Jag är så pigg!

Hela den här veckan har jag sovit långt mindre än jag brukar. Jobbat mycket, somnat sent och gått upp tidigt. Ändå har jag hoppat upp (nåja) hur sängen när klockan ringt, full av energi.

Vet ni vad jag tror att det beror på? Den här hemska shoten som jag har börjat ta varje morgon:

Jag ska inte hymla, den smakar jätteäckligt, men jag tror att den är bra för mig. Kvinnor och människor som tränar mycket har ett ökat järnbehov (Ster, 2005), och det verkar vara svårt att få i sig tillräckligt med järn om man inte äter blodpudding ett par gånger i veckan.

Kvinnan i hälsokostaffären rekommenderade mig att dricka en kur ett par gånger om året. Huruvida detta följer några allmänna rekomendationer vet jag inte. Vad jag vet är att jag av obestämd anledning är väldigt pigg, och jag gissar att Blutsaften har ett finger med i det spelet.

Om ni minns var jag däremot extremt trött för ett par veckor sedan. Varför jag tror att jag var det, och varifrån jag fått alla dessa idéer hinner jag förhoppningsvis förklara bättre imorgon.

Källa: Ster, Gisela van der (2005), Mattillåtet: Praktisk vägledning för dig som har en ätstörning. Bokförlaget Forum.

Brännande lår

Haha, gårdagens benträning satt visst där den skulle, för idag började mina lår bränna av mjölksyra efter ungefär 50 meters cyklande... Den halvtimme det tog för mig att cykla till jobbet var således inte alltför behaglig, men fick mig ändå att bli sådär lite halvt träningshög. Det måste ha varit de underbara solskenet som bidrog till den euforin.

Igår kastade jag om helt i benpasset, skiftade både övningar, vikter och ordningsföljd av tränade muskler. Mest fokus låg på rumpa och baksida lår (brukar alternera mellan fram och baksida). När jag tränar baksidan lite extra brukar jag alltid få som mest träningsvärk i just baksida lår, precis under rumpan. Spännande nog har jag idag träningsvärk i skinkorna istället. Annorlunda, men säkert utvecklande. Väldigt nödvändig information det där, men jag kände att ni faktiskt behövde få veta hur jag har det med min träningsvärk ;)

Imorgon jobbar jag hela dagen, full av ångest över att jag inte får spinna ihop med Sara och River. Skänk mig några positiva tankar medan endorfinerna sprutar är ni snälla!

Fikaöverraskning!

Vad gömmer sig i den så fint uppklippta påsen?

Min sambo var iväg på ett ärenede i förmiddags och var av någon anledning luddig med vilken tid han skulle komma hem. Efter att jag irriterat konstaterat att någon bestämt sig för att borra i huset vid halv åtta på morgonen fick jag kyssa min sovmorgon adjö och ägnade istället de extra timmarna åt att packa ner vårt bohag i kartonger (på måndag flyttar vi nämligen till vår nya lägenhet, wiii).

Plöstligt sätts en nyckel i låset, långt tidigare än jag förväntat mig, och i hallen står min älskling med två latte och en konditoripåse i händerna. Min sambo, som har förmågan att vara väldigt gullig, hade snappat upp min besvikelse över att jag inte ätit någon semla än, och genom det där nördiga killcommunityt Flashback tagit reda på var stans bästa semlor skulle finnas. Allt för att sedan åka dit och köpa oss varsin. Sött!

Med en sådan uppladdning kunde väl inte dagens styrkepass gå annat än fint? Idag tränade jag ben, rumpa, vader och korsrygg. Benen var inte dåligt slitna sedan gårdagens träning, men jag fick i alla fall bra kontakt med dem :) Under passet försökte jag fokusera på att vara explosiv under den där delen när man tar i (kan inte de fina namnen på det där), och hålla emot på vägen tillbaka. Det kändes jättebra och som om jag verkligen fick ut mer av passet på det sättet. Ordentlig muskelkontakt i varje repetition.

Imorgon blir det antagligen vila och packning för hela slanten innan jag börjar jobba klockan ett. Det börjar som sagt dra ihop sig till flytt nu!

Grisskär, glödhet och plaskblöt

Skulle inte träning göra en sådär svalt sexigt svettig?

Oj, oj, oj vad jag kämpade på BodyStepen idag. Jag älskar ju BodyStep, och jag vill så mycket när jag tränar det. Jag vill hoppa jättehögt och jag vill göra alla rörelser starka och energiska. Men idag var känslan inte riktigt på min sida. Kroppen kändes tung och jag fick kämpa ordentligt passet igenom. Psyket var det dock inget fel på, så pulsen och träningseffekten var hög. Det är emellertid inte kul att känna sig osmidig. Min insats gick å andra sidan inte omärkt förbi, för då en låts slutord var "You were amazing" pekade instruktören på mig och blinkade, och då jag efter passet skulle lämna salen ropade hon "jättebra jobbat!" efter mig. Lämnade salen gjorde jag dock med en hud som inte kan beskrivas som annat än en grisskär yta som var så varm att det brändes och så svettig att det kändes som om någon sprutat vatten på mig.

Tid: 50 minuter

Medelpuls: 82%

Maxpuls: 92%

Vi gräver vår egen grav här tjejer!

Hälsosam, hälsosammare, ohälsosammast!

Här är vi, en grupp tjejer, inne på varandras bloggar dagligen. Berättar glatt om hur hårt vi tränat och hur nyttigt vi ätit. Inte ett ögonbryn höjs när normalviktiga tjejer startar viktutmaningar för att gå ner ett obestämt antal kilon och inte heller när de öppnar sina skafferier och stolt visar upp allt som är "nyttigt" samtidigt som de lite mindre villigt erkänner att det nog finns ett par varor i kylskåpet som är "onyttiga" också. Usch och fy för det onyttiga!

Hallå, det börjar gå för långt nu! Man kan inte sitta inne i den här bloggvärlden en stund varje dag utan att ta åt sig av klimatet som råder - alla vi som läser träningsbloggar påverkas och rätt som det är har vi ändrat våra ramar för vad som är "normalt". Som när jag nedslaget klagar för pojkvännen om hur lång tid det tagit för mig att springa 12 kilometer och han tar tag i mina axlar och säger "Susanna, om du räknar bort den lilla skaran människor i Sverige som är så fanatiska att de driver en träningsblogg, hur många du känner blir det då kvar som ens faktiskt skulle överväga att springa en mil?". Och han har ju så rätt!

Jag måste dessutom komma med det kanske lite provocerande påståendet att väldigt få av oss träningsbloggare har eller alltid haft ett helt okomplicerat förhållande till mat eller träning, vilket bara gör det hela ännu farligare. De flesta av oss har förhoppningsvis lyckats jobba sig bort från fixeringar, men vi är inte supermänniskor och vi förblir inte opåverkade av klimatet som råder!

Vi måste lära oss att visa den andra sidan också, den sunda och den balanserade. Vi måste våga berätta om hur njutningsfullt det var att äta den där chokladkakan utan tillstymmelse till ångest, och sluta tipsa om hur man bakar en smalare version av chokladbollar. Att bara äta vad samhället just nu anser vara "nyttig" mat gör inte våra kroppar gott! Det blir obalans och det leder till fixeringar! Tyvärr bidrar de flesta bloggar just nu bara till en ökad vikt- och träningshets och fortsätter det såhär vet jag inte om jag mår bra av att vara med längre.

Härlig styrketräning

Jag har varit lite dålig på att styrketräna de senaste månaderna. Styrkan har fått stå tillbaka till förmån för konditionsträning. Men med mitt mål att få fram synligare muskler är det ju inte så smart att glömma bort att underhålla musklerna! Dessutom gillar jag verkligen att styrketräna. Problemet har nog varit att de dagar då jag faktiskt har styrketränat den senaste tiden har jag också tränat något annat samma dag, och det tror jag har bidragit till att jag inte riktigt vågat ta ut mig helt på styrkan. När jag inte tar ut mig helt där blir det inte roligt. Lite mer fokus på styrketräningen framöver alltså.

Förresten är det så galet coolt att styrketräna med inläggen i skorna. När jag har dem kan jag få mjölksyra i ryggen av att stå och träna axlar. Häftigt, eller hur? Snacka om att det är ett parti i ryggen som är svagt! Antagligen är det så att inläggen i skorna "tvingar" mig till en korrekt hållning, men att jag fortfarande är lite för svag i vissa delar av ryggen för att orka hålla den jämt. Jag försöker att ha inläggen på mig inomhus om dagarna också, och jag tränar ryggen mellan två och tre gånger i veckan. Jag går alltså med i princip ständig träningsvärk i nedre delen av ryggen nu. Min rygg har faktiskt blivit märkbart bättre den senaste månaden. Så skönt!

På gymmet köpte jag en bar av den godaste sorten, Oh Yeah!. Mmm. Något annat gott jag ätit idag var dagens improviserade lunch. Stekt kycklingfilé i bitar, stekt choritzokorv i bitar, creme fraishe och lite kryddor me hetta utgjorde en förträfflig kombination.

Kändisarmar

Madonna (eller är det Sharon Stone?) var snygg inatt.

SJP var visst prinsessa

Kate hade en snygg och sval klänning.

Hur Jessica Biel tänkte vet jag inte riktigt.

Och Beyoncé, nja...

Jo, jag har gjort annat än att kolla på klänningar och kändisar idag. Jag har jobbat i tio timmar, och jag har powerwalkat i en. Men mycket mer än så är det inte. Imorgon blir det dock lite mer träning av!

En utehelg

Efter mitt långpass i fredags var min högervad lite stel, så den planerade morgonjoggen på lördagen ändrades till en morgonpromenad. Återigen gav jag mig ut i skogen och upp på sjön, och det var nästan lika fantastiskt denna gången med. Vaden mjuknade upp och kroppen vaknade till på bästa sätt.

På eftermiddagen hoppade jag i träningskläderna för sista gången den här veckan. Då var det dags för styrka. Jag riktigt piskade lår och rumpa i fler övningar än vanligt, och det känns idag ska jag lova! Riktigt roligt att kämpa på och pressa benen till max, för trots att man tror att de börjar ta slut finns det ju alltid lite kvar. Men jag erkänner, i benböjen i slutet av passet var det nära att jag inte kom upp de sista repetitionerna. Härligt plågsamt! Vaderna tränade jag också, och det var tydligen precis vad de behövde, för efter det har jag inte känt något av min stela vad.

Efter dusch och ombyte blev jag utskjutsad till en ö där pojkvännen förberett en överraskning till mig. Vi firade nämligen 2,5 år tillsammans. Älsklingen hade tänt marschaller längs med en stig som ledde upp till en eldstad. I snön hade han gömt en flaska "champange". Där vid elden på ön satt vi i snöfallet på lördagskvällen. Med oss hade vi också ett par kompisar och fullt av mat som passade att äta över öppen eld. Pinnbröd, vita bönor i tomatsås, korv och soppa. Och så champangen såklart. En väldigt mysig kväll!

Idag har vi mest lekt på isen. Med bilar. En kompis har plöjt upp en bana i snön på isen, och på den kan man sedan sladda runt bäst man vill. Superroligt!

