Saknar puls

Nyss fick jag sticka iväg på en sprint efter en kalv som kommit från sin flock. Hjärnan hakade på direkt och ville absolut inte sakta ner när kalven återsett sin mamma, den ville fortsätta springa fort, fort i all evighet. Benen brände dock av mjölksyra efter bara några steg. Jag tror min vila gör mig gott, egentligen. Men när kroppen hinner varva ner och musklerna slappna av ordentligt känns faktiskt inte allt superbra i min kropp. Det är gjord för att röra på sig. Min rygg stelnar utan joggingturer, mina knän värker av avsaknad på tunga lårmuskelsansträningar och mitt huvud har bultat ont mer under de senaste dagarna än det gjort hela det gångna året. Jag tror att jag är abstinent. Tur då att det bara är tre dagar kvar till ett långpass!

Ni skulle förresten varit med tidigare när jag joggade genom skogen i sällskap med ytterligare ett bortsprunget djur; då råkade jag snava över en rot och fann mig själv handlöst fallande mot en koskitsbeklädd mark. Jag lyckades vrida till kroppen i luften, landade på axeln, snurrade runt ett varv av farten och kom på fötter igen på någon sekund, utan några som helst skråmor och med kossan fortfarande galopperandes vid min sida. Jag borde få akrobatlicens!