Valborg

Det blev inte speciellt mycket till Valborgsfirande för min del då jag skulle upp och till jobbet tidigt imorse, men en lite speciell dag blev det i alla fall. Under eftermiddagen fixade pojkvännen och jag iordning i lägenheten, hängde upp tavlor och trixade. Små saker som gör stor skillnad för helhetsintrycket! Nästa lördag ska det mesta vara färdigt för då blir det inflyttningsfest. Lagom tills dess vågar jag nog också lägga ut lite före och efter bilder på hur det ser ut hemma :)

Igårkväll åkte mannen och jag in till centrum och strosade lite. Riktig sommarkänsla med värmen och allt folk som var ute. Dagen avslutades på bästa sätt på Heaven 23 med smarrig sallad, frisk Cosmopolitan och nervkittlande utsikt.

Idag har jag vilodag. Känner mig lite, lite stel i högervaden och ser till att stretcha så fort jag kommer åt. Imorgon är det nämligen dags för pass tre i min marathonträning, som jag numera har sällskap i. Kul!

Morgonjogg (pass 2, vecka 1)

Jag råkade visst sova lite för länge idag så när jag väl tagit mig ur sängen och i löparkläderna var jag redan rejält hungrig. Det var dessvärre inget jag kunde göra något åt; ändrade jobbplaner gjorde att jag var tvungen att springa på morgonen idag.

Ute i Skatås var skogen underbart svalt och svalkande. Enligt schemat skulle jag upprepa gårdagens pass, men då jag sprang på fastande mage och egentligen borde hålla mig kring 70% i puls fick jag sakta ner tempot lite och sprang runt 8 min/km istället för de planerade 7 min/km.

Det är lite jobbigt psykologiskt att springa så sakta när de flesta av er som bloggar springer så mycket snabbare, men jag försöker hålla kvar mina rationella tankar och inte stressa på. Jag behöver ta det lugnt i början och springa i rätt pulszoner, annars kommer det här säkert inte att fungera. Insikten att jag kan gå snabbt och hålla samma tempo är lite besvärande, men jag måste komma ihåg att ta det lugnt och vänja kropp och framför allt mina ben, senor och leder vid belastningen som löpsteget ger.

Dagens pass gav

2 km lugn jogg på 16 min

1 km gång på 10 min

2 km lugn jogg på 16 min

Medelpuls 73%

Som jag älskar känslan efter ett sånt här lugnt morgonpass! Det är som om jag går omkring hela den följande dagen med en egen liten hemlighet som gör att jag går och småler för mig själv. Jag har ju startat dagen på det bästa sättet man kan starta en dag på!

It has begun (pass 1, vecka 1)

Minns ni hur jag för några veckor sedan drömde att jag skulle springa ett marathon? Hur jag såg fram emot den mentala upplevelsen det skulle ge mig att springa så långt, och hur jag lyckats koppla bort alla tankar på min prestation och på folket som skulle springa med mig?

Den där drömmen höll sig fast i mitt medvetande ett par dagar. Jag gick och funderade över den men insåg att jag ju faktiskt inte gillar att springa bland folk, och att min kropp nog inte skulle uppskatta 4,2 mil på asfalt. Så jag slog bort tanken. Marathon? Inget för mig.

Veckorna gick och jag insåg att gruppträningsschemat på gymmen snart skulle tunnas ut inför sommaren. Dags att börja springa på allvar igen alltså. Men vore det inte lite smidigt att ha ett färdigt schema att springa efter, och ett mål att nå fram till?

Så kom jag på det.

Jag ska såklart springa ett marathon i egen regi, en helt vanlig dag på någon vacker skogsslinga, för upplevelsen och resans skull.

Nu är jag dock inte i löpform att springa marathon i dagsläget. Jag har faktiskt inte sprungit regelbundet på flera månader. Därför är min plan att ägna sommaren och lite av hösten till att springa mig igenom Szalkais marathonprogram och att någon gång framåt oktober ge mig ut i skogen och ut på jakt efter min mentala upplevelse. Lite omvänt att börja ett marathonprogram nu, men what the heck, det är ju ändå på somrarna som jag springer!

Först hade jag tänkt börja på 6 timmarsprogrammet eftersom jag springer så sakta, men då jag skummade igenom träningspassen insåg jag att det innehöll för lite löpträning för min smak, och tänker istället följa 5 timmarsgruppen, men kanske sakta ned tempot något.

Idag sprang jag mitt första pass.

2 km lätt distanslöpning på 14 minuter, följt av 1 km gång på 10 minuter, följt av ytterligare 2 km lätt distanslöpning på 14 minuter. Totalt 38 minuter.

I början kändes det hur lätt som helst. Jag fick till och med sakta ner tempot för att hålla mig till schemat, men efter tio minuter började den tryckande värmen ta ut sin rätt och det blev tyngre. Jag utförde passet precis som jag skulle men min puls var nog en aning högre än vad herr S skulle ha önskat. I fortsättningen ska jag försöka koncentrera mig lite mer på mina pulszoner och lite mindre på kilometertiderna.

Då var jag igång. Jag ska springa ett marathon. Hur spännande som helst!

Utseendefixerad yoga

Kvällens yogapass föll mig inte riktigt i smaken. Det är svårt att komma in i en yogalik sinnesstämning när instruktören har en halvt genomskinlig top på sig, med en vit spets-bh under. Ja, det är bekvämt att se på en instruktör som är snygg, men det där passade inte riktigt in på gymmet...

Själva klassen var helt vanlig yoga, med alla de vanliga poserna, men med små pauser emellan. Jag vill hellre att yogan flyter på utan stopp så att jag kommer in i ett flöde där kroppen rör sig utan att jag riktigt hinner tänka på något annat än att positionera min kropp rätt. Ingen klass jag kommer besöka igen alltså.

Nu är det drygt tio timmar kvar tills jag ska träna core, ytterligare några timmar tills jag påbörjar jag en 26 veckor lång resa. Stay tuned!

Känslan efter ett riktigt hårt träningspass

Igårkväll hinkade jag i mig litervis med vatten men imorse vaknade jag ändå med huvudet bultande av vätskebrist. Igår efter träningspasset var jag så överhettad att de svala regndroppar som landade på min hud fick mig att rycka till. När jag skulle somna igår frös jag så att jag var tvungen att gå upp och ta fram ett extra täcke, men idag känns det som om min kropp börjar koka så fort jag har mer än en t-shirt på mig.

Många skulle nog se dessa fysiska upplevelser som obehagliga, men inte jag. Jag går bara omkring och myser, nöjd med hur långt jag lyckades pusha mig igår. Idag tackar jag kroppen med en lugn återhämtningsdag och 75 minuter yoga.

Svettig

Då var (bloggen om) min träning igång på allvar igen. Imorse fick jag sällskap på en fin morgonpromenad i skogen och för ett par timmar sedan tränade jag S-Fuctional.

Det var andra gången jag tränade det ovan nämnda passet och det var av någon anledning jobbigare idag. Kanske berodde det på att jag var helt utvilad och fri från träningsvärk och inte kunde finna någon ursäkt att inte göra de jobbigaste alternativen av varje övning, kanske hade det att göra med att dagens instruktör var lite mer medryckande och säkerligen spelade temperaturen i salen in. Dagens sista pass och ingen luftkonditionering - oturlig kombination.

Nu sitter jag framför datorn vrålhungrig och med vätskebrist, men är väldigt, väldigt nöjd med min insats. Det dröjer nog inte en lång stund innan jag flyttar mig mot sängen. Jag har en känsla av att min kropp behöver en hel del återhämtande sömn inatt...

Bland sköldar och spjut

Medan halva bloggsverige tränade tillsammans vandrade mina vänner och jag omkring i skogen utklädda till vikingar. En underbar dag i fantastiskt väder; jag gick och njöt precis hela dagen!

Men, nu är datorn lagad och en liten förkylning bekämpad, så nu blir det träningsblogg för hela slanten igen!

Träning i veckan

Dags för en liten snabbgenomgång av vad jag har haft för mig i träningsväg i veckan.

Core och Challenge

Efter en vilodag i tisdags gick jag ut hårt i onsdags. Dagen började med 45 minuters core och jag måste säga att jag behärskar de flesta övningar ganska bra nu. Det är häftigt att ha gjort framsteg så snabb där! Vissa övningar är fortfarande sjukt tunga, och plankan besegrar mig alltid, men det går framåt där också!
På kvällen genomfördes ett Challengepass på 44 aktiva minutrar med 84% i medelpuls. Antar att jag inte behöver säga mer än att det var superjobbigt men samtidigt riktigt gott. Många roliga varianter på övningar; jag kunde göra olika övningar för varje muskelgrupp alla tre varven.

Combat

På Sportlife Ullevi fick jag en glad överraskning när jag såg att det var Julia som skulle hålla i Combaten i torsdags. Innan passet kände jag mig sliten och hade ont i magen, men det trollades bort när jag sveptes med i Combatglädjen. Jag har inte tränat Combat på flera månader och blev nykär. Inte verkade det skada ryggen heller, ja, förutom den grymma träningsvärken jag fick där vill säga :-D

S-Functional

Idag premiärtränade jag S-Functional. Det var ok. Antar att det inte blir så lätt att leva upp till normen då det var självaste Magnus Ringberg som instruerade det första funktionella pass jag tränade. Trots avsaknad av riktigt wow-känsla var det ändå ett bra pass som skulle passa utmärkt att träna en gång i veckan (och kanske inte då man har träningsvärk i hela kroppen som jag hade idag). Det var flera övningar jag kände igen från passet med Ringberg, det var styrka blandat med konditionsintervaller och det kändes verkligen som om hela kroppen fick en genomkörare. Negativt var dock att passet var superkort, vi var stretchade och klara efter 45 minuter, och att det gavs noll chanser till att dricka vatten under passet. Om man bara tänker till lite på hur dessa två faktorer kan kombineras löser det nog sig ganska smidigt.

Nu väntar en helg av lite jobb och lite socialiserande, och förhoppningsvis 90 minuter yoga på söndag. Det vore nice, eller som min sambo så skönt uttryckte det "Shit vad du kommer bli avslappnad!"

Datakrångel

Man är inte lite bloggberoende när man desperat försöker läsa era bloggar trots att dataskärmn är så kornig att det egentligen inte går att ursklja några bokstäver alls.

Data nummer ett har antagligen ettsöndrigt grafikkort och kanske inte går att rädda. Data nummer två är tappad i golvet och lämnad på lagning efter misstänkt glapp i strömsladden. Jobbdatorer finns inte att tillgå för tillfället; därav blogguppehållet.

Ber om ursäkt ör eventulla stavfel i inlägget, ser knappt alls vad jag skriver :D

Morgonjogg (berättad från kvällsperspektiv)

Titta så söta (och goda!) bordsdekorationer vi fick vid påskmiddagen!

På morgonkvisten vaknade jag flera gånger av att det var ljust i rummet. Solen sken så starkt att jag för några yrvakna sekunder trodde att jag befann mig utomlands. När klockan väl ringde efter nio sköna sömntimmar ville jag mer än gärna ut och morgonjogga.

Det var ljuvligt ute! Soligt och varmt fast det var tidig förmiddag. Lite dis låg kvar över ängarna men luften var klar och frisk. Jag sprang samma fina runda som i lördags, men mycket saktare denna gången eftersom jag sprang innan frukost. Jag försökte hålla mig runt 70% men det är svårt! Jag kommer knappt framåt när jag springer så sakta, så medelpulsen landade till sist på 74%.

I kroppen kändes det inte riktigt lika smärtfritt som i lördags. Fotsulorna var ömma av inläggen och benen var stela. Men vad gjorde det när jag kunde dra ett djupt andetag, se ut över den vackra naturen och bli helt varm i bröstet?

Imorgon lämnar vi Skåne för den här gången och åker tillbaka till Göteborg och verkligheten. Tråkigt att lämna landet och ledigheten men skönt att få sova i sin egen säng igen.

Rekord och ridtur

Jag har varit extremt springsugen de senaste dagarna. Ända sedan jag drömde den där drömmen om att springa ett marathon bara för upplevelsen har jag velat ge mig ut i skogen och bara springa på. Igår var det dags.

Just framkommen till svärföräldrarna i Skåne krånglade jag i mig all utrustning (det känns så ibland) och gav mig av ut i den fantastiska bokskogen. Tanken var att springa sakta och känna efter - hoppas på att benhinnan och vaden inte skulle smärta. Men så började jag springa och så kändes det helt underbart och frihetsgivande. Så jag sprang på normalt. Sen sprang jag lite snabbare ändå, för fast puslen visst var hög kändes det inte alls jobbigt. Kilomterna avverkades och jag älskade varje minut.

Tillbaka vid huset igen var jag efter knappt 32 minuter, vilket är rekord för mig på den ganska backiga 5 kilometersrundan. Högerbenet var lite trött men gjorde inte ont. Hoppas hoppas att jag kan få börja springa igen nu!