Det har blivit en hel del utetimmar i helgen alltså. Nu är förhoppningsvis mina mentala energiförråd påfyllda, för nu väntar en tuff jobbvecka följd av packande och slutligen flytt på måndag. Wohoo!

Det går alltid att få tag på vatten!

Den norska skogskatten Panter, som bor hos mina föräldrar men som fortfarande räknas som min, är ganska finurlig. Ibland ligger han så länge och lurpassar under fågelbordet att han efterlämnar en kal fläck där snön har smält bort...

Idag på morgonen var hans vattenskål tom. Jag rengjorde den och fyllde på med nytt vatten. Det dög visst inte, för rätt som det är ser jag att Panter står och fingrar (tassar?) på en vattenkanna som av någon anledning står på golvet.

Panter studerar kannan ingående och kikar sedan ner i den.

Panter sticker lite försiktigt ner tassen för att undersöka innehållet.

Panter sticker ner tassen ordentligt för att undersöka innehållet.

Panter tar mod till sig och välter kannan. Därefter följer en flera minter lång njutsam process där han slickar upp att utrunnet vatten från golvet.

Törsten är släckt! Mot nya äventyr...

Min hittills bästa löpupplevelse

Jag är hos föräldrarna i Småland.
Jag ska springa långpass.
Jag har två alternativ:

Att springa på den plogade asfaltsvägen. Bra för att undvika halka och decimeterdjup snö. Dåligt med dämpning och väldigt dåligt för själen.

Eller

Att springa i skogen. Bra för psyket, bra med dämpning (i form av snö). Dåligt eftersom det antagligen är halt i skogen och mina fötter nog blir blöta av snön.

Velar lite och beger mig sedan mot skogen. Jag åker inte till natursköna Småland för att traggla på asfaltsvägar! Börjar jogga försiktigt och känner inget speciellt från högervaden. Har trätt på ett par lånade isdubbar på skorna och halkar bara lite grann. Ok, kanske ganska mycket, i alla fall i backarna.

Joggar på i några minuter, joggar på en skogsväg jämte sjön. Sjön. Sjön som det är is på! Den fantastiskt vackra och lockande sjön, som breder ut sig milslång vid min sida. Vågar jag? Jag vet att det varit kallt här länge nog, och att man till och med har kört med bilar på isen. Men ändå. Och hur halt är det där? Hur mycket snö?

Jag korsar den lilla skogsremsa som ligger mellan mig och sjön. Tar ett par försiktiga steg ut på isen. Inget händer. Jag stänger av ljudboken. Underbar tystnad. Börjar jogga. Det känns... bra! Snön är djup men lätt och stör mig inte. Den bäddar in mina fötter i en skön isolering och jag fryser inte alls.

Jag beger mig ut på sjön. Vågar inte riktigt springa ut på mitten av den men får heller inte springa för nära land. Mitt förnuft berättar för mig att isen inte kan gå sönder av en enda människa när den är över 20 centimeter tjock, men min fantasi påminner mig om de groteska sjöodjur som antagligen lurar under ytan och som kanske besitter kraft nog att spränga igenom den och äta upp mig.

Hela den sagolika sjön ligger för mina fötter. Fatta, jag springer på sjön! Det är en helt magisk känsla! Den stora mörka sjön är nu en vit plan yta som jag kan springa på. Så jag springer. Kilometer efter kilometer avverkas, och i ett helt ok tempo. Om den tjocka snön drar ner tempot väger nog den totalta avsaknaden av backar upp det. Och känslan, den är hänförande!

Mot slutet, då jag tragglat på i en och en halv timme börjar jag bli både kall och trött på att springa. Men vad gör det? Jag springer på sjön och jämte mig passerar en bil. Allt är precis som det ska vara!


Tid: 97 minuter
Medelpuls: 79%
Genomsnittligt tempo: 7.20
Sträcka 13,7 km (längdrekord!)

Gissa var jag springer morgonjogg imorgon...

Medelhård distans med lite konstig vad

Igår eftermiddag sprang jag en runda med fem minuters uppvärmning, 53 minuters löpning och fem minuters nedvarvning. Medelpulsen på löpningen var 83%. Klapp på axeln för det! Vad som också är bra är att jag fortfarande kommer ihåg att jag ska värma upp och varva ner, även om jag bör jobba på att lägga lite mer tid på de båda momenten.

Det var en skön löptur igår, konditionen var det inget fel på utan mitt största problem var att hålla igen och inte låta pulsen skena alltför långt ifrån de planerade 80 procenten. Vad som dock störde mig var högra benhinnan och högra vaden. Stela och lite ömma. Det bådar liksom inte så gott att det såhär ett dygn och mycket stretch senare fortfarande känns - speciellt med tanke på att jag strax ska ut på långpass. Hoppas det på något magiskt sätt mjukas upp och försvinner under min skonasamma och fina uppvärmning!

RPM följt av blodpudding

I den bok som numera är min bibel, och som jag känner att jag kommer att skriva många inlägg om någon gång men inte nu, hyllas blodpuddingen för dess järninnehåll. Vi behöver mycket järn, speciellt när vi tränar flitigt (killar behöver faktiskt hela 2/3 av vad kvinnor behöver, mer än jag trott!). Dagens middag föregicks av en hel del nervositet, jag har nämligen inte ätit blodpudding sedan i lågstadiet och minns den inte som en god maträtt. Men vet ni, det var riktigt gott! Med potatismos och lingon till kunde man dölja själva blodpuddingssmaken, men jag gillade det så mycket att jag inte ville dölja den!

Tididgare ikväll var jag på RPM. Det var sådär. Ett på många sätt ganska blekt pass och det stör mig att jag har så svårt att komma upp i puls under spinningen nuförtiden.
Tid: 39 minuter

Medelpuls: 72%

Maxpuls: 90%

Oj, nu sitter det visst en gullig man ute i köket och gör fruktsallad till oss, bäst att sticka dit...

Revansch

Där fick jag!

Nej, det var inte lättare att gå upp idag. Men efter tio minuters velande satte hantverkarna i källaren igång att hamnra och då tyckte jag visst äntligen att det var lika bra att lämna sängen. Utomhus var det kyligt och fuktigt så andningen var inte helt bekväm, men det gick ok att springa ändå. Jag lufsade fram en kort runda, och ihop med gårdagens minirunda har jag nu faktiskt fått ihop en klart godkänd morgonjogg.

Tid: 20 + 33 minuter
Medelpuls: 73%

Kort morgonjogg

Ojojoj vad jag var trött när klockan ringde för morgonjogg imorse! Jag gick som i ett töcken mot badrummet där jag insiktsfullt nog redan lagt fram allt jag skulle ha på mig på löpturen. Hjärnan var verkligen inte med på noterna, utan bara uppmanade mig att gå tillbaka till sängen, genast! Jag stod emot befallningarna allt jag kunde och tänkte att när jag bara kommer ut så, då brukar löpningen komma av bara farten.

Väl utanför dörren upptäckte jag att det inte kändes lika kallt som jag befarat (döm min förvåning när jag senare upptäckte att det visst var tio minusgrader ute!). Jag började jogga och kroppen var med på noterna. Men, min hjärna ville verkligen inte vakna! Jag sprang på som i en dimma och fattade inte alls vad ljudboken handlade om, fast jag just nu lyssnar på en väldigt lättbegriplig chick lit. Efter 12 minuter vann hjärnan och jag begav mig hemmåt mot sängen. Det måste ha varit världshistoriens kortaste morgonjogg (totalt 20 minuter med den i och för sig exemplariska medelpulsen 71%).

Usch det är så frustrerande att vara så trött! I vanliga fall brukar det ju ändå gå att skaka på huvudet och skärpa till sig, men idag gick det verkligen inte. Jag har i och för sig en idé kring varför jag är trött, och i så fall borde jag piggna till igen om ett par veckor, men det är ändå jobbigt att stå ut. Well, imorgon blir det antagligen träning efter jobbet istället, det borde fungera bättre...

Pilates

I lördags eftermiddag hade jag lite feber; tog en tablett och åkte och träffade vännerna ändå. Döm min förvåning när jag på söndagen vaknade och kände mig nästan helt frisk! Jag vågade inte riktigt lita på känslan utan tog det väldigt lugnt hela söndagen. När känslan bestod även imorse valde jag att ta tag i det enda i kroppen som inte var behagligt - ryggen.

När jag spenderar dagarna sittandes och liggandes, som nu när jag varit förkyld, börjar mina ryggmuskler värka och mina kotor tenderar att haka i varandra. Det finns två sätt att få det att sluta - rörelse och styrketräning. Eftersom jag ännu inte riktigt vågar ge mig ut på en löptur och på så sätt skaka loss ryggen lite fick det idag bli den senare lösningen. Under förmiddagen tog jag mig därför igenom ett väldigt lugnt pilatespass med boll hemma i vardagsrummet. Det var skönt och kändes bra. Om allt känns lika fint imorgon ska jag allt trotsa tröttheten och ge mig ut på en lugn morgonjogg. Imorgon väntar nämligen jobb 09-22.30 och det skulle vara väldigt skönt att få spendera hela den arbetsdagen sådär glad och fylld av energi som man blir efter att ha tränat på morgonen!

Ryck upp dig, snart släpper vi ju ut korna!

Min bror var lite gullig härokvällen när jag beklagade mig över saker som känns jobbiga just nu. Han uttryckte då i ett försök att muntra upp mig följande fras "Men du, snart blir det ju vår och så, solen skiner mer, då känns ju allt lättare. Och sen är det ju inte så länge tills vi släpper ut djuren heller, det är ju roligt!"

Haha, ja varför ska man krångla till det egentligen? Jag blir ju faktiskt glad av att se kornas lyckorus. Lika bra då att leta upp lite bilder och börja rycka upp sig redan nu!

Lugn sexig dans

Jo jag blev allt förkyld. Varken ont i halsen eller hostande, men ändå den där känslan i kroppen av att inte vara ok, och en puls som slår hårdare än den brukar. Men trots detta kunde jag dessvärre ändå inte hålla mig borta från gymmet idag. Idag, alla hjärtans dag till ära, hölls nämligen en specialklass titulerad "Sexy Dance". Ett sånt pass kan man inte missa! Jag gick dit med inställningen att ta det lugnt, även fast jag vet att det inte går att ta det lugnt på dansklasser. Lyckligtvis var det inget högintensivt pass, men min kropp fick nog anstränga sig lite för mycket ändå. Jag hoppas att alla lyckohormoner som utsöndrades under det fantastiskt roliga passet väger upp för det. För även om det tar en extra dag att tillfriskna var det värt det, för Sexy Dance bjöd på ett ett lagom avancerat och väldigt hett nummer.

Kurering

Jag kom iväg till jobbet imorse, men väl där insåg jag att mitt huvud inte riktigt var med i leken. Övriga förkylningssymptom som ont i halsen eller hosta märktes inte av nämnvärt, men i huvudet kändes det inte alls bra. Det värkte och pulserade samtidigt som jag kände mig allmänt borta. Jag bestämde mig då för att försöka ringa in någon som kunde ta min plats på jobbet, och vid elvatiden kunde jag åka hem. Ett snabbstopp på Willys för påfyllning av frukt och grönt och sedan kunde jag lägga mig i soffan.

