br>
Roligt att få vara lite barn igen på jul ;)Efter att den perfekta granen hittats följde några timmar inomhus där mitt huvud kändes tyngre och tyngre av allt prat hit och dit (föräldrar kan ju ha en förmåga att, i all välvilja, vara lite för på när man inte setts på ett tag). Tiden gick och med bara en timmes dagsljus kvar (imorgon är årets kortaste dag!) gav jag mig iväg på löppass.
Första passet efter att jag var sjuk och jag förväntade mig inga stordåd. Uppvärmningen gick segt och benen var helt döda sedan gårdagen. Huvudvärken släppte dock lagom till intervallerna. Efter två kilometer lugn lugn jogg körde jag lite koordinationslopp och mätte upp en lämplig intervallsträcka. 12 * 45 sekunder stod på schemat, dock ej i fart som byggde syra (idag bildades syra i mina ben under uppvärmningen...).
Många kanske skulle tycka att det vore tungt att starta upp med denna typen av pass men faktum är att det är det pass som jag klarar av lättast. Jag tycker till och med det är bekvämare med kortintervaller än med ett längre lättdistanspass. Min kropp är liksom gjord för att springa explosivt och några korta intervaller kan jag riva av nästan hur trött jag än är. Svårare är det att hålla konstant hög fart.
Dubbla långarmade och enkel kortärmad tröja + löpjacka var lagom för dagen
Tack vare snön kunde jag jobba på några svagheter; att hålla jämn fart intervallen igenom och att tänka på tekniken och steget. Trots att det kändes som att jag inte sprang speciellt fort blev det utmanande nog och i slutet av de sista intervallerna var jag visst uppe på 93% och vände, dock utan att det kändes så jobbigt. Nöjt kunde jag jogga hemåt och till det stundande fjärde adventsfikat.
6 kommentarer:
Bra jobbat! Och vad härligt det ser ut i snön.
härligt - kram och god jul!
Vems är skogen?
Fitnesscoachen - Tack! Ja det var helt fantastiskt i snön :)
Sara - Tack detsamma!!
Anonym - Min käre fars. Dock är det ett projekt att hugga gran i egna skogar, för man får ju inte hugga vilken som helst, utan en som växer på något ställe där man ser att den ändå inte kommer att få växa fritt och bli stor. Så den där perfekta granen man ser stå ensam och praktfull får man inte ta...
Åh så gulligt! Jättefina bilder och det ser supermysigt ut att hugga egen gran :) Vi hade världens bekymmer med att välja samma gran, jag, brorsan och pappa och sen var lite lite trixigt att få in den i bilen utan att knäcka alla grenar i minus 22 grader :)
Annika - Ja man har väldigt olika preferenser för det där. Själv tycker jag att ju tätare och vidare ju bättre, men alla håller dessvärre inte med mig :) Oj, jag förstår att det var svårt med kylan där, shit! Men mysigt att få hugga i snö och kyla ändå.
Skicka en kommentar