Ridtur

Idag har jag gjort något annat underbart; jag har varit på en skogsridtur ihop med min sambos syster. På varsin vacker häst gav vi oss ut i skogen. Nuförtiden när jag rider (vilket är för alldeles för sällan) blir jag alltid lite nervös innan och oroar mig för hur det ska gå, men så fort jag suttit upp och skrittat iväg släpper allt och jag börjar njuta i fulla drag över att sitta på en mäktig häst som tar mig fram över mossiga skogsstigar.

Lyckad påskäggsjakt

Min pojkvän har en tendens att vara supergullig då han anstränger sig, och han vet hur barnsligt förtjust jag är i alla traditioner så som påsk och jul. Imorse fick jag påskafton till ära gå på påskäggsjakt, och titta vad jag hittade!

Jag har aldrig ens sett ett så stort påskägg innan. Wohoo!

Glad påsk!

Marathondrömmar

Häromnatten drömde jag att jag skulle springa ett marathon. I drömmen vaknade jag plötsligt upp en dag och konstaterade ganska likgiltigt att "Ja just det, det var idag jag skulle springa marathon ja". Jag började fixa med alla praktiska saker som skulle behövas; skavsårsplåster, vätskebälte, bekväma kläder och energi, men jag kände ingen som helst nervositet. Saken var den att jag inte alls funderade över själva tävlingsmomentet i loppet. Antagligen hade jag lika stor insikt kring hurdana tider jag skulle kunna prestera under ett marathon i drömmen som jag har i verkligheten - jag är helt enkelt inte byggd som en marathonlöpare (och har det lyckligtvis heller inte som något fysiskt ideal).

Nej, i drömmen fokuserade jag på något annat. På resan. Det pirrade i magen när jag tänkte på hur det skulle kännas att springa i fem hela timmar. Jag såg fram emot att nöta på i ett behagligt tempo och känna efter. Tänk hur mycket man hinner tänka och känna under ett marathon! Tänk vilken mental resa man måste genomgå. Tänk vilken styrka man uppbådar.

Om jag någon gång skulle springa ett marathon skulle det vara just därför, för den mentala resan. Tänk hur mycket det skulle ge en som människa.

Spinning + magont

När jag satte mig på spinningcykeln för drygt två timmar sedan kändes allt bra i kroppen. Jag var laddad för att köra på fullt. Så spände jag fast fötterna (borde köpa spinningskor!) och började trampa. Runt, runt, runt - aj, aj, aj. Varje gång mitt högra knä åkte upp mot kroppen gjorde det ont i magen. What the hell? En hel ledig och härlig dag utan minsta magont och så måst det komma nu?

Jag håller på att testa en medicin för min misstänkta magåkomma. Två veckors test ligger framför mig. Om medicinen fungerar kommer jag få mindre och mindre ont under perioden, kunna vara säker på att diagnosen stämmer, och därefter kunna ta medicinen då och då när jag vill äta något jag egentligen inte tål. Om medicinen inte fungerar kommer jag antagligen att få mer ont i magen under testperioden och kommer efter testet få börja om från ruta ett och nya potentiella diagnoser.

Tillbaka till spinningsalen. Det gjorde ont. Jag funderade seriöst på att hoppa av cykeln och vandra ut, men eftersom jag tyckte att den idén var oerhört jobbig och pinsam satt jag kvar. Allt eftersom passet gick började det onda släppa (tack för det alla lyckohormoner som träningen ger!) och mot slutet kände jag det inte alls.

Spinningpasset var i princip detsamma som det jag var på för tre veckor sedan, en trappa på 6 minuter 75%, 4 minuter 85% och slutligen 2 minuter mer än så. Gånger tre. Första trappan var jag lite seg och hade svårt att komma upp i puls, men de två andra trapporna kunde jag inte annat än att dras med av instruktörens fantastiska energi.

Jag gillar verkligen de här onsdagsspinningpassen. Instruktören är grym och peppande och musiken är proffsigt timad. Och så är passet hårt. Perfekt! Skönt att slutligen få till ett riktigt bra pass efter en så dålig start. Imorgon blir det drop set för armar igen!

Yoga, Afro och S-Core

Idag steg jag upp tidigt för att lyckas klämma in ett yogapass i mitt hektiska veckoschema. Eftersom jag är timvikarie och kan välja lite vilka pass jag jobbar och inte jobbar, har jag valt att jobba mycket nu innan påsk för att kunna vara ledig några dagar över helgen.

