Äntligen kvalité! (marathonpass 1, vecka 10)

Pass enligt schema:

Fartlek

1,5 km uppvärmning 10-11 minuter

4*80 meter koordinationslopp

4 kilomter fartlek 27-29 minuter

1,5 kilomter nedvarvning 11-12 minuter

Fartleken kan exempelvis se ut som följer: 3 min hårdare jogg följt av 1 min lugnare, 2 min hårdare 1 lugnare, 1 min hårdare 1 lugnare. Upprepa.

Känsla innan passet:

Magen och korsryggen hade fått sig en ordentlig genomkörare ett par timmar tidigare, men benen kändes pigga och löpsuget hade definitivt infunnit sig.

Min plan:

Jag har kommit fram till att det är dags att skärpa sig. Lugna pass ska springas lugnt så att energi finns att springa de hårda hårt. Jag måste vara säker nog i mig själv att våga springa sådär sakta, och det borde jag kunna vara nu när jag faktiskt vet att jag exempelvis kan springa 5 km på 30 minuter (milen på en timme är en drömgräns för mig).

Känsla under passet:
Jag tog de första löpstegen och undrade vems ben jag plötsligt sprang med. Såhär brukar det ju inte alls kännas. Mina ben brukar kännas trötta och tunga, speciellt underbenen och ibland (ofta) redan från start. Men inte idag. Idag kändes löpsteget lika naturligt som den mest avslappnade gång, och vilken ren och skär njutning det var. Wow! Placebo eller inte, sticken ska användas flitigt en period framöver för att utreda hur den kan hjälpa mig in the long run.

Efter en jättelugn uppvärmning (bra gjort av psyket) sprang jag mina koordinationslopp. Även här kändes steget helt fantastiskt spänstigt och skönt. Jag sprang på och benen visade inte minsta tecken på trötthet.

Så var det dags för själva löppasset. Jag tillämpade exemlet från programmet ovan och det fungerade fint. Ni skulle ha sett som jag sprang! Den lugna uppvärmningen och de pigga benen såg till att jag i mina fartökningar ibland höll under 5:30 fart, och det är fort för mig. I gengäld kröp jag i princip fram under den minutslånga lugna joggen, där låg jag sällan under 9:30 fart. Variationer är roligt! Jag sprang på stolt och starkt i ökningarna och samlade energi i de lugnare delarna. Uppenbarligen en stratergi som fungerade, för jag passerade 2 km efter 11 minuter, långt snabbare än programmet förutsett.

När jag närmade mig de sista hundra metrarna av fartleken kände jag i hjärnan att jag verkligen hade sprungit fort, men i kroppen hade jag ändå fullt av krafter kvar. Fantastiskt! Tackade kroppen med en superlugn nedjogg varvad med gång då uppförsbackarna avlöste varandra.

Ett härligt pass idag, både för kropp och själ!

Mitt pass:

1,5 km uppvärning 13:30 minuter, medelpuls 74%

Koordinationslopp

2 km fartlek 11:21 minuter, medelpuls 83%

2 km fartlek 12:11 minuter, medelpuls 84% (fartlek totalt 23:32)

1,5 km nedvarvning 14:10 minuter, medelpuls 76%

Övrigt:

Lite delikatesser senare kryper jag nu till kojs för att springa 5 kilomter lättdistans imorgon bitti, i härligt lunkande morgonjoggsfart.