jag inte brukade blanda i sylten i gröten och röra om ordentligt innan jag äter...

Lyckligtvis var jag för trött för att rata den oaptitliga blåa gröten och kunde (efter att blodsockret hunnit stiga) skratta åt sambons klantighet.

Ösregn!

Blä! Det är ungefär en timme tills jag ska cykla de fyra kilometrarna till gymmet för att spinna, och regnet verkligen öser ner. Blåser gör det också. Och bilen har såklart min pojkvän just ikväll. Usch. Well, tur i oturen är att jag har världes vackraste regnställ och pannband, som ni dessutom äntligen får se på bild!

Vintertrött

Jag vill bara sova!

Usch vad seg jag har varit de senaste veckorna. Jag har sovit mellan åtta och nio timmar varje natt, men likväl varit slö hela dagarna och extremt trött på kvällen. Först trodde jag att det var en effekt av den mindre närigsrika födan och de oregelbundna mattiderna under helgerna, men nu har jag varit tillbaka i vardagen med någurlunda vettig mat i flera dagar utan att ha blivit piggare.

Antagligen är det vintertrötthet som har börjat stöka. Förra senvintern var jag lika trött, och kände till och med en riktig fysisk längtan efter solljus. Jag ska försöka vara ute i dagsljus så mycket jag kan, men det är svårt när jag jobbar dagtid och måste vara inne. Raster är dessvärre ickeexisterande på båda mina jobb, så de kan jag inte utnyttja. Jag har också svårt att bara vara ute när jag bor i stan. Folk tror ju att man är knäpp om man bara står och njuter av solen... Nej, i sådana lägen saknar jag verkligen landet och att bara kunna gå utanför dörren utan att behöva möta något folk.

Imorse var jag förresten så trött när fågelkvittret startade att jag övertalade mannen att skjutsa mig till jobbet så att jag skulle få sova 20 minuter till. Väldigt nödvändigt...

Har ni några tips kring hur man får bukt på sin vintertrötthet?

Sömn, rygg och mjölksyra

Det är ganska imponerande, hur mycket jag kan sova nu när jag är sjuk. Det finns tydligen ingen gräns för det. Jag sover nio timmar på natten, och sedan i flera småomgångar på dagen. Däremellan är jag mest bara uppe och äter. Man får hoppat att all vila mig att bli frisk fortare.

Det finns dock en stor nackdel med att vila (sova) så mycket som jag gjort de senaste dagarna och det är min rygg. Min rygg gillar nämligen inte att vara stilla. Den drar ihop sig och fastnar då. Så igår eftermiddag hade jag så ont i den och i alla muskler som stelnat till att jag var tvungen att ta mig upp ur sängen och gå omkring lite. Pojkvännen ville väldigt gärna åka till IKEA för att se ut möbler till vår nya lägenhet, så jag hängde med honom. En tripp till IKEA innebar stilla promenad inomhus vilket blev perfekt.

Ryggen kändes faktiskt lite bättre efter att jag stått och gått i någon timme. Orken var det dock lite sämre med. När vi skulle ta trapporna upp till andra våning blev mina ben fulla av mjölksyra. Hur löjligt är inte det?

Nej, just nu längtar jag väldigt efter ett Afropass som mjukar upp ryggen, och ett tungt styrkepass som piskar benen.

Det är inte rättvist!

Efter en fantastiskt julig kväll på Liseberg i lördags började jag känna mig lite konstig i halsen. När vi kom hem bäddade jag ner mig, och valde att äta müsli och avokadomacka istället för den fudge vi köpt (det är inte vanligt!) och sov sedan över tio timmar. Men det hjälpte inte. I söndags vaknade jag förkyld. Igen. Det är faktiskt bara två månader sedan sist! Väldigt frustrerande och orättvist. Jag var såklart tvungen att ställa in spinningen med Andréa (trots att jag faktiskt drömde att hon kom med det osannolika uttalandet att "det inte är farligt att få upp pulsen när man är förkyld).

Top 6 i BodyFitenss +163. Jag gillar trean mest!

Bild: Jonas Lundberg

Fitnessfestivalen orkade jag dock gå på, och så roligt det var! Dels tycker jag att det är oerhört inspirerande att människorna som står på scen. Se alla muskler de kämpat för att få fram. Särskillt kul tycker jag det är med BodyFitness tjejerna eftersom det är dem jag kan relatera till bäst. Sen var det också jättekul att mingla omkring på mässan och möta massvis med kända ansikten - jag gick flera varv och bara njöt :)

Jaha, idag tillåter väl min huvudvärk mig knappt att lämna soffan, tur i oturen att jag är ledig, men usch så segt att vara förkyld, igen!

Onsdag 26/11: Illamående av spinning

Ok, förutsättningarna var inte de bästa. Trafikköer tvingade mig att planera om från BodyJam till RPM, och jag är inte förtjust i att planera om. Och trött var jag. Det är jag dock inte längre. Men inte heller är jag nöjd med passet.

Här följer några av alla de störande momenten:

• En instruktör som kom in i salen och genast berättade hur tråkigt det blev för henne att vara instruktör om vi deltagare inte svarade på hennes frågor och såg delaktiga ut. Jaha...? Är det inte vi som betalar för att träna så som vi vill?
• Någon i min närhet som luktade extremt illa. Så illa att jag ville täppa till näsan och bara andas med munnen. Till sist blev jag riktigt illamående av lukten.
• Instruktören som peppade på ett slentrianmässigt och inlevelselöst sätt.
• Upplägget. 4 pulstoppar med 4 i princip likadana intervaller vardera. Och så 4 återhämtningslåtar däremellan. Inte så varierat. (Detta var dock inget jag märkte av då Julia höll i nästan samma pass. En riktigt bra instruktör väger upp sådant).
• Instrutörens idiotiska vana att alltid ställa alla frågor två gånger, hur högt deltagarna än svarade första gången hon frågade.
• Mjölksyran i benen som gjorde entré vid låt nummer två och som fortfarande svider och molar.