Nu har jag varit hemma en timme och det känns faktiskt bättre. Märkligt men välkommet. Hoppas det inte blir så mycket av det här!

Benpass

Hela dagen har jag gått och laddat inför det tveklöst roligaste styrkepasset som finns - ben, rumpa och vader. Hela dagen har jag också försökt ignorera den irriterande känslan i halsen samtidigt som jag varit tvungen att dricka flera varma drycker för att kämpa mot frusenheten. Jag har också aktivt försökt ignorera hur ofantligt trött jag varit de senaste dagarna, och istället tänkt varma tankar om den vitamindryck jag börjat inta - Mivitotal (vitaminer som min 96-åriga mormor för övrigt tvingat på mig. vet någon så vet hon, liksom).

Efter jobbet stack jag såldedes till gymmet, bytte om och ställde mig i Smithmaskinen. Här skulle det göras utfall!

Utfallen var jobbiga, men dessvärre inte jobbiga på ett bra sätt. Pulsen kändes lite för hög och allt var lite jobbigare än det borde vara. Samtidigt var jag ganska stark - märklig kombination. Efter fyra set där pulsen ständigt stannade kvar i de högre zonerna gav jag upp. Nu sitter jag hemma i soffan med en filt på mig och hoppas att lite extra sömn inatt ska få mig att må bättre. Jag behöver energi imorgon nämligen, för jag ska spendera en heldag på ett äventyrsbad ihop med galna barn och som det inte vore nog hade det enligt träningsschemat suttit fint med intervaller efter jobbet. Vi får väl se hur det går med det.

Medelhård distans, coreträning och världens godaste vegetariska lasange

Idag tog jag min halvt om halvt uppblåsta rosa gymboll under armen och knallade ner till Statiol. En månad tidigare var jag där i samma ärende, bolluppblåsning, och fick då hjälp av ett snällt affärsbiträde med en cykelpump. Bollen blev rund, men inte hård. Idag ställde jag mig istället i kö bakom en bil vid serviceskåpet. Jag möttes av ett par frågande blickar, det gjorde jag, men är det egentligen en svår ekvation att lösa? En halvt uppblåst gymboll och kön till luftpumpen. Lite ovanligt kanske, men ganska logiskt. Hursomhelst gick det finfint att pumpa och min boll växte flera centimeter. Perfekt! Nu är den till och med mer uppblåst än vissa av bollarna på gymmet.

Hemma i vardagsrummet utförde jag ett intensivt corepass till tonerna av Eminems Marshall Mathers LP. Jag har börjat komma underfund med att det nog är korsryggen som är en av rötterna till mina ryggproblem, jag får nämligen träningsvärk där så fort jag medvetet tänker på att ha en korrekt hållning i vardagen. Träning med min uppblåsta boll kan vara en lösning på det problemet.

Tidigare idag, efter att jag långt om länge lyckats ta mig ur sängen, ätit frukost och sovit lite igen, sprang jag vad jag tror heter ett pass medelhård distans. Trots att större delen av passet utfördes på alsfalt kändes det ok i benhinnorna. De lätta snöflingorna som föll omkring mig gjorde det annars ganska ordinära passet till en ordentlig njutning.
Tid: 49 minuter
Medelpuls: 80% (perfekt!)
Maxpuls: 85%

Som avslutning på detta bamseinlägg vill jag berätta om dagens middag. Världens godaste vegetariska lasange. Kanske den enklaste också. Kolla in receptet här. Kräver cirka tio minuters arbete och står just nu i vår ugn. Ska bli så gott!

Yes! Både Functional Moves och BodyStep!!

När jag flyttar om tre veckor kommer jag att ha ett gym precis runt hörnet. Perfekt för styrketräningen och för de pass som erbjuds där (bland annat Army och roliga spinningpass). Ungefär en månad innan sambon och jag köpte lägenhet förnyade jag dock mitt årskort hos Sportlife men det finns inget Sportlifegym nära den nya lägenheten. Först tänkte jag försöka sälja kortet, men så kikade jag lite på vilka pass som kommer att erbjudas på det Sportlifegym som blir närmast lägenheten (2 kilomter bort).

De kommer visst ha bland annat att Functional Moves (vilket ser ut att vara copyrightsskyddat och förhoppningsvis precis lika suveränt som det pass jag tränade på Nikekonventet), Body Step (favoritpasset), Body Combat och Afro. Pass som inte finns på kvartersgymmet. Plötsligt blev jag väldigt sugen på att ha två gymkort ett tag...

Challegehög

Oh, jag var på världens härligaste Challengepass igår! Det var alldeles för många veckor sedan jag var på passet sist, och framförallt för länge sedan jag var på just det här passet med den här intstruktören som är extra peppande och bra.

På grund av uppehållet var jag lite orolig för hur det skulle gå med vikter och ansträngdhetsgrad, men det hade jag visst inte behövt vara. Det gick suveränt. Jag hade samma eller mer vikter som tidigare med samma eller lägre puls. Nice. Ännu roligare var det gäng killar som besökte klassen för första gången och som kollade sig lite skeptiskt omkring på vikterna som lagts ut. De tar säkert bra mycket mer på ett pass på gymmet ja. Men på ett challengepass? Jag kunde ganska nöjt konstatera att jag tog mer än dem på nästan alla stationer. Sucess!

Övningarna flöt på. Jag kände mig stark och uthållig och när timmen var över hade jag byggt upp ett lyckorus som varade i flera timmar efteråt. Challenge är ganska fantastiskt! Det är inte fy skam att ha en instruktör som ställer sig jämte en och berättar hur grym man är stup i kvarten...

