Jag är hos föräldrarna i Småland.
Jag ska springa långpass.
Jag har två alternativ:
Att springa på den plogade asfaltsvägen. Bra för att undvika halka och decimeterdjup snö. Dåligt med dämpning och väldigt dåligt för själen.
Eller
Att springa i skogen. Bra för psyket, bra med dämpning (i form av snö). Dåligt eftersom det antagligen är halt i skogen och mina fötter nog blir blöta av snön.
Velar lite och beger mig sedan mot skogen. Jag åker inte till natursköna Småland för att traggla på asfaltsvägar! Börjar jogga försiktigt och känner inget speciellt från högervaden. Har trätt på ett par lånade isdubbar på skorna och halkar bara lite grann. Ok, kanske ganska mycket, i alla fall i backarna.
Joggar på i några minuter, joggar på en skogsväg jämte sjön. Sjön. Sjön som det är is på! Den fantastiskt vackra och lockande sjön, som breder ut sig milslång vid min sida. Vågar jag? Jag vet att det varit kallt här länge nog, och att man till och med har kört med bilar på isen. Men ändå. Och hur halt är det där? Hur mycket snö?
Jag korsar den lilla skogsremsa som ligger mellan mig och sjön. Tar ett par försiktiga steg ut på isen. Inget händer. Jag stänger av ljudboken. Underbar tystnad. Börjar jogga. Det känns... bra! Snön är djup men lätt och stör mig inte. Den bäddar in mina fötter i en skön isolering och jag fryser inte alls.
Jag beger mig ut på sjön. Vågar inte riktigt springa ut på mitten av den men får heller inte springa för nära land. Mitt förnuft berättar för mig att isen inte kan gå sönder av en enda människa när den är över 20 centimeter tjock, men min fantasi påminner mig om de groteska sjöodjur som antagligen lurar under ytan och som kanske besitter kraft nog att spränga igenom den och äta upp mig.
Hela den sagolika sjön ligger för mina fötter. Fatta, jag springer på sjön! Det är en helt magisk känsla! Den stora mörka sjön är nu en vit plan yta som jag kan springa på. Så jag springer. Kilometer efter kilometer avverkas, och i ett helt ok tempo. Om den tjocka snön drar ner tempot väger nog den totalta avsaknaden av backar upp det. Och känslan, den är hänförande!
Mot slutet, då jag tragglat på i en och en halv timme börjar jag bli både kall och trött på att springa. Men vad gör det? Jag springer på sjön och jämte mig passerar en bil. Allt är precis som det ska vara!
Tid: 97 minuter
Medelpuls: 79%
Genomsnittligt tempo: 7.20
Sträcka 13,7 km (längdrekord!)
Jag korsar den lilla skogsremsa som ligger mellan mig och sjön. Tar ett par försiktiga steg ut på isen. Inget händer. Jag stänger av ljudboken. Underbar tystnad. Börjar jogga. Det känns... bra! Snön är djup men lätt och stör mig inte. Den bäddar in mina fötter i en skön isolering och jag fryser inte alls.
Jag beger mig ut på sjön. Vågar inte riktigt springa ut på mitten av den men får heller inte springa för nära land. Mitt förnuft berättar för mig att isen inte kan gå sönder av en enda människa när den är över 20 centimeter tjock, men min fantasi påminner mig om de groteska sjöodjur som antagligen lurar under ytan och som kanske besitter kraft nog att spränga igenom den och äta upp mig.
Hela den sagolika sjön ligger för mina fötter. Fatta, jag springer på sjön! Det är en helt magisk känsla! Den stora mörka sjön är nu en vit plan yta som jag kan springa på. Så jag springer. Kilometer efter kilometer avverkas, och i ett helt ok tempo. Om den tjocka snön drar ner tempot väger nog den totalta avsaknaden av backar upp det. Och känslan, den är hänförande!
Mot slutet, då jag tragglat på i en och en halv timme börjar jag bli både kall och trött på att springa. Men vad gör det? Jag springer på sjön och jämte mig passerar en bil. Allt är precis som det ska vara!
Tid: 97 minuter
Medelpuls: 79%
Genomsnittligt tempo: 7.20
Sträcka 13,7 km (längdrekord!)
Gissa var jag springer morgonjogg imorgon...
8 kommentarer:
Jag vill också!! Ska föreställa mig att jag är därute och cyklar på vasacyklingen imorn! :)
Superbra jobbat och grattis till rekordet! Snart är du uppe i 17-18km och då är det inte långt kvar till halvmaran..
ja!! Jag tycker den boken är helt fantastiskt! Och även Gisela som skrivit boken är super! Det är hon som ser över kostplanen på avdelningen där jag får vård, och hon var faktiskt hos oss igår. Hon kommer ibland så vi kan ställa frågor och så. Så jag fick hennes kort och ska ringa, vill fortsätta hos henne efteråt, kan vara en bra idé tänkte jag. Ialla fall i början=)
Andréa - Jag tänkte faktiskt på det när jag var ute på isen, att det borde finnas i Arvika också. Så åk dit eller kom hit med mig, man vill gärna ha någon att dela en sådan upplevelse med :D
Tanken slog mig faktiskt att ha en egen liten halvmara när Göteborgsvarvet går, bara för att testa liksom. Kanske funkar, det är ju någon månad dit...
Ingela - Svarade hos dig :)
Va coolt att springa på en sjö!
Ja, det är faktiskt riktigt mysigt att springa i snö, kom jag på häromdagen. Har man bara bra löparstrumpor så känns det inte att fötterna blir fuktiga :D
Carro - Ja det var en helt fantastisk upplevelse! Och just det ja, det var nog tur att jag hade sådana där strumpor som "alltid" är torra, annars hade det nog blivit kallare...
Visst är Småland allt bra vackert! ;) Låter som en underbar runda... Ha en skön helg med dig!
Vilken härlig beskrivning av passet! Och duktigt jobbat med längdrekord!
Malin - Jaa det är det. Jag får abstinens när jag inte varit i skogen på ett tag. Hoppas du får en underbar helg du också!
Snorkfröken S - Tack :D
Skicka en kommentar