En annan sorts konditionsträning

Att jobba dygn på ett ungdomslöst ungdomshem kan bli lite långtråkigt. När alla administrativa uppgifter är slutförda, tv:n och datorn inte underhåller längre; då är det illa.

Tur då att den enorma (och backiga) gräsmattan här inte har blivit klippt på åtta veckor, och att jag hade träningskläder med mig. Perfekt sysselsättning! Gräset var så tjockt och gräsklipparen så svag att jag ofta fick dra den bakom mig för att den skulle orka, och då och då även lyfta upp framänden för att den inte skulle dö av ansträngningen. Det hela slutade med nästan två timmars gräsklippning där min puls lång mellan 70 och 75%. Ett väldigt bra och välbetalt träningspass alltså.

Svettas på nio kvadratmeter?

På jobbet idag fick jag i uppgift att ha gymnastik med en kille som inte fick lämna ett 3*3 meter stort rum. Först fick jag lite panik och kände att jag verkligen verkligen ville göra något annat än att be honom göra 30 armhävningar och 50 sit ups, och efter att jag hade hunnit fundera och anteckna lite hade jag faktiskt ett helt papper fullt av funktionella och armytränings- liknande övningar som inte krävde så stort utrymme.

Att kunna erbjuda den här ganska uttråkade killen en timmes tankerensande träning var bland det roligaste jag fått betalt för att göra. Tänk er skillnaden från en äkta ghettokilles skeptiska min när jag berättar att vi ska köra ett riktigt hårt konditionspass, till hans häpnadsfulla "Shit, jag hade ingen aning om hur mycket träning man kan göra fast man sitter isolerad. Tack!" när passet var över. Det värmer i hjärtat.

Träningspasset bestod bland annat i plank- och ryggresningsvarianter, arm- och tricepsarmhävningar i olika kombinationer följda av olika hopp, axelpressar och olika typer av funktionella helkroppsövningar. Jag är ganska säker på att killen kommer att känna av sina muskler imorgon :)

Egentligen hade jag inte tänkt medverka speciellt mycket i själva träningen då jag inte hade något ombyte med mig, men när jag i slutet såg hur killen segade sig upp genom ryggresningarna fann jag mig ändå plötsligt liggandes på golvet jämte honom, utförandes de sista seten sida vid sida med min tillfälliga klient.

Någon gång när jag har tid och pengar borde jag utbilda mig till funktionell pt. Det är roligt att sprida sin träningsglädje vidare!

Functional Challenge

Ett vingligt flygplan

Igår var andra dagen jag gick bredvid på ett jobb som jag verkligen vill ha. Ett arbete på ungdomshem som verkar väldigt givande men ganska intensivt. Inga raster att äta på alltså. Nu hade jag tur nog att kunna smita iväg ett par gånger och försöka få i mig mat lite snabbt ändå, men ni kan ju tänka er hur enkelt det är att tugga i sig en supergrov macka på två minuter... (I vanliga fall äter man ihop med ungdomarna, men nu när det är så många livsmedel jag inte får äta gick inte det).

Anyhow, efter en rolig dag blev det ett snabbt ombyte och lite mellanmål innan ett pass Functional Challenge stod på schemat. En specialklass som jag såklart inte ville missa. Passet såg ut ungefär som jag förväntat mig (på promenaden på väg till gymmet gick jag och intalade mig att det är skönt att ta ut sig tills det gör ont). Väldigt mycket ben och rumpa som gav hög puls varvades med bålstärkande övningar på mattan.

De där låtarna med benböj och utfall omkring och på lådan höll på att ta kål på mig. Mitt dåliga energiintag under dagen gjorde att jag stundtals bars fram av endorfiner, och stundtals verkligen inte orkade mer. Tänk er typ skidhopp fast som utfall med ena foten på lådan, eller grenslande benböj följt av jämfota hopp upp på lådan, allt i en rasande fart. Resultatet? En maxnotering på 95% och ett leende på läpparna när låten var över.

