Jag sprang om en man igår!

Under lördagseftermiddagen tittade jag oroligt ut genom fönstret upprepade gånger och undrade hur blöt jag skulle bli under min kvällslöpning. Inte blöt alls, skulle det visa sig!

Igår var en sådan löprunda där det mesta funkade perfekt. Pigga ben, frisk luft och ett meditativt sinnelag. Det kändes lätt att springa. Jag kunde springa fort.

När jag är ute och springer en timme som igår, brukar jag hålla pulsen runt 165, dvs 82% av max, men igår kändes allt så lätt att jag ökade och sprang på ett medel av 172 (85% av max) i de 61 minutrarna jag var ute, och då är uppvärmningen inräknad.

Den backiga naturen störde knappt mig och en gång kom jag på mig själv med att vara mitt i en tuff backe som jag brukar gå i, fast denna gången sprang jag upp för den utan att reflektera över om jag orkade eller inte.

Då jag på sträckans vackraste del sprang precis jämte en sjö började jag komma ifatt en man som sprang aningen saktare än jag, och i min eurofori kände jag att jag måste ju testa om jag kan springa om! Och det kunde jag, men det var segt. Jag fick springa fort väldigt länge för att tillryggalägga ett lagom avstånd och fick till en fin naturlig intervall.

Löpningen gick så lätt igår att jag nästan känner att jag vill fråga Andréa hur mycket backigare det är i Skatås jämfört med Delsjön, och om man kanske skulle våga springa milen där ihop med henne. Om du kör ett lugnt återhämtningspass och jag ett tempopass A, då kanske vi skulle kunna hålla samma takt :) Är lite sugen på att planera in ett sådant nu!

Fundering (1) - bekräftelse och kontrollbehov: Min pulsklocka fungerade inte riktigt som den skulle (vet inte vad det är för fel, har bytt batteri i klockan nu, men kanske måste byta i bandet också) och det störde mig. Om min pulsklocka inte fungerat under ett träningspass och jag inte får svart på vitt en medelpuls på hur ansträngd jag har varit under passet känner jag mig inte alls lika duktig efter att jag har tränat - hur jobbigt det än har känts att genomföra passet. Och när jag springer i en backe tycker jag inte det är alls kul att pressa upp pulsen om jag inte får se precis hur många slag jag pressat upp den med.

Jag tror att jag använder min pulsklocka som en bekräftelseklocka. Visst är det bra att kunna se sin puls, men det är inte bra att känna det som om man genomfört ett dåligt pass bara för att klockan inte funkat! Dock är det väldigt skönt och roligt för mig som vill ha kontroll över allt att få se hur mycket jag ansträngt min kondition under ett pass, för att sedan kunna planera för intensiteten i kommande pass. Hm... Jag tror faktiskt att jag ska lägga in något pass då och då där jag går på känsla, just för att inte tappa bort själva känslan. Som en morgonjogg utan klocka, med känslan "lätt och lösgörande". Japp, i veckan får det bli ett sådant!

Fundering (2) - vatten och mat efter träning: Igår hände det en grej som hindrade mig från att äta och framförallt dricka efter passet. Ett miniglas vatten hann jag få i mig, och därefter gick det över en timme innan jag kunde hinka i mig vatten och en banan, och ytterligare en timme innan jag fick i mig riktig mat. Så jag började må illa. Riktigt illa. Och jag fick ont i huvudet. Det slog mig då att detta tillstånd för det dryga året sedan inte var ovanligt för mig. När jag tränat hårt och mådde jag då och då så illa att jag var tvungen att ligga i soffan i någon timme innan illamåendet släppte och jag kunde äta. Undrar vad det är som jag gör rätt nu, men som blev fel igår? Skillnaden var allstå att jag under gårdagens löpning inte kunde dricka något under passet, och heller inte något efter det. Jag kunde heller inte äta förrän timmar efter ansträningen. Kul med en liten påminnelse om hur dåligt man mår om man slarvar med vatten och mat!