Yoga

Dagens yoga var intensiv och smärtsam. Intensiv eftersom vi gång på gång gjorde olika solhälsningar följda av diverse varianter av triangelposer, och smärtsam eftersom mina ben var allt annat än mjuka och följsamma. Triangelposerna känns bra och lösgörande för ryggen, antagligen extra bra för ryggar som min, som tenderar att låsa sig.

Halvmåne - en utveckling av triangelposen

Gym nummer två
Strax innan lunch vandrade jag för tredje gången in på Sportlife Ullevi. På de två första besöken har mitt enda ärende dit varit att flytta över mitt träningskort, men det har inte fungerat eftersom den nyöppnade anläggningen inte fått dit rätt utrustning. Idag hade de visst det, men lyckades inte med konstycket ändå. Inte heller fanns det några gratisprover så som hemsidan lovade invigningsdagen till ära. Inget bra första intryck. Idag tränade jag dock pass samtidigt som jag var där; det är en väldigt fin anläggning och det är fräscht att allt är nytt.

Afro

Afro är roligt! Jag gillar hur man rör kroppen på alla möjliga sätt och jag gillar instruktören som höll i passet. Det var nog bra för mig att det bara rörde sig om 30 minuter idag för mina ben skrek på mig varje gång jag skulle böja dem. Svettig hann jag bli ändå :)

S-Core

Dagen sista träningspass var ett av Sportlife förkoreograferat core-pass. Det var ett ok pass, förvisso bara en rygglåt, och många övningar var desamma som sist jag körde S-core för ett halvår sedan, men musiken var bra och mattorna helt nya (intressant omväxling med mattor som inte stinker). Skulle jag gå några gånger skulle jag nog tröttna ganska snabbt, och jag måste säga att jag gillar bollövningar bra mycket mer än mattövningar. Hursomhelst innehöll passet ett par magövningar jag inte kört på ett tag så jag hoppas på god träningsvärk imorgon!

På motvilliga ben

... tog jag mig de 113 trappstegen från gymmet upp till min lägenhet. Andréa och jag tränade nämligen ben och rumpa ihop idag. Det var roligt att ha sällskap på styrketräningen, särskilt då vi gjorde en hel del funktionella varianter av övningar. Det är roligt att ha någon att skratta med när balansbollen nästan fäller en...

Vi fick till ett riktigt pulshöjande träningspass som med all sannolikhet kommer få mig att ta emot med armarna när jag ska sätta mig de närmaste dagarna. Roligast hade vi dock i slutet när vi gav oss in i stretchrummet. Det var den mest oseriösa stretch jag någonsin åstadkommit. Vi bara pratade och stretchade lite slentrianmässigt utan att riktigt komma ihåg vilket ben vi börjat med eller vilka muskler vi töjt ut. Allt kulminerade i en härlig skrattexplosion när Andréa plötsligt lägger sig såhär

med rumpan i vädret och oberört upplyser om att ställningen heter "Happy Baby Pose". Så sött!

Återhämtningsmål i solen

Jag måste bara berätta om den underbara stunden jag hade efter att jag tränat igår. När jag lämnat gymmet var klockan kring lunch och det var varmt och soligt ute. Jag svängde förbi ett café och köpte med mig en latte och en chokladboll. Skyndade mig hem och in i duschen, svepte i gainer i farten och gick de hela 20 meterna från vår optimala lägenhet till ett glest skogs- och bergsområde. Satte mig i lä mot en klipphäll, fikade ochnjöt. Där i solen blev jag kvar i över en timme och efteråt var jag helt salig. Det var själavård det.

Träningshög på core

Den där rusiga känslan över hur fantastisk man själv och kroppen och världen är, den upplever jag titt som tätt vid hårda löppass, svettiga spinningpas och intensiva danspass. Igår upplevde jag den under och efter ett corepass.

Corepass för mig har varit ett nödvändigt ont. På gym jag tränat på tidigare har dem bestått av otaliga sit ups i olika varianter med ben och armar i olika positioner. Jag har tyckt att det har varit förutsägbart och tråkigt att träna core. Men, nu tränar jag på ett annat gym där varje instruktör skapar sitt eget corepass (istället för som tidigare -alla kör samma pass i tre månader). Skillnaden är stor. Nu kommer jag in i salen med lite pirrig förväntan. Undrar vad just den här instruktören kommer att hitta på just idag?

Igår var jag på ett corepass med min favorit-coreinstruktör. Hon bjöd på uteslutande bollövningar, vilket jag tycker är roligt då jag som sagt är lite trött på de traditionella sit upsen. Under passet fick vi bland annat träna på en balansövning där vi låg på mage på bollen och skulle försöka "flyga" genom att lyfta båda armar och ben. Utmaning! Fördelningen mellan rygg och maglåtar var perfekt under passet och i slutet fick vi gå ihop två och två och kasta bollen till varandra medan vi gjorde sit ups. En perfekt avslutning som verkligen sög ut det sista ur magen.

När coren var slut vandrade jag vidare till spinningsalen för veckan sista träningspass, 60 minuter spinning. Denna gången var kroppen med på noterna och jag fick till de pulstoppar och träningskickar som jag suktade efter i torsdags. Gott.

Idag och i fredags har jag haft vilodagar och nu är jag extremt taggad på att ge mig i kast med en ny härlig träningsvecka!

Svettas på nio kvadratmeter?

På jobbet idag fick jag i uppgift att ha gymnastik med en kille som inte fick lämna ett 3*3 meter stort rum. Först fick jag lite panik och kände att jag verkligen verkligen ville göra något annat än att be honom göra 30 armhävningar och 50 sit ups, och efter att jag hade hunnit fundera och anteckna lite hade jag faktiskt ett helt papper fullt av funktionella och armytränings- liknande övningar som inte krävde så stort utrymme.

Att kunna erbjuda den här ganska uttråkade killen en timmes tankerensande träning var bland det roligaste jag fått betalt för att göra. Tänk er skillnaden från en äkta ghettokilles skeptiska min när jag berättar att vi ska köra ett riktigt hårt konditionspass, till hans häpnadsfulla "Shit, jag hade ingen aning om hur mycket träning man kan göra fast man sitter isolerad. Tack!" när passet var över. Det värmer i hjärtat.

Träningspasset bestod bland annat i plank- och ryggresningsvarianter, arm- och tricepsarmhävningar i olika kombinationer följda av olika hopp, axelpressar och olika typer av funktionella helkroppsövningar. Jag är ganska säker på att killen kommer att känna av sina muskler imorgon :)

Egentligen hade jag inte tänkt medverka speciellt mycket i själva träningen då jag inte hade något ombyte med mig, men när jag i slutet såg hur killen segade sig upp genom ryggresningarna fann jag mig ändå plötsligt liggandes på golvet jämte honom, utförandes de sista seten sida vid sida med min tillfälliga klient.

Någon gång när jag har tid och pengar borde jag utbilda mig till funktionell pt. Det är roligt att sprida sin träningsglädje vidare!

Återhämtningsspinning

Igår kväll gick jag på ett spinningpass med en hjärna inställd på att köra tungt. Min träningsplan just nu består i 3 konditionspass och 2 styrkepass i veckan samt gärna ett yogapass därtill. När jag tränar såpass "lite" kan jag köra konditionspassen relativt hårt.

60 minuter spinning var planen igår. Men då instruktören i låt nummer tre bad oss hitta mjölksyra och 85% av maxpuls (lite tidigt i passet va?) var min kropp inte alls med på noterna. Jag hade svårt att ens få upp pulsen över 75%... Jag antar att även fast hjärnan var hungrig på tuff träning kanske kroppen ändå inte riktigt återhämtat sig från tisdagens intensiva armypass. Efter ett par lama försök att pressa pulsen förlikade jag mig med tanken på att revidera till ett återhämtningspass, och körde sedan resten av timmen i ett behagligt pulsspann. Det var faktiskt skönt det också.

Tid: 52 minuter
Medelpuls: 74%
Maxpuls: 83%

Ps. Senare ikväll kommer tips på hur man blir starkare och snyggare om man någon gång i livet blir inlåst i en 3*3 meter stor isoleringscell...

Seg core

Ni kan ju föreställa er hur pigg jag var när klockan ringde imorse. De flesta av mina muskler var stela och träningsvärken hade börjat komma krypande. Men, det var bara att ta sig upp ur sängen och koncentrera sig på hur starka och funktionella mina bålmuskler ska bli. Eller magen i alla fall, för idag körde vi fem renodlade maglåtar och en rygglåt. Gah!

Min ork var definitivt inte på topp idag, men jag tog i så mycket jag orkade och lyckades faktiskt för första gången stå på knä på balansbollen en hel låt!

Slutligen vill jag upplysa om att jag har träningsvärk i vaderna, men att min benhinna som har krånglat så det senaste gör faktiskt knappt ont alls. Mina nya skor måste vara magiska!