Jag försökte kanaliera mina störande moment till träningsenergi, och det gick ok, även om det var svårt att ta ut sig ordentligt med illamåendet. Passet resulterade dock i 52 träningsminutrar med en medelpuls på 78% av max.

Well, nu ska jag sätta tänderna i en stor portion av Jossans underbara kyckling i kokosmjölk. Mums!

Nästan slut på intensivtjobbandet

Jag är ganska slutkörd. Det är tärande att vara på jobbet så mycket som jag har varit, speciellt då det ena jobbet är så intensivt som det är. Jag hinner inte ens äta mellanmål - inte konstigt om energin tar slut. När jag lämnade jobbet vid fyratiden igår var jag oerhört trött, men det var inte sömn jag hade brist på, utan mat. Jag stannade vid ett mysigt café och drack latte och åt en härlig macka med avokadoröra. Innan jag hade fått mat i mig var det inte ens att tänka på att åka till gymmet, men efter maten kände jag mig i alla fall liiite piggare, så gymmet blev det. Rygg och mage fick sig välbehövliga genomkörare innan jag tog mig hem, lagade mat och satte mig i soffan.

Egentligen hade jag tänkt springa imorse, men jag skippade det i förmån för sömn och kvalitetstid med sambon. På torsdag morgon tar jag bilen till Småland och där tänker jag i alla fall springa långt och ofta i den vackra skogen. Men, först väntar 29 timmar på jobbet (med 6 timmars sovande jour inräknat). Därefter är den idiotiska überintensiva arbetsperioden äntligen över. Det tänker jag fira med ett utrensande BodyStep pass!

Fredag 24/10 - Planerad morgonjogg

Åh vad jag inte ville träna när klockan ringde imorse. Jag kunde inte varva ner efter jobbet igårkväll och somnade alldeles för sent, och mina ben var blytunga efter gårdagens styrketräning (där jag för övrigt satte rekord i benpress - 140 kg!!). Jag sökte ursäkter för att få slippa den planerade morgonjoggen, men fann inga tillräckligt hållbara sådana. Om jag inte sprang då skulle jag inte hinna springa under den resterande delen av helgen heller, för jag jobbar under alla ljusa timmar. Så jag satte på datorn för att kolla gymtider och eventuella konditionspass under kvällarna. Inga gym hade pass vid de tider som jag är ledig i helgen. Hm... Jag bestämde mig för att testa det beprövade knepet att ta på mig träningskläderna och bara gå ut och göra det. På med kläder, starta ljudbok, hämta cykeln, cykla mot elljusspåret. Men nej. Cirka 200 meter hemifrån cyklade jag över en bro där det blåste så mycket att jag inte hörde vad som sades i ljudboken. Och regnet piskade mig i ansiktet. Och jag gjorde något jag inte gjort på länge - jag vände.

Egentligen är det ingen panik att jag inte springer idag. Jag får tillräckligt med träning denna veckan ändå. 3 högintensiva konditionspass är redan avklarade, 2 styrkepass likaså, och i helgen blir det 6 * 30 minuters medelintensivt cyklande. Men ändå. Jag skulle varit lite mer nöjd om jag bitit ihop. Samtidigt känns det ganska välbehövligt att få en extra ledig timme hemma till att göra absolut ingenting (ja, förutom att tvätta, laga mat och läsa bloggar).

Längtan efter löpning

Jag försökte mig på ett styrkepass idag men det gick åt skogen. Pulsen rusade iväg från repetition ett och ville inte lugna ner sig. Ett par övningar härdade jag ut innan jag fick underkasta mig min förkylning, igen. Skit! Kanske styrka imorgon då? Snälla...?


Hoppas, hoppas att jag är frisk nog att träna i helgen, för vi ska till svärföräldrarna i Skåne. De bor som ni kanske minns just i en stor bokskog. Förstår ni hur underbart det vore att springa fram bland bokar och höstlöv?

I ett desperat försök att bli frisk testade jag idag Malins vitlökskur. Gott var det inte, men det spelar mindre roll, bara jag får springa snart igen!

LÖSS!!!

Hjälp! Ett barn på jobbet har löss!! Ett barn på jobbet som jag kramar och umgås med dagarna i ända har löss! Så nu tror jag att jag har löss. Jag vaknar mitt i natten kallsvettig, inbillandes att det vore världens undergång om jag också hade löss. Jag drömmer att inget botemedel finns och att lössen alltid kommer att finnas på mitt huvud. Jag drömmer att sambon är den som egentligen har lössen och flyttar till andra änden av sängen. Jag vaknar och kliar mig i huvudet.

Jag har inte upptäckt några löss på mig, än. Och det vore väl kanske inte världens undergång om jag gjorde det heller, det går ju att få bort dem. Men det vore inte så trevligt eller fräscht heller. Och jag tycker hela tiden att det kliar i hårbotten...

Jag är lite friskare idag. Imorgon kanske jag vågar styrketräna ryggen lite, den värker så när jag varit så still som jag varit den senaste veckan.