När vi skulle ställa oss i den där yogaposen som är som ett flygplan var mitt största problem att låren skakade och gjorde ont. Det blev allt lite vingligt...

Functional Challenge var ett riktigt roligt pass som i kombination med lite för lite mat dock gjorde att jag faktiskt inte alls kunde motivera mig att styrketräna idag. Det blev en rask promenad istället. Styrketräna kan jag göra en annan dag. Kanske imorgon då jag arbetar pass tre på ungdomshemmet. Då kan jag träna biceps ihop med ungdomarna så att jag får lite extra respekt ;)

Steg, aj, steg. Steg, aj, steg.

Efter att ha haft det ganska lugnt på jobbfronten går jag nu in i en vecka med mycket jobb, och detta främst under eftermiddagar och kvällar. Tyvärr passar det ganska dåligt ihop med min önskade träning. Det är nämligen så att min högra benhinna fortfarande är riktigt öm. Jag har stretchat, smörjt med diverse salvor, masserat och använt mina inlägg men den gör fortfarande ont. Inte lika ont som i förra veckan, men tillräckligt för att en löptur inte ska vara att tänka på.

Och hur konditionstränar man då, om gymmet bara erbjuder konditionspass på tider då jag jobbar, och jag inte vågar fresta benhinnan med löpning? Jo, på gymmets konditionsmaskiner. Men, och detta är ett stort men - jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att stå och nöta på en crosstrainer, eller sitta och dra i en roddmaskin. Inte skulle jag stå ut med att köra på där i en timme. Verkligen inte. Lösningen på mitt problem? Intervaller.

Nu går dock min träningsplanering inte alls smidigt, för imorse vaknade jag upp med hosta och rosslande hals. Jaha, var kom nu detta ifrån? Det blir omstuvning i schemat och bålträning istället för intervaller idag då. Hoppas på att kunna ta intervallerna imorgon istället. Efter allt skrivande om intervaller börjar jag faktiskt bli riktigt sugen på dem!

Nike söndag - Den svenska instruktörseliten

Några av instruktörerna

Functional Moves

Dagen inleddes med ett pass funktionell styrka med Magnus Ringberg. Ett helt fantastiskt pass med spännande övningar som involverade hela kroppen. Och vilken härlig energi Magnus har! Som när han mitt i en intervall lite sådär i förbifarten nämner att "Snart kommer det en liten punkt där ni måste bestämma er. Känner ni den? Mm. Då var det dags att ta beslutet". Min kropp var väl dessvärre inte i toppform under passet, och det kändes inte så kul att göra fullt av utfall med min redan sargade rumpa, men tänk om det fanns sådana här pass på gymmen istället för BodyPump, vad lycklig jag skulle vara då!

Forza
Jag offrade mycket för den här klassen. Jag hoppade över konventets andra pass med hiphop gudinnan Kimberlee Jay, och jag kunde heller inte spinna loss till Terese. Forza lät nämligen som min grej - full fokus och styrka med ett träsvärd i handen, kan det bli mer power? Jag som till och med en gång i tiden köpte en madonnatracksuit, insåg att den inte gick att färga, sprejade den gul med specialfärg gjod för trästammar och köpte ett plastsvärd, allt för att få leka Uma Thurman för en kväll.

Nja. Själva forzan var bra. Omständigheterna var katastrofala. Vi var inträngda i en alldeles för trång sal och med en tankeverksamhet som antagligen inte var på topp för någon av oss kunde passet nästan klassas som livsfarligt. När jag genomförde det allra första slaget insåg jag plötsligt, att "just det, ett slag i luften med ett träslag involverar just de ryggmuskler som jag inte bör träna". Crap. Jag stannade kvar drygt halva klassen eftersom jag ville komma in i ett flow trots allt som arbetade emot mig, och jag tror att jag skulle kunna komma att verkligen gilla Forza. Känslan av att gå in i sig själv och de slagkombinationer man utförde gav ett härligt fokus och en känsla av kraft och oslagbarhet. Definitivt något jag vill testa igen med en starkare rygg och en mer folktom sal.

