Medelhård distans, coreträning och världens godaste vegetariska lasange

Idag tog jag min halvt om halvt uppblåsta rosa gymboll under armen och knallade ner till Statiol. En månad tidigare var jag där i samma ärende, bolluppblåsning, och fick då hjälp av ett snällt affärsbiträde med en cykelpump. Bollen blev rund, men inte hård. Idag ställde jag mig istället i kö bakom en bil vid serviceskåpet. Jag möttes av ett par frågande blickar, det gjorde jag, men är det egentligen en svår ekvation att lösa? En halvt uppblåst gymboll och kön till luftpumpen. Lite ovanligt kanske, men ganska logiskt. Hursomhelst gick det finfint att pumpa och min boll växte flera centimeter. Perfekt! Nu är den till och med mer uppblåst än vissa av bollarna på gymmet.

Hemma i vardagsrummet utförde jag ett intensivt corepass till tonerna av Eminems Marshall Mathers LP. Jag har börjat komma underfund med att det nog är korsryggen som är en av rötterna till mina ryggproblem, jag får nämligen träningsvärk där så fort jag medvetet tänker på att ha en korrekt hållning i vardagen. Träning med min uppblåsta boll kan vara en lösning på det problemet.

Tidigare idag, efter att jag långt om länge lyckats ta mig ur sängen, ätit frukost och sovit lite igen, sprang jag vad jag tror heter ett pass medelhård distans. Trots att större delen av passet utfördes på alsfalt kändes det ok i benhinnorna. De lätta snöflingorna som föll omkring mig gjorde det annars ganska ordinära passet till en ordentlig njutning.
Tid: 49 minuter
Medelpuls: 80% (perfekt!)
Maxpuls: 85%

Som avslutning på detta bamseinlägg vill jag berätta om dagens middag. Världens godaste vegetariska lasange. Kanske den enklaste också. Kolla in receptet här. Kräver cirka tio minuters arbete och står just nu i vår ugn. Ska bli så gott!