6 kilometer lättdistans (marathonpass 1, vecka 14)

Då var jag igång med programmet igen efter två veckos uppehåll. En vecka där jag inte tränade alls och en där jag tränade ungefär lika mycket som vanligt, fast annan konditionsträning än löpning.

Det som har ställt till det är alltså dels rejäl förkylning och dels ett ömmande knä. Nu har knäet dock inte gjort ont på några dagar så i förmiddags var det dags att testa löpningen igen. Jag var riktigt nervös inför de första stegen. När jag testade att springa några steg för en dryg vecka sedan gjorde det rejält ont. Det gjorde det inte idag!! Det kändes kanske lite konstigt i början, men det gjorde inte ont. Alltså kunde jag med glatt sinne fortsätta in i skogen och mot mina planerade sex kilomtetrar.

Knäet gav sig till känna lite till och från under passet. Aldrig så att det högg till av smärta eller gjorde riktigt ont, men ibland molade det till och ibland kändes det lite trögt och tungt. Jag försökte så gott jag kunde att inte kompensera för det utan att springa på precis i samma stil som vanligt, men det är nog svårt trots medvetenhet. Det var förresten inte bara knäet som protesterade. Kroppen hade visst glömt av det här med löpning under den långa tvåveckorspausen... Steget kändes något tungt, konditionen ansträngd och olika kroppsdelar och muskler turades om att ömma till lite. Inte helt oväntat.

Jag sprang i mål på 42:30 och är supernöjd över att det gick att springa. Knäet gör inte ont nu efteråt heller, men det känns lite trögt. Planen är att följa marathonschemat denna veckan och se vad som händer med knäet. På programmet är det passande långpassvila, istället en fartlek och ett backpass. Dessa tänkte jag springa på onsdag respektive fredag. Däremellan blir det styrka, speciellt med fokus på benen. Jag hoppas det visar sig vara en plan som funkar för knäet.