Eftersom måndagens pass valdes bort befann jag mig istället på onsdgens nyinsatta version av S-Challenge i förrgår. Premiär för en ny dag, ny tid och ny instruktör. Jag gillar dock den gamla (och lyckligtvis kvarstående) versionen mycket bättre!
Uppvärmningen under de S-challengepass jag varit på har alltid varit dålig. Från att ha stått helt stilla i salen uppmanas vi springa runt, runt i salen. Efter cirka en halv minut ska vi dessutom alternera höga knän, spark i baken, indianhopp och nuddningar av handen i golvet. Vet ni vad det resulterar i för puls (på mig)? Cirka 80% av max. Under uppvärmningen... I onsdags drogs denna "uppvärmning" dessutom ut från de vanliga två-tre minutrarna till cirka fem. Därefter skulle vi två och två nudda varandras knän i över tre minuter, och instruktören konstaterade därefter nöjt "Nu var ni nästan uppe i maxpuls va?". Skulle det vara bra i det här läget, menar du?
Hursomhelst, uppvärmningen är kass och det visste jag redan. Det blev dags för styrke och konditionsstationer. Dessa var också lite sämre än de på måndagspasset. Färre övningar att välja mellan, lättare vikter vilket inte inspirerade till stordåd, och två riktigt tuffa konditonsstationer gjorde att träningsvärken såhär två dagar efteråt är obefintlig. Däremot lyckades jag under de 40 aktiva minuter jag tränade ha en medelpuls på 83% av max, så ett riktigt konditonspass fick jag ju istället. Inte ett behagligt sådant dock, eftersom kroppen var pressad från minut ett och inte vågade slappna av.
Nu var det dock instruktörens första pass och det klart att allt inte stämde, men jag förstår ändå inte hur man tänker när man direkt efter "idioten" ber oss lägga oss ner på mattan och viga flera minuter åt avslappning, när kroppen fortfarande pumpar runt på mjölksyra...
Nej, tacka vet jag måndagens pass som ges av en härlig instruktör som överöser en med komplimanger och peppningar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar