Backintervaller och styrketräning (marathonpass 2, vecka 13)

Älskling, ställ dig där borta tack...

Pass enligt schema:

2 kilometer uppvärmning 14-15 minuter

Löpskilning, skip

Lång backe, 15 minuter

2 kilometer nedvarvning 14-15 minuter

Fokus på teknik. Inte springa för snabbt utan tänka på steget. Mellan 35 sekunder och 1 minuts löpning uppför, sedan vända ner igen.

Känsla innan passet:
Efter att ha sovit ordentligt inatt igen kände jag mig ganska pigg imorse. Efter frukost bar det av till gymmet där jag tränade rygg och mage. Jag testade på ett par nya maskiner idag, en magmaskin där man rörde knän mot armbågar - riktigt jobbig, och en ryggmaskin som liknade t-rodd som också tog bra. Energin dalade mot slutet av passet och när jag kom hem lade jag mig och sov en stund. Efter det var jag någorlunda pigg igen.

Min plan:

Idag sprang jag alltså med Andréas löpargrupp. Jag vet att alla där har sprungit väldigt mycket längre än mig och således springer snabbare, så jag förberedde mig på att det skulle bli spyjobbigt. Dessutom skulle de springa en sjukt lång backe (300m), så jag fick frångå schemat lite, men jag ville testa att springa ihop med dem ändå.

Känsla under passet:
Efter samling satte vi av i gemensam trupp mot intervallbacken som låg tre väldigt kuperade kilometrar bort. I några minuter sprang vi alla tillsammans och det var riktigt mysigt måste jag säga, men när backarna började fick jag släppa dem och springa lite saktare för att ha energi kvar till backen.

Och så kom backen sen då. 20 minuters löpning upp och ner, upp och ner. Jag mätte aldrig tiden upp men jag kan tänka mig att det tog mig ungefär 2 minuter att springa upp. Det var extremt jobbigt. Min kropp består främst av explosiva muskelfibrer och glänser på backar som tar runt halvminuten att springa, därefter dör jag. Väldigt nyttigt med längre backar alltså. Efter varje uppförsbacke vände illamånendet i halsen, och ändå kunde jag njuta av den galna känslan av total mjölksyra i ben och rumpa och den konstiga segheten som följde detta.

De där 20 minutrarna gick ändå fort (det var väldigt bra att ha folk omkring sig hela tiden, och ännu bättre att ha en snygg och peppande Andréa med sig i backen), och vips var det nedvarvning. Underbar nedjogg och stretch och nu väntar jag på att den där härligta "dagen efter extrem tränings"skänslan ska infinna sig imorgon.

Mitt pass:

3 kilomter uppvärmning: 20 minuter, medelpuls 84%

22 minuters backlöpning: medelpuls 86%, maxpuls 94%

2 kilomters nedvarvning: 12:33 minuter, medelpuls 82%

Ett tufft pass med andra ord...

Inför nästa pass:

Veckans långpass byts ut mot Bohusledslöpningen på söndag, och eftersom den löpningen förhoppningsvis blir bra mycket längre än det schemalagda långpasset på 13 km byter jag ut veckans tredje löppass (5 km lättdistans) mot alternativ träning, förhoppningsvis denna. Nu blir det mat och dryck i soffan!

Sådärja!