Kettelbell

Monica Björn guidade oss genom denna speciella form av styrke och uthållighetsträning, och hon guidade oss genom den bra. Nya träningsredskap gav nya övningar, och mage och rygg fick sig (ytterligare) en rejäl omgång. Det kändes dock ganska vanskligt att hantera ett klot i stora svängande rörelser utan att få någon personlig feedback och det känns som om skaderisken är ofantlig som detta ska forsätta att utföras i grupp. Nej, kettelbell hör nog hemma i gymmet med en kettelbellutbildad PT på armslängds avstånd.

Body Balance

På min lunch passade jag på att hoppa in på halva Body Balance passet med bland annat Johanna Andersson. Vilken kvinna! Hon var nog den klarast lysande instruktörsstjärnan under helgen! Full av karisma och med perfekt utstrålning för det pass hon instruerade.

Cardio Fitness Capoiera
Nadia Zaki guidade oss genom en Capioeratimme, och jag tror att vi var ganska duktiga för det hann verkligen kännas som att vi utövade Capioera. Vi lyckades sätta ihop en liten stegsekvens som jobbade för både kondition och kroppsmedvetenhet, och Nadia var expert på att få oss att slappna av och inte bli nervösa av hennes kändisskap. Återigen, kul klass, testar gärna igen!

BodyJam

Slutligen hoppade jag in lite på ett BodyJam pass, mest för att få hoppa omkring lite och få skaka ur benen. Ett energiskt gäng dansade omkring på scenen, och jag svängde med en stund innan jag avvek för att kolla på galningarna Petter Ehrvall och Fredrik Andresson.

Om jag hade haft någon energi kvar hade jag antagligen älskat killarnas hårda konditions- och styrkeklass full av nytänkande i form av tuffa parövningar.

En galen helg full av så många upplevelser och intressanta människor att det nästan känns lite overkligt när man tänker tillbaka på den...

Nike lördag eller "Varför dansar jag inte längre?"

Ett konvent. En enorm nedsläckt sal med strålkastare riktade mot en stor scen. En energisk instruktör som hoppar fram och tillbaka och ett hav av människor som gör detsamma nere på golvet. Hög musik. Massor av människor som älskar det jag älskar. Ett djupt lyckligt andetag senare och jag var mitt ibland glädjen och energin.

Blossom underhöll i pauserna

Video Dance

Först ut var ett danspass koreograferat att The Coreographer - Tony Stone. Tony var verkligen ett proffs. Han hade satt samman en koreografi som kändes cool men som var lätt att hänga med i och som dessutom utfördes till suverän musik. Ett höjdarpass!

Krump

Kimberlee Jay steg in i Sal 3 och fick mig att bli lite förälskad. Hon gav mig en inblick i den amerikanska hiphopvärlden som ter sig så magisk för mig. Full av attityd och charm började hon förklara för oss noviser om vad Krump egentligen är. En dansform utvecklad av arga unga i Los Angeles slum. Unga som bestämde sig för att uttrycka sina känslor på andra sätt än genom våldsamma handlingar.

Krump var således en rå och hård dansstil som skulle få oss att släppa våra aggressioner. Stora kaxiga steg med hårda stamp och välriktade armsvingar. Ett pass som verkligen föll mig i smaken och som fick mig att inse hur mycket jag älskar att dansa. Jag vill börja göra det igen!

Atletisk Muskel

I atletisk muskel fick Jari Ketola oss deltagare att svettas ordentligt samtidigt som våra muskler fick sig en ordentlig genomkörare. Vi fick bland annat göra djupa benböj med en liten extra böj i bottenläget, följt av en djup benböj med två små extra böj i bottenläget... upp till 15 små extra böj. Det kändes! Vi fick också sitta redo i sprintposition med ena foten på stepbrädan, och vara redo för att på Jaris kommando explodera upp i ett upphopp. Väldigt roliga övningar som krävde mycket fokus.

Pole Dance

Vet ni vad "Pole Dance" får mig att tänka på? Strippstänger. Vet ni vad vi fick använda för utrustning på passet "Pole Dance"? Body Pump stänger. Varken hett eller roligt. Hur mycket kan man göra med en Body Pump stång kanske ni undrar? Det undrar jag också. På de 40 minuter jag stannade kvar på klassen hade vi gått runt stången, lyft upp stången och lagt ner stången på marken och dansat någon form av salsa. Suck.

Bosu

Vid dagens sista pass var jag lite missnöjd med att bara få ha upplevt riktiga pulstoppar under ett av dagens pass (dansen var rolig men lågintensiv). Bosu antog jag skulle vara ytterligare ett lågintensivt pass. Jag hade fel. Man kan nämligen använda en Bosuboll som en step up bräda! Man kan hoppa upp och ner på den, man kan göra "Jumping Jacks" på den OCH man kan utföra grymma mag och ryggövningar på den. Who knew? Ett kul och annorlunda pass där Andréa och jag fick sällskap av Mela och Nilla. Roligt!

Dag ett var till ända och jag var mer en nöjd. Något annat jag kände var trötthet. Ikväll känner jag också trötthet, så en redogörelse av dag två kommer nog först imorgon.

Onsdag 8/10 - BodyStep

Jobb jobb jobb. Trött trött trött. Men nu är det "helg" i alla fall! Nu är jag ledig två dagar i rad, såå skönt!

Det gym jag tränade på idag ligger väldigt nära mitt ena jobb, men skillnaden i sinnestillstånd mellan jobb och gym är enormt. Efter jobbet känner jag mig tillfreds men trött och ofokuserad, och då längtar jag något oerhört efter att få känna pulsen slå hårt och låta hjärnan slappna av. Idag erbjöds detta i form av BodyStep. Så fort jag kom in på gymmet blev jag lite fjantigt lycklig. Jag är så glad att jag kan träna BodyStep igen, jag har verkligen saknat det!

Passet idag gick fint. De första låtarna var jag trött. Kroppen och konditionen kändes fin, men jag var bara så trött. Halvvägs in i passet var jag på g, och i slutet kände jag mig oövervinnerlig. Vart enda steg satt, jag flög och jag hoppade. Svetten stänkte. Trots att det bara var andra gången jag körde passet sitter stegen, och jag såg till och med att instruktören sneglade på mig ett par gånger när hon tappade bort sig. Instruktören var förresten gullig nog att självmant komma fram och berömma mig efter passet slut. Hon haffade mig och berättade hur duktig hon tyckte att jag var, och sa att det märktes att jag tränat mycket BodyStep. Såklart, jag är ju proffs ;) Väldigt kul med lite positiv feedback!

Vet ni förresten, när jag testade BodyStep för allra första gången tyckte jag att det var det jobbigaste jag någonsin givit mig in på. Jag kan tänka mig att det var cirka två år sedan mitt första pass, och då hade jag lägsta nivån på lådan och varken hoppade högt eller sjönk djupt. Ändå var det spyjobbigt. Och efter uppehåll av just detta pass har jag alltid upplevt det som - spyjobbigt. Men inte nu inte! Nu håller min kondition uppenbarligen en grövre kaliber. Innan sista låten kände jag att jag hade massvis kvar att ge. Roligt!

Challenge

Idag stod superhärlig Challenge på schemat. Eller, nja, superhärligt är det ju inte endast, det är supertufft och spyjobbigt också, i alla fall om man är envis och högpresterande som mig och alltid vill vara starkast, snabbast, uthålligast.

Lite övningar var utbytta, lite nya varianter fanns att tillgå och det var skitkul! De två konditonsstationerna som brukar finnas med i cirkeln var dock borttagna och tillagda i slutet i stället, efter att cirkelstyrkan var över. Inte en bra ändring om ni frågar mig, jag vill ha med dem i cirkeln! Utan dem är det fortfarande jobbigt för konditionen eftersom intensitet och tempo är högt, men det är lite lika "undrar om jag orkar en rep till eller om det börjar flimra för ögonen då"- jobbigt.

