Pass enligt schema:
14 km på 101-112 minuter
Känsla innan passet:
Gårdagskvällen spenderades i goda vänners lag och med ett antal glas vin. Imorse plågade sambon och jag oss upp vid 06.00 och åkte tillbaka till Göteborg. Jag fick dock lyxen att sova nästan hela vägen och därefter krypa ner i sängen vid hemkomsten, medan sambon åkte iväg till jobbet. Frukost och tidningsläsande i sängen, och så var det dags för löpningen.
Min plan:
Lite spänd inför hur knäet skulle kännas vid en så lång tur. Planerade att hålla jämn och lugn fart passet igenom, mitt näst längsta pass någonsin.
Mitt pass:
De första kilometrarna kändes lite tunga, vilket jag fick förklaringen till när jag såg på klockan, de hade avverkats i under sjutempo, trots att jag borde använt dem till att värma upp. Psykologiskt kändes det dock skönt att ha kommit en bit på kort tid eftersom jag visste att ett par ordentligt sega backar väntade. Där går det inte fort vill jag lova.
Men det gick faktiskt lite lättare i backarna än det burkar. Jag tror att backträningen har slipat min teknik för det känns smidigare att springa genom dem. De riktigt sega tog jag mig uppför gåendes och passade på att dricka under tiden.
Idag sprang jag som vanligt ett varv på åttan i Skatås, men lade på Andréas inrådan till mina extra kilometrar genom ett varv kring lilla Delsjön. Det ångrade jag verkligen inte. Det var fantastiskt vackert kring sjön, och dessutom någorlunda folktomt. Jag passade på att stänga av ljudboken och bara njuta av naturens stilla ljud.
Löpningen kändes ok passet igenom. Benen var trötta och fulla av mjölksyra vid minsta lutning, men det funkade. Pulsen var lite högre än den brukar men känslan var behaglig så jag sprang på. Knäet bråkade inte alls. Kilometer efter kilometer avverkades och plötsligt sprang jag upplopp mot mål. Tiden hade verkligen flugit iväg, och det är lite konstigt med tanke på att jag var ute i över 100 minuter...
Så nöjd med att passet flöt på bra och med att jag kunde springa på så länge utan att det blev varken tråkigt eller för jobbigt. Nöjd!
Mitt pass:
13,8 km på 105 minuter. Tempo 7:36. Medelpuls 82%.
Inför nästa pass:
Nästa veckas schema innehåller bland annat tusingar som seriösa löpare (väl?) kallar en kilomtersintervaller. Således ser jag extremt mycket fram emot att få springa dessa, och kommer att känna mig som en profsig och seriös löpare när jag genomför dessa. Det ser jag fram emot!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Va bra du ar! Sjalv ar jag grasligt nojd nar jag orkar springa 10km i lunk takt ;) Har precis tagit upp min lopning igen efter manga ar...
Vilket bra pass! Och jag blir så imponerad av dig som följer programmet så till punkt och pricka (med undantag då undantagen är befogade). Och att längta efter intervaller direkt efter att man avklarat det nästlängsta passet någonsin - du är ju galen :)
Karin - Tack! Det är häftigt med de här programmen (på marathon.se), för de låter en utvecklas men i en takt som verkligen funkar. Och jag är fortfarande helt imponerad av att man orkar jogga så långt som en mil, det är ju galet långt egentligen!
Snorkfröken - haha, ja det är kanske lite galet. Men har man fastnat för något så ;) Jag gillar verkligen stuktur så för mig är det här med scheman perfekt!
du är redan proffsig löpare! :)
vad kul att det gick så bra! Och visst är det obeskrivligt vackert vid lilla delsjön.. säg till när du ska springa där nästa gång, så kan vi kanske ta sällskaå. Jag kan stå för pratet :)
Vilket härligt pass! Och nästan ännu hrligare att få lägga sig i sängen efter bilfärden :). Jag kommer nog boka best of the best på lördag, vore skoj om du vill följa! Höra av dig bara.
Sara - Hehe, nja, men snart kanske :)
Andréa - Jaa det var jättefint, och så skönt att det inte var lika fullt av folk där! Springer gärna med dig om du pratar ja :)
Frida - ja det var mer än skönt att få krypa ner i en säng efter att ha sovit halvkasst i bilen! Jag ska se över min ekonomi lite och fundera, säger till när jag har bestämt mig!
Skicka en kommentar