Förresten, en sak var mindre fantastisk igår. Att vi direkt efter en svinjobbig övning (alla satt på huk i en stor ring och skulle sedan hoppa uppåt och frammåt, runt runt till alla utom en av oss givit upp) fick lägga oss ner och stretcha. Min kropp blir inte avslappnad av sånt, den bara fortsätter att vara stressad och vänta på fler övningar. Så efter klassen pratade jag med instruktören om mina tankar, och hon berättade att hon funderat lite på att ändra avslutningen och lovade att hädanefter ha mer nedvarvning varje gång jag är med på passet :)

Hur kan det skilja så mycket?

När jag sprang med Andréa i fredags sprang vi ungefär en mil på 73 minuter. Det var svinjobbigt för mig och jag hade 88% i medelpuls. Igår sprang jag hem från jobbet i lugn och behaglig takt. Då jag kom hem och räknade ut hur långt och snabbt jag sprungit såg jag att jag hållt ganska exakt samma fart som i fredags (strax över 7 min/km), men denna gången hade jag en medelpuls på 76%!

Hur kan det skilja så mycket?

Ok, det kanske blev lite jobbigare i fredags eftersom jag var nervös över att springa ihop med någon, och även för att vi sprang på ganska hårt från start. Därtill hade jag bara hunnit äta ett mål mat den dagen. Men det borde samtidigt inte ha varit lätt igår, för då hade jag ju bara ett drygt dygn tidigare sprungit jättehårt. Weird...

Roligt att kunna hålla det tempot med förhållandevis låg puls, visst, men samtidigt förvirrande. Varför orkar kroppen prestera så dagen efter ett stenhårt pass? Kan det inverka så mycket att jag sprang på kvällen igår och hade ätit fyra mål mat? Jag har ingen aning.

Hursomhelst, flåset var det som sagt inget fel på igår, men däremot blev jag stel nästan överallt. Benhinnorna började ömma mot slutet, knäna kändes trötta, höfterna stela. Idag är jag mer än lovligt stel i hela underkroppen och tog imorse det nog ganska kloka beslutet att inte springa till jobbet. 2,6 mil på alsfalt på ett och ett halvt dygn är kanske att ta i. Om jag orkar efter jobbet bör jag nog sträcka ut ordentligt i lite yoga, eller åtminstone stretcha grundligt. Men först väntar ytterligare tio timmar på jobbet.

Min ambitösa plan för helgens jobb och träning

Idag:
Cykel till jobbet - jobb (7.45-18.15)- löpning hem från jobbet

Imorgon:

Löpning till jobbet - jobb (7.45-18.15) - cykel hem från jobbet

Jag har drygt 8 kilometer mellan jobb och bostad. Eftersom jag känner mig oförskämt pigg efter gårdagens mördaransträngning tänker jag genomföra planen ovan som jag filat lite på i veckan. Nu ikväll ska jag jogga hem med en puls på 75 - 80% vilket bör ta ungefär en timme. Imorgon bitti då jag springer till jobbet innan frukost blir det lite värre tidsmässigt. Då bör jag nämligen inte springa så snabbt, utan ska hålla pulsen kring 70% av max. Undrar hur lång tid det kommer att ta då? Får räkna lite på det där efter att jag sprungit hem ikväll, hoppas jag inte kommer behöva gå upp alltför tidigt...

Vet ni förresten vilken oerhört glädjande insikt jag kom till igår? Jag sprang faktiskt en freaking mil på aslfalt igår, med inläggen i skorna, och är inte det minsta öm i benhinnorna idag. Sucess!!

Sveriges starkaste dräng

Inte för att han behöver mer publicitet, utan mer för att han faktiskt undrat om jag inte kan nämna honom lite oftare här på bloggen: Låt mig stolt få berätta att min bror igår utsågs till Sveriges starkaste dräng för andra året i rad. Nu ser man med spänning fram emot tävlingen Sveriges starkaste man, som går av stapeln i mars. Hoppas det går lika bra där!!

Sebastian (brodern) ihop med Torbjörn Samuelsson. Undrar om de här herrarna också skulle kunna charma Tony?

Om ni läser Metro har ni nog redan sett en ganska avklädd bild av Seb på sidan 3...

73 minuters löpning med en medelpuls på 88%

Ja... Med de siffrorna behöver jag väl knappast börja beskriva hur jobbig dagens löptur var. Efter ungefär tio minuter kollade jag på klockan, kände känslan i kroppen och hade gärna velat ge upp. Att fortsätta plåga mig på samma sätt i nästan en timme till kändes inte genomförbart. Och stackars Andréa fick springa så sakta att hon knappt kunde ta sig fram långsammare utan att börja gå...

Men på något sätt gick det ändå. Kilometer efter kilometer avklarades. Andréa babblade på och jag svarade enstavigt. Kan inte ha varit mycket till sällskap :)

Hem kom vi, och efter gainer, sportdryck, dusch och vatten begav vi oss till Dahls Bakeshop där vi åt varma chiabattas. Oerhört gott med mat i det läget! Som fin avrundning åt jag också en kanelbulle. Hade gärna druckit latte men kände att kroppen nog inte var så pigg på vätskedrivande.

Såhär några timmar efter träningen känns det ok i kroppen. Lite stel med lite vätskebrist blev resultatet. Jag kan ju inte direkt skryta om någon form av snabbhet i min löpning, men jag kan väl kanske ändå få lite creds för min förmåga att kämpa på så länge med så hög puls? Andréa och jag bestämde att vi ska försöka få till ett liknande löppass varannan vecka (för henne blev det ett utmärkt återhämtningspass). Så stay tuned och hoppas med mig att kilometertiderna och pulssiffrorna pekar neråt vecka för vecka!

