Fitnessfestival med inslag av hälsofestival

Bortsett från montrarna med träningsredskap och utrustning fanns det en monter som jag kände andades hälsa. EN. Alla självlysande drycker och bars fulla med gud vet vad skjutsade iväg mig till Superfruits monter där jag köpte 450 gram av goji, inca och mullbär. Kände mig pigg och full av antioxidanter bara jag höll i påsen :)

Nu vill jag inte klanka ner på alla pulver och bars som finns, visst pulver är säkert väldigt bra och vissa bars innehåller antagligen ganska bra saker. Själv köpte jag exempelvis även en Oh Yeah bar som var nästan lika god som en Snickers och tycker såklart att man ska kunna äta sådan ibland, trots mängden konstiga tillsatser. Dock blev det ganska mycket overload av alla burkar med texter som "burn" och "rage" och "speed". Det känns så inte hälsa att mixtra med dessa burkar dagligen.

Jag har alltid tyckt att stora muskler är snyggt och att fitnesstjejerna ser fina ut men i lördags blev jag mörkrädd nere på mässgovlet. Så ofantligt många oversized män som gick omkring och såg sammanbitna ut. Axlar bredare än en dörrpost med armar fyllda av ärr efter finnar. Svårt att lista ut den personens bakgrund... Och vissa av de tävlande tjejerna som på nära håll faktiskt bara såg undernärda ut, varken starka eller strålande. Usch! (för övrigt glad att vinnarna som exempelvis Anna Lübeck var de som såg muskligast och inte smalast ut).

Nu över till de roliga delarna av mässan och träningskonventet.

Sportlifeshow med Body Balance!

Märklig bild med en poledancer i förgrunden och Ove Rytter och Paulo Roberto i bakgrunden.

Maffiga Kettlebells.

Typiska konventmackor perfekta då man tränat mycket och behöver salt, ruccola, parmaskinka, soltorkad tomat och fetaost.

På mässans andra våning strålade det, uppe där Les Mills höll sina kvartal (Inspiration Saturday). Vilken enorm kontrast det var mellan mässan och les millspassen! Träningspassen hölls av människor som älskar träningen, som har fantastiska kroppar men som samtidigt utstrålar ett sund ideal, människor som vill kunna använda sin kropp till att prestera funktionellt. Att jämföra dessa med en tävlingsklar bodybuiler som är så uttorkad vid tävlingstillfället att han knappt orkar bära sin egen väska blir löjligt. Fitnessfestivalen är inte hälsa. Les Millskvartelet däremot, är det absolut.

Atletiska Body Stepare

Fantastiska Body Balancare

Ännu mer fantastiska Johanna

Jam fylld med attityd.

Själv tränade jag BodyStep och BodyBalance och båda passen var suveräna, fast jag själv inte hade en speciellt bra dag. Stepreleasen innehöll många roliga låtar med danssteg och instruktörerna var så spänstiga att det såg ut som om de flög upp meter från lådan i varje hopp.

BodyBalance har jag inte tränat mer än i några releaser men jag blev väldigt överraskad av det nya passet. Trots att upplägget alltid är samma (solhälsningar, höftöppnare, pilates etc.) kändes detta pass helt nytt. Många nya variationer som jag inte ens visste fanns, en uppvärmning som krävde totalt fokus och en maglåt som verkligen dödade mig. Suveränt pass! Att dessutom få träna för strålande Johanna Andersson made my day. Hon har en fantastisk förmåga att sätta ord på just de känslor träningen framkallar, att tima sina kommentarer rätt och att få en att verkligen närvara.

På kvällen var jag med min bror och några vänner för att se Strongman Super Series. Inget som egentligen intresserar mig men det är alltid intressant att se just hur dryg Samuellsson är (i lördags tog han exempelvis upp sin mobil för att kolla klockan mitt i en diskussion med min bror som just köpt hans bok. Så ödmjuk...).

Att bänka sig framför tävlingen var en rolig och lite lagom lugn avslutning på kvällen.