Konditionsdelen bestod idag av skottkärrekörning och idioten i två hemska minutrar, så visst fick konditionen sitt den också.

Nu tre timmar efter att passet slutat har jag ätit och druckit ordentligt men är fortfarande helt matt i kroppen. Nice.

"Du tjejen, med dina biceps..."

En Challenge? - Ja absolut.

Sportlife Challenge, cirkelträning med hög puls. Idag var andra gången jag gick på passet. Första gången var otroligt jobbigt, men idag var det ännu jobbigare.

10 stationer. 40 minuter runt, runt på dessa, en minut på varje. 10 sekunders byte.

Efter det: 5 minuters hinderbana, hoppandes över stepbrädor.

Efter det: Olika varianter av plankan i 3 minuter.

Det är sjukt jobbigt att inte få vila. Det är så jobbigt att varva konditonsövningar med uthållighetsstyrka att pulsen som max var uppe på 190 och som medel var 163 slag per minut (93 respektive 80%).

Ännu jobbigare blev det av komplimangerna. Instruktören var nämligen världens snällaste och mest peppande och överöste mig med komplimanger. Det var allt från "perfekt teknik" till "grymt snygga armar" till "du tjejen, med dina biceps får jag nog hämta fram tyngre vikter". När jag sedan lyckades utföra hyfsat stabila knäböj på typ en uppochnervänd Bosuboll i en minut fick jag så många komplimanger att jag var tvungen att avbryta övningen lite, le brett och tacka.

Underbart roligt med självförtroendeboost, men samtidigt extremt jobbigt! Instruktören var på mig i nästan varje övning, hämtade tyngre vikter och peppade. Inget fusk där inte, jag kunde ju inte! 40 minuters spytuff styrka fick mig faktiskt att kasta blickar mot utgången och toaletterna, illamåendet stod mig upp i halsen.

Jag lyckades hålla ut, fråga mig inte hur, och nu är jag väldigt nöjd med min insats, och väldigt tacksam för grymma instruktörer.

Snart blir det paket

Jag fick skjuta upp konditionen igår igen eftersom jag fortfarande hade småkänningar i halsen. Ingen dans för mig alltså, men däremot styrketräning för ryggen. Passet gick bra, jag kunde höja vikter i en del övningar och idag har jag härlig träningsvärk.

Nu är det ungefär en halvtimme kvar på jobbet, därefter ska jag cykla hem och packa in mig och pojkvännen i bilen och börja färden mot Småland. Ikväll stundar födelsedagskalas med släkten (fast jag fyller imorgon), och när kvällen blivit ljummen nog och gästerna gått hem skulle ett löppass sitta fint.

Imorgon väntar förhoppningsvis frukost på sängen och massvis med paket :) Därefter tror jag att vi åker på någon utflykt, kanske till havet eller Visingsö och Gränna.

Lördagen inleds antagligen med ett löppass och klockan fyra anländer ett gäng kompisar för firande och festligheter. Utsikterna är alltså goda för att det blir en riktigt bra helg!

Snart dags för benen...

Åh vad jag är träningssugen! Tung styrketräning för ben och rumpa är vad jag suktar efter just nu, men ännu återstår några timmar på jobbet. Därefter slänger jag mig på cykeln och tar mig till gymmet. Jag kommer bara att ha drygt en halvtimme på mig att träna innan det stänger, så det är lite tidspress. Tur att jag redan är uppvärmd från cyklingen.

Igår blev det förutom cyklingen fram och tillbaks från jobbet (totalt 55 minuter) 20 minuter på Crosstrainern. Egentligen hade jag tänkt cykla en längre runda efter jobbet, men åskskurar satte stopp för de planerna. Det blev alltså inneträning istället, framför den underbara serien Work Out.

Träning, drama och glamour i en härlig blandning.

Löpningen ligger dessvärre på is ett tag för att skona benhinnan, men oj vad jag saknar den =(