Frukost på sängen

Min frukost var nästan såhär vackert komponerad

Efter en härlig sovmorgon med nio timmars sömn har jag nu just ätit frukost i sängen. Jag ska jobba ikväll och sedan hela dagarna i helgen, så det var skönt att få sova ut och sedan bara göra ingenting (läs: Kolla på Top Model). Snart ska jag dock hoppa i träningskläderna och cyklandes bege mig mot Andréas hoods (som snart också är mina hoods!). Här ska springas!

(Det där lät ganska mycket mer hurtigt än hur jag egentligen känner mig. Är faktiskt ganska seg och skulle gärna ligga kvar i sängen ett tag till. Ute är det disigt och regnet hänger i luften. Benen är ganska trötta och huvudet singnalerar att det fått för lite vätska. Men jag ska göra vad jag kan för att vända det hela. Varvar kaffe med vatten och apelsinjuice och hoppas att jag snart ska börja se fram emot löppasset...).

Igår och idag

Yesterday tränade jag RPM. Jag börjar visst bli så van vid den där releasen att jag knappt insåg att den hade börjat förrän den var över, trots en pulstopp på 89%. Utöver vissa pulshöjningar hade jag dock väldigt svårt att pressa upp pulsen och så fort jag lyckats sjönk den supersnabbt igen i återhämtningslåtarna. Därav blev medelpuslsen på de 40 minutrar jag hade på klockan bara 73%. Lägre än jag hade velat, men det gick bara inte att få upp pulsen mer. Det kändes jobbigt, men när jag såg på klockan visade den ändå låga tal. Konstigt.

Idag styrketränade jag rygg, mage, armar och axlar. Det gick ok. Egentligen är jag inte speciellt sugen på styrketräningspassen just nu. Ovanligt för att vara mig. På måndag ska jag iallfall se till att vara med på Challengepasset, det ser jag fram emot!

Något annat jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning är att springa ihop med Andréa. 10 kilometer ska nämligen avverkas ihop imorgon. Hur ska det här gå? Jag som springer ultrasakta ska hålla takt med tjejen som är löparproffs... I och för sig har hon lovat att sakta ner så mycket som det krävs, men ändå. Wish me luck!

Nike söndag - Den svenska instruktörseliten

Några av instruktörerna

Functional Moves

Dagen inleddes med ett pass funktionell styrka med Magnus Ringberg. Ett helt fantastiskt pass med spännande övningar som involverade hela kroppen. Och vilken härlig energi Magnus har! Som när han mitt i en intervall lite sådär i förbifarten nämner att "Snart kommer det en liten punkt där ni måste bestämma er. Känner ni den? Mm. Då var det dags att ta beslutet". Min kropp var väl dessvärre inte i toppform under passet, och det kändes inte så kul att göra fullt av utfall med min redan sargade rumpa, men tänk om det fanns sådana här pass på gymmen istället för BodyPump, vad lycklig jag skulle vara då!

Forza
Jag offrade mycket för den här klassen. Jag hoppade över konventets andra pass med hiphop gudinnan Kimberlee Jay, och jag kunde heller inte spinna loss till Terese. Forza lät nämligen som min grej - full fokus och styrka med ett träsvärd i handen, kan det bli mer power? Jag som till och med en gång i tiden köpte en madonnatracksuit, insåg att den inte gick att färga, sprejade den gul med specialfärg gjod för trästammar och köpte ett plastsvärd, allt för att få leka Uma Thurman för en kväll.

Nja. Själva forzan var bra. Omständigheterna var katastrofala. Vi var inträngda i en alldeles för trång sal och med en tankeverksamhet som antagligen inte var på topp för någon av oss kunde passet nästan klassas som livsfarligt. När jag genomförde det allra första slaget insåg jag plötsligt, att "just det, ett slag i luften med ett träslag involverar just de ryggmuskler som jag inte bör träna". Crap. Jag stannade kvar drygt halva klassen eftersom jag ville komma in i ett flow trots allt som arbetade emot mig, och jag tror att jag skulle kunna komma att verkligen gilla Forza. Känslan av att gå in i sig själv och de slagkombinationer man utförde gav ett härligt fokus och en känsla av kraft och oslagbarhet. Definitivt något jag vill testa igen med en starkare rygg och en mer folktom sal.

Kettelbell

Monica Björn guidade oss genom denna speciella form av styrke och uthållighetsträning, och hon guidade oss genom den bra. Nya träningsredskap gav nya övningar, och mage och rygg fick sig (ytterligare) en rejäl omgång. Det kändes dock ganska vanskligt att hantera ett klot i stora svängande rörelser utan att få någon personlig feedback och det känns som om skaderisken är ofantlig som detta ska forsätta att utföras i grupp. Nej, kettelbell hör nog hemma i gymmet med en kettelbellutbildad PT på armslängds avstånd.

Body Balance

På min lunch passade jag på att hoppa in på halva Body Balance passet med bland annat Johanna Andersson. Vilken kvinna! Hon var nog den klarast lysande instruktörsstjärnan under helgen! Full av karisma och med perfekt utstrålning för det pass hon instruerade.

Cardio Fitness Capoiera
Nadia Zaki guidade oss genom en Capioeratimme, och jag tror att vi var ganska duktiga för det hann verkligen kännas som att vi utövade Capioera. Vi lyckades sätta ihop en liten stegsekvens som jobbade för både kondition och kroppsmedvetenhet, och Nadia var expert på att få oss att slappna av och inte bli nervösa av hennes kändisskap. Återigen, kul klass, testar gärna igen!

BodyJam

Slutligen hoppade jag in lite på ett BodyJam pass, mest för att få hoppa omkring lite och få skaka ur benen. Ett energiskt gäng dansade omkring på scenen, och jag svängde med en stund innan jag avvek för att kolla på galningarna Petter Ehrvall och Fredrik Andresson.

Om jag hade haft någon energi kvar hade jag antagligen älskat killarnas hårda konditions- och styrkeklass full av nytänkande i form av tuffa parövningar.

En galen helg full av så många upplevelser och intressanta människor att det nästan känns lite overkligt när man tänker tillbaka på den...

Proteintillskott i gröten

Igår då jag trillade in i lägenheten halvt avtrubbad av trötthet och brist på energi gjorde jag i ordning en stor skål havregrynsgröt med hallon och hackad mandel. Just som jag ska sätta skeden i min efterlängtade mat upptäcker jag till min fasa att gröten innehåller en sådan här:

Så freaking äckligt! Det är i och för sig hemmaplockade bär jag har i gröten, så jag får räkna med att en och annan liten mask slinker ner, men en nyckelpiga?! Usch, tänk om jag skulle missat den och börjat tugga, det hade säkert krasat... Blä!

Mitt tålamod och humör var inte det bästa i all min trötthet, så sambon såg det som en bra idé att erbjuda sig att göra en ny portion gröt åt mig. Jag bad honom lägga på en klick blåbärssylt istället för att blanda i hallon den här gången. Döm min förvåning när han återkommer från köket med en skål blå sörja. Sambon ser min förvånade och kritiska blick och frågar lite ängsligt om jag inte brukade blanda i sylten i gröten och röra om ordentligt innan jag äter...

Lyckligtvis var jag för trött för att rata den oaptitliga blåa gröten och kunde (efter att blodsockret hunnit stiga) skratta åt sambons klantighet.

Knastrande grus

Jag är precis hemkommen från ett försök till att mjuka upp mina oerhört stela benmuskler med en promenad. Vädret ute var helt fantastiskt! Solen sken och luften var frisk. Det oslagbart bästa med turen var känslan av torrt knastrande grus under skosulorna. Vad man kan bli lycklig av vårkänslor!

Nike lördag eller "Varför dansar jag inte längre?"

Ett konvent. En enorm nedsläckt sal med strålkastare riktade mot en stor scen. En energisk instruktör som hoppar fram och tillbaka och ett hav av människor som gör detsamma nere på golvet. Hög musik. Massor av människor som älskar det jag älskar. Ett djupt lyckligt andetag senare och jag var mitt ibland glädjen och energin.

Blossom underhöll i pauserna

Video Dance

Först ut var ett danspass koreograferat att The Coreographer - Tony Stone. Tony var verkligen ett proffs. Han hade satt samman en koreografi som kändes cool men som var lätt att hänga med i och som dessutom utfördes till suverän musik. Ett höjdarpass!

Krump

Kimberlee Jay steg in i Sal 3 och fick mig att bli lite förälskad. Hon gav mig en inblick i den amerikanska hiphopvärlden som ter sig så magisk för mig. Full av attityd och charm började hon förklara för oss noviser om vad Krump egentligen är. En dansform utvecklad av arga unga i Los Angeles slum. Unga som bestämde sig för att uttrycka sina känslor på andra sätt än genom våldsamma handlingar.

Krump var således en rå och hård dansstil som skulle få oss att släppa våra aggressioner. Stora kaxiga steg med hårda stamp och välriktade armsvingar. Ett pass som verkligen föll mig i smaken och som fick mig att inse hur mycket jag älskar att dansa. Jag vill börja göra det igen!

Atletisk Muskel

I atletisk muskel fick Jari Ketola oss deltagare att svettas ordentligt samtidigt som våra muskler fick sig en ordentlig genomkörare. Vi fick bland annat göra djupa benböj med en liten extra böj i bottenläget, följt av en djup benböj med två små extra böj i bottenläget... upp till 15 små extra böj. Det kändes! Vi fick också sitta redo i sprintposition med ena foten på stepbrädan, och vara redo för att på Jaris kommando explodera upp i ett upphopp. Väldigt roliga övningar som krävde mycket fokus.

Pole Dance

Vet ni vad "Pole Dance" får mig att tänka på? Strippstänger. Vet ni vad vi fick använda för utrustning på passet "Pole Dance"? Body Pump stänger. Varken hett eller roligt. Hur mycket kan man göra med en Body Pump stång kanske ni undrar? Det undrar jag också. På de 40 minuter jag stannade kvar på klassen hade vi gått runt stången, lyft upp stången och lagt ner stången på marken och dansat någon form av salsa. Suck.

Bosu

Vid dagens sista pass var jag lite missnöjd med att bara få ha upplevt riktiga pulstoppar under ett av dagens pass (dansen var rolig men lågintensiv). Bosu antog jag skulle vara ytterligare ett lågintensivt pass. Jag hade fel. Man kan nämligen använda en Bosuboll som en step up bräda! Man kan hoppa upp och ner på den, man kan göra "Jumping Jacks" på den OCH man kan utföra grymma mag och ryggövningar på den. Who knew? Ett kul och annorlunda pass där Andréa och jag fick sällskap av Mela och Nilla. Roligt!

Dag ett var till ända och jag var mer en nöjd. Något annat jag kände var trötthet. Ikväll känner jag också trötthet, så en redogörelse av dag två kommer nog först imorgon.

Mobilen ringer. Den ligger på bordet två meter bort. Jag överväger att låta den ringa - jag vill inte resa på mig. Det gör ont då. Ganska precis överallt.

Konventet var imponerande och inspirerande och en rapport kommer imorgon!