På morgonkvisten vaknade jag flera gånger av att det var ljust i rummet. Solen sken så starkt att jag för några yrvakna sekunder trodde att jag befann mig utomlands. När klockan väl ringde efter nio sköna sömntimmar ville jag mer än gärna ut och morgonjogga.
Det var ljuvligt ute! Soligt och varmt fast det var tidig förmiddag. Lite dis låg kvar över ängarna men luften var klar och frisk. Jag sprang samma fina runda som i lördags, men mycket saktare denna gången eftersom jag sprang innan frukost. Jag försökte hålla mig runt 70% men det är svårt! Jag kommer knappt framåt när jag springer så sakta, så medelpulsen landade till sist på 74%.
I kroppen kändes det inte riktigt lika smärtfritt som i lördags. Fotsulorna var ömma av inläggen och benen var stela. Men vad gjorde det när jag kunde dra ett djupt andetag, se ut över den vackra naturen och bli helt varm i bröstet?
Imorgon lämnar vi Skåne för den här gången och åker tillbaka till Göteborg och verkligheten. Tråkigt att lämna landet och ledigheten men skönt att få sova i sin egen säng igen.
3 kommentarer:
Bra inställning - både med löpningen och vardagen. Det lever man långt på!
Visst är det skönt att det bara blir ljusare och ljusare?
Snorkfröken - Ja det är skönt de dagar då man kan se det ljusa i allt.
Erika - Åh ja det är helt underbart. Jag blir helt fåningt lycklig :)
Skicka en kommentar