Pass enligt schema:
10 kilometers långpass med gånginslag, 74-80 minuter.
Känsla innan passet:
Efter att ha spenderat ett dygn ute på en ö var jag lite osäker på hur mycket energi det skulle finnas i kroppen, speciellt som man inte sover särskilt bra när man sover i tält. Matuppladdningen var jag dock inte orolig över, vi hade varit riktigt skickliga när vi funderade ut vad vi skulle ha med oss för mat till ön (vilket ni kommer få se i ett senare inlägg).
Min plan:
Jag plussade ihop två skogsrundor som enligt jogg.se blev 9,88 km. Då de är ordentligt kuperade och vissa sträckor går på smala stigar fulla av stenar och rötter att väja för tänkte jag att detta nog skulle vara minst lika bra som att springa 10 km på plan grusväg. Just på grund av terrängen ville jag fokusera bort allt vad tider hette och bara springa på puls (och pulsen ville jag ha kring 75% av max).
Känsla under passet:
Jag gav mig iväg från gården och direkt in i skogen. Det var fantastiskt skönt att sätta igång i ett lugnt tempo och känna att "i det här tempot kan jag springa hur länge som helst". Egentligen höll jag inte speciellt mycket lägre puls än jag brukar vid vanlig lättdistans, men av någon anledning kändes det miljoner gånger lättare. Kanske var det för att jag startade så lugnt, och för att jag inte hängde upp mig på några tider. Jag bara joggade på genom skogen och njöt av känslan av att få springa. Det är en sådan frihet att springa! Ännu bättre blir det när man springer så långt att det faktiskt känns att man för egen maskin har tagit sig fram en ordentlig sträcka.
Egentligen kändes det inte riktigt segt en enda gång, de flesta backar som brukar vara branta såg faktiskt plana ut. Ett helt fantastiskt långpass som jag hoppas kunna bära med mig länge!
Visst underlag var bekvämare än andra...
Detta var bäst!
Skogsstigar jämte sjöar går inte av för hackor.Mitt pass:
Cirka 10 km på 82 minuter, medelpuls 79% (ops den blev visst högre än jag hoppats, men det kändes konstigt nog riktigt lugnt och inte alls ansträngande för konditionen).
Cirka 10 km på 82 minuter, medelpuls 79% (ops den blev visst högre än jag hoppats, men det kändes konstigt nog riktigt lugnt och inte alls ansträngande för konditionen).
Krämpor:
Inga under passet, men lite stel i både underben och knän dagen efter. Lite uppmjunkande skogspromenader senare känns det inte av längre.
Inga under passet, men lite stel i både underben och knän dagen efter. Lite uppmjunkande skogspromenader senare känns det inte av längre.
Inför nästa pass:
Nu har det redan hunnit gå två dagar sedan passet (sprang det i fredags) och jag har hunnit med ännu fler semesteraktiviteter, så imorgon är det dags för löpning igen! Roligt!
Nu har det redan hunnit gå två dagar sedan passet (sprang det i fredags) och jag har hunnit med ännu fler semesteraktiviteter, så imorgon är det dags för löpning igen! Roligt!
Såhär såg stigen ut vissa partier... 
16 kommentarer:
Lysande! Vilken skön känsla efteråt och du var ju knappt trött utan kände lycka. Härligt! Jag ska ut på ett liknande pass idag är planerat. Spännande!
Hoppas du har en bra söndag!
Du är nog världens bästaste löpare :)
Vad mysigt det såg ut, vad följer du för träningsprogram?
Härligt tränat :)
Imponerande att du följer programmet så exemplariskt!
Att pulsen var hög kanske också har att göra med att du sprang i terräng (på basen av bilderna); det är ju hur mycket tyngre som hellst jämfört med att rulla fram på asfalt.
Malena - Ja sådana pass är fantastiska! Hoppas ditt går precis lika bra!!!
Linus - :D
Pain... - Ja de småländska skogarna går inte av för hackor! Jag springer efter marathon.se:s marathonprogramm i femtimmarsgruppen. Tänkte springa ett marathon i egen regi i höst någon gång när jag tränat klart programmet.
Ebba - Tack så mycket!
Snorkfröken - Ja ibland är det bra att vara strukturgalen, då finns det inte på kartan att missa ett pass ;)
Åh! Vad härligt när det känns som att man kan hålla på hur länge som helst, speciellt på den distansen. Grattis! :)
Jättefina bilder också! Som en dröm att få springa där.. :)
Blir så inspirerad av att läsa din blogg. Vi har ju den sk. Lok-milen i Vidingsjö-skogen och den är till största del stig. Undrar om jag inte ska testa i veckan. Hade du vätska med dig förresten?
ser helt underbart ut! och vad kul att det gick så bra! bra för självförtroendet så bär med dig det här nu och plocka fram när det känns motigt nästa gång!
Härligt att läsa om din träning! ..och vilka fantstiska miljöer du har möjlighet att springa i! Stort lycka till med marathonträningen! :)
psst) härliga bilder föresten!! :)
Dessi - Tack! Ja jag blir helt lycklig av att få springa fram där innesluten i skogen helt själv.
Ja, testa en skogsmil! Det händer så mycket hela tiden att man inte tänker på hur långt man egentligen springer. Desstuom är det ju riktigt skonsamt för benhinnorna.
Nej, den här gången hade jag inte vätska med, men det berodde på att jag glömt bältet i Göteborg. Hädanefter ska jag ha det, en flaska eller två. Kanske en vatten och en sportdryck såhär i början.
Andréa - Ja det var jätteskönt och behövdes verkligen efter ett par sega pass. Ska komma ihåg att titta tillbaka till det här inlägget lite då och då, miss army :)
Lotta - Tack så jättemycket!! Jag blir jätteglad av att bli påhejjad på detta sättet :D
Åh, det är väl för underbart att springa i skogen! Vilken härligt pass du fick till!
Jag kör nog igång på riktigt med min löpträning imorgon...
Ser ut att vara en schysst väg att springa, fint! Ja, nu börjar det roliga med att inreda och dona i lägenheten! =)
Erika - Ja det är det verkligen. Älskar lugnet i skogen!
Cicci - Den är jättevacker, men man får kolla var man sätter fötterna bara :)
gud vad skönt det såg ut! jag vill oxå springa mer i terräng! svårt svårt här mitt i storstan =(
Emliscious - Ja skogen är skönare faktiskt, men kan du inte springa på några av ridstigarna i samband med att du är ute hos hästen?
Skicka en kommentar