Rekord och ridtur

Jag har varit extremt springsugen de senaste dagarna. Ända sedan jag drömde den där drömmen om att springa ett marathon bara för upplevelsen har jag velat ge mig ut i skogen och bara springa på. Igår var det dags.

Just framkommen till svärföräldrarna i Skåne krånglade jag i mig all utrustning (det känns så ibland) och gav mig av ut i den fantastiska bokskogen. Tanken var att springa sakta och känna efter - hoppas på att benhinnan och vaden inte skulle smärta. Men så började jag springa och så kändes det helt underbart och frihetsgivande. Så jag sprang på normalt. Sen sprang jag lite snabbare ändå, för fast puslen visst var hög kändes det inte alls jobbigt. Kilomterna avverkades och jag älskade varje minut.

Tillbaka vid huset igen var jag efter knappt 32 minuter, vilket är rekord för mig på den ganska backiga 5 kilometersrundan. Högerbenet var lite trött men gjorde inte ont. Hoppas hoppas att jag kan få börja springa igen nu!

Ridtur

Idag har jag gjort något annat underbart; jag har varit på en skogsridtur ihop med min sambos syster. På varsin vacker häst gav vi oss ut i skogen. Nuförtiden när jag rider (vilket är för alldeles för sällan) blir jag alltid lite nervös innan och oroar mig för hur det ska gå, men så fort jag suttit upp och skrittat iväg släpper allt och jag börjar njuta i fulla drag över att sitta på en mäktig häst som tar mig fram över mossiga skogsstigar.