Rekordförsök på 5 km medelhård distans (pass 1, vecka 7)

Pass enligt schema:

5 kilometer medelhård distans på 32-34 minuter.

Känsla innan passet:

Jag blev ganska slö efter styrketräningsen, men efter lunch och ett par mellanmål piggnade jag till igen. Mitt humör var dessutom på topp efter att vi väldigt effektivt packat upp all semesterpackning och fixat iordning lägenheten. Jag visste också att det efter löpningen väntade en helkväll av inspelade tvprogram från den gångna veckan, så det var inte direkt svårt att cykla iväg till skogen...

Min plan:
Efter att ha fått flera råd om att inte stirra mig blind på pulsen utan istället springa mer på känslan var jag sugen på att springa sådär fort att det verkligen känns. Min kropp verkar egentligen vara gjord för explosiva kraftutfall, så att springa på snabbt i runt en halvtimme ger mig en rikgit utmanning. Vad jag kan minnas har jag aldrig testat att springa 5 kilometer så fort jag kan, men idag kändes som en bra dag att försöka.

Känsla under passet:
Jag satte av i ett bra tempo redan från början. Efter fem minuter kände jag lätt blodsmak i munnen och slog av något på tempot. Men sprang på ordentligt, det gjorde jag ändå. Jag sprang så att det faktiskt kändes riktigt fort, och så att mina lungor kändes ungefär lika stora som två tennisbollar. Även fast det gjorde ont var det samtidigt riktigt skönt att få springa.

Mjölksyran brände ömsom i låren och ömsom i skinkorna, och i några uppförsbackar sög det till ordentligt i hjärttrakten, men när man passerar halvvägs vid 16 minuter är det inte läge att slå av på takten, snarare tvärt om. Sista kilometrarna ville jag helst att passet skulle sluta, och berömde min förståndighet över att jag inte springer såhär hårt speciellt ofta. När jag spurtade de sista hundra metrarna med en puls på 93% kändes det överallt. En titt på klockan och jag kunde lyckligt konstatera att jag sprungit på 31 minuter! När jag dessutom såg att min sträcka faktiskt var 5,16 kilometer och jag förstod att jag sprungit i 6.00 tempo var lyckan total! Wohoo vad bra!!! Jag är hur nöjd som helst! Snacka om att två avsnitt av Grey's Anatomy kommer att vara extra bra nu ;)

(Då skulle jag alltså behöva forsätta springa en halvtimme till för att göra milen på en timme. Hm. I dagsläget känns det inte akutellt överhuvudtaget, jag var helt slut efter min halvmil. Men vem vet var jag är om en månad?).

Mitt pass:

5,16 km på 31 minuter, 6,00 tempo, 85% i medelpuls.

(Snabbare än schemat!!)

Krämpor:

-

Inför nästa pass:
Väntar jag in kroppens reaktion på detta hårda pass. Om jag känner mig öm i benhinnorna imorgon byter jag nog ut ett av veckans löppass mot spinning, men om allt känns som det ska joggar jag 6 lugna kilometrar imorgonkväll.

Egentligen ville jag visa en bild på kvällens goda spenatsoppa, men jag har visst glömt dataöverföringssladden i Småland. Blir dåligt med bilder i veckan